Det kontorlandskap jag kom in till visade sig vara runt. Korridoren sträckte sig utefter kontorsrum både till höger och vänster. De administrativa delarna av landskapet var koncentrerat till höger och de allmänna utrymmena och förråden låg till vänster.

Det första jag såg var ett stort kassaskåp, det gick en larmtråd från skåpets baksida. Därefter, ett par steg bort, ett låst brandsäkert dokumentskåp. Jag bestämde mig för att söka efter nycklar till de båda skåpen, men först ville jag se vad det övriga kontoret hade att ”bjuda” på.

Jag började promenaden runt hela kontoret, vid vissa dörrar stannade jag till , lade märke till vad just detta kontor hade för administrativ funktion. Där var revisionsavdelningen, med chefens namn på dörren. Där var kontorets chef med dennes namn, där var säkerhetsavdelningens kontor med med denna avdelnings chefs namn. Jag tittade in i respektive kontor och lade på minnet vad som fanns att titta närmare på, lite senare.

När jag gick där och spankulerade fick jag plötsligt höra att någon öppnade dörren till kontorskomplexet, jag hörde några röster och kikade hastigt runt den rundade korridoren.

AjAj, då. Inte bra, det var vakterna och de hade delat på sig. Hur jag än bar mig åt skulle jag bli upptäkt. Jag hade som jag såg det fyra alternativ för att försöka klara mig ur knipan.

1. Jag kunde försöka dra järnet, försöka springa ner en vakt och snabbt ta mig ut. Dåligt val. Jag är inte någon våldsam figur.

2. Jag kunde försöka ta mig ut genom ett fönster. Mycket dåligt val, jag var på 5:e våningen. Risken att trilla ner o slå ihjäl mig var inget alternativ.

3. Jag kunde försöka bluffa mig loss. I vilket fall skulle jag torska, men här fanns en mikroskopisk chans att klara av bluffen.

4. Jag kunde försöka gömma mig. Dåligt alternativ, hade inte en aning om vart i så fall och dessutom knappt om tid.

Jag beslutade mig för att satsa på alternativ 3.

Sagt och gjort, jag gick in i den kombinerade bastun, duschen och toaletten, låste dörren, tände ljuset, klädde av mig och började duscha.

Fortsättning följer

 Vid de Rövarhistorier som publiceras i denna blogg sker berättandet i jag-form. Detta är en teknik för bättre balans och närvarokänsla i berättandet.

exkriminell

I have no idea why my family turned out to be criminals? Some morals and values might be twisted depending on your upbringing and in my case I believe that if my parents were more responsible I might have been able to live with them longer, resulting in better grades at school and me not having shit loads of depth from surviving on student loans half my life. In the end most sane people know what’s wrong and if you do break the law you know it and it’s not your mums fault. I don’t blame my parents for any stupid thing I’ve done.

Not all things was bad living at house no 32 and having hippies for parents. Music was something that should be enjoyed and I had no restrictions in enjoying it. My mum had a good stereo and some record collection and she happily gave me money when I discovered record shops and wanted to increase the collection. My first favourite track was the Beatles ”She loves me”. It was at house number 17 and I listened to that record fanatically. By the time we moved to house number 32 my sister that lived downstairs with her mum at house number 32 had discovered Alphaville and those melodies caught on with me immediately. She was my musical guide for some time from now. She used to record tapes from a radio station called Trax every week . And it was the beginning of 80’s heavy metal that started to be my favourite music, in particular Motley Crue. I listened to other bands and I had a lot of records for a 7- 8 –9 year old in the 80’s. My top bands were Accept, Wasp, Iron Maiden and of course Motley Crue.

I was obsess with Vince, Mick, Tommy and Nikki and I thought that I was their biggest fan and my love was the maximum one can have for a type of music and I still do think that, in a more humble way. I would say that without that band I probably would have a different view on music. It was Nikki that was the bass player and that sparked my interest in the bass and listening to baselines in heavy metal music is rather challenging, as everything is midrange with heavy guitars and squeaky voices. But this thought me how to separate the instruments and analyse the music. I looked like Vince, or at least I tried to with my long blonde hair with lots of volume. But, if I had dark hair I would have gone for the Nikki look as he was my idol. I saw them live twice but I never got a chance to meet them. Still when I think about their albums I get the same feeling of being a dedicated fan. Anyway, I got to meet KIZZ though, when I was too young to remember. That’s great I get to meet one of the biggest bands in the world and I have to be too young to appreciate it. I remember being told that I was going to meet them and that I just started to hear about this band we had the destroyer album but I didn’t like it when I listened to it. Than I remember being backstage in a bar with my uncles friend that worked with the band. And I do remember some hairy guys but not their faces, maybe cos they ware makeup on stage, and I remember the paper plates with the autographs. It took a few more years before I started to appreciate 70’s rock. I was brought up on rolling stones, Lou reed, some bob marled, rod Stewart and lots of other random tracks from different artists. My dad’s music was Jimi Hendrix and he named me after him. As I too love Jimi these days I also love my name. He also listened to Swedish political music and it helped me spark my political interest.

Later on in school I realised that there are a lot of different music that also sounds good. This didn’t go down well with my metal friends that I liked some tunes by some synth group. But this synth music triggered all these tight drum and percussion rhythms and sweet synth leads, how can one not like that?

When I reached my teens I started to buy electronic music and mixed LP’s and I started mixing my own tapes with dance music. Still loving Motley Crue and still went to another of their concerts when I was 13. but the dance music was something else and also the metal scene had become too political. Motley Crue V Guns’n’roses V poison V hairspray V glam rock V lipstick. I thought it was about riffs and solos? Dance music was about dance and 4/4.

Before I discovered the music that would take control over my life, change me as a person and become my best friend giving me immense happiness. I was in to the only thing that was available at the time. 90’s dance music. Technotronic, klf, 2 unlimited and so on. I was in a quite established gang no mostly Latinos and Iranians and me. I had a bit of a beard and was very left wing in my attitude, I read about Castro and che Guevara and talk ed about the revolution all the time so I was called Che. At this time the Latino gangster films were popular so we adapted our attitude and dress to those films. Beige chinos, white t-shirt and shirt with only the top button done. I was the first one putting on a hair net and our language was a mix of Swedish Spanish English and Farsi. Our main focus was to go clubbing and dominate wherever we went we didn’t tolerate any outsiders and we were fast in showing them who were in charge. If larger groups of boys turned up or if we travelled to another city the police had to be called in most of the time to stop ppl from being hurt. Except for that the police used their batons to hit us on the lags to clear the area. This music focus slowly turned towards a new style of music. Not dance at all. Straight edge. It was hard core punk music with very political messages about human right, vegetarianism. It was mainly a skate/snowboard style of music. But as me and some of my other friends were cross cultural in this since, Vatos locos Latino gang member that also snowboarded. We had access to this music and these parties too. We started listening to this straight edge music while training tkd and it gave us adrenaline and energy to train harder. This all changed when my friend who I lived with had visited another tkd player down in south of Sweden. He came back with a tape with goa trance. This was completely new and the year must have been 1994. I had one listen to that tape and I was hooked. All other music seemed fake, shallow, unworked and pointless in comparison. It didn’t take long until this music had taken over all the sub cultures in KD. It was only the commercial clubbers that still listened to the Euro trance, the straight edge ppl and now the goa trance ppl. I went to my first goa trance party in gbg and some friends took some lsd on the way down. I didn’t take drugs then, as my main focus was still tkd. But when we got to the club I was amassed. It was in a old warehouse no official signs no big windows with promotions. From the outside it looked grimy and unwelcoming and like nothing was going on there. The bouncers opened the big warehouse doors and I heard the thump of the kick drum and the smoky light coming through the drapes. The club was all about the dance floor and the dj. Every one faced the dj booth every one was friendly ppl carried jars of water and shared. Pretty girls carried plates of fruit that they distributed. There was no attitude problems and ppl gave way with a smile if you tried to walk past. I stood there for a few minutes listening to the music and observed how ppl danced. Then I stared copy what I had observed and the movements just worked with the music and I had found my true culture. Later when things got too much in kd I moved to Stockholm. There was a club in sthlm that made the headlines in the news papers frequently. Docklands. It was officially a club where children went to take drugs and the subculture there was harmful to the youth. In reality it was the best psytrance club in Europe at the time and the atmosphere was the same as I had experienced in gbg same friendliness. No alcohol served no fights yes there were some ppl taking drugs. But according to my experience from years of clubbing there were no more drugs there than anywhere else. And in the big commercial clubs in the city ppl took cocaine and ecstasy, in these Psy clubs ppl too lsd and ecstasy. The amount of fights and problems required police attention I seen in the commercial clubs was not seen in the Psy clubs. The police choose to come to these clubs on their own initiative. They were never called in due to some incident. Docklands created such a huge debate that the music and subculture was tried to be banned and a special unit at the police was created for this purpose they were called the rave commission. They stopped ppl playing Psy trance on their car stereo, they practised harassment and terror tactics. This is my personal experience with the rave commission.

My firs encounter was in sthlm while I was waiting in a cue to see a band from Israel called MFG. When I had paid and was about to enter the door a man stepped in front of me showing his badge telling me he was from the police and that he wanted to talk to me. There was a lot of ppl around and he was very polite. I might ad no that up to this point I had never taken any drugs. He led me down a corridor to a room. He opened the door and pushed me in the back in to the room. In the room was another 4 or 5 officers. Some of who I was to meet frequently over the next year or so. They surrounded me and the office who had led me in to the room put a flash light in my face. Now they started asking me questions like where is the drugs, what have you taken where did you buy it from and accusing me of selling drugs and telling me they knew everything about me so I might as well confess. And if I didn’t they would take me away from there and leave me in the middle of nowhere. These accusations, questions, demands and threats came from all directions and I was not given a chance to answer to any thing. Meanwhile the cunt with the flash light told me that yes he could see that I was on drugs. As I didn’t take drugs and as I was a student and had years of experience in studying human physiology and I was confident in my self I started laughing at them and told the guy (interrupting the surround accusations) that he did his examination wrong and if I did take any drugs he would not discover it by his methods.. he didn’t listen and when they realised they could not break me they told me that they would keep an eye on me and let me go in to the party.

So over the next year as soon as they spotted me or my brother or my friend they would shout stop police then separate us searching us and do the usual threats of how they could fuck us over. Eventually the politicians won and the club closed but the party scene just moved t other locations and still moving around. The next summer I was rather tired of Sweden and I had a friend that had moved to Italy so I wend down to visit him. He smoked a lot of hash but I was not interested as I believed I could not smoke as I had some asthma. He suggested that if I wanted to get stoned and I did he could make some tea for me. So I agreed he made a cup of tea with a chunk of hash that would today make me 3 pipes worth. While I was waiting for the delivery and the making of the tea I had 2 bottles of Chianti and some very nice pasta on his balcony over looking the mountains of perugia. When the tea was ready I downed it. I was probably never going to be that stoned ever again on hash. And it was brilliant and respect to my friend cos he took well care of me. I remember him leading me down a alley in to a bar where he I knew every one. He wanted to introduce me to a girl he thought I might hit it off with. If you have any experience with drugs you know that sometimes your alert and awake and can talk and giggle and then…. ZZZAANNNGGG your gone to la la land again for a bit. So here I was sitting at the bar the girl gave me cold drinks to keep me hydrated and refreshed. Then I came to it. She was very pretty. She was standing right in front of me and smiled. And I lifted my had pointed at her and burst out laughing my face off… she knew the score and didn’t take much offence but I had blew my chanced quite frankly. Then about a minute later I looked at the guy next to me and said “ OK SEE YOU IN A BIT” and boom I was gone again. I came to it again in another bar but this one was too crowded and busy so I could not handle it so I had to wait out side for a bit. Then apparently we had been to some party and some other bars but I had no memory of any of it. On the way home I started feeling sick. The red wine was not a good mix with the hash so when we got back to the flat I puked up for some time then my mate cleaned me up and tucked me in to his bed. There I hade the maddest hallucinations that I was in a cave and all I could see was woman’s legs. We talked for some time and he recorded the conversation and then I passed out.

When I came back to Stockholm I girl from my previous uni had tried to get me in bed for some time and as I was about to move to uk I didn’t have anywhere to live so I accepted her invitation. Some times I don’t know what’s wrong with me and it happened a few times before. I have a fairly nice girl trying to make me like her and I let her suck my dick but when it comes to actually fucking her I stand there with the dick touching the pussy but I cant bring my self to putting it in. and what does the girl do.. keep sucking my dick. This one did that twice and the most extreme case was in kd this one must have serviced me for about 14 hours and during that time I almost fucked her twice but the thought of putting my dick in this slag made me sick.

Anyway. I moved to the UK a few weeks later.

The End of episode number 1. Later on we might come up with the episode from England.

the autour is the son of former criminal father

exkriminell

My mum has a brother, I don’t like him. I can’t trust what my mum has told me about him. But I know that he didn’t care about his mum, when she was dying he only came on to the funeral to collect the money. After that he left everything for my mum to sort out. She gave her money to my sister and the things my grandma left for me; I was told that my mum’s brother took. It doesn’t matter really it’s just stuff, but what is important is how one is going about things. My mum’s methods are wrong from a moral point of view and he is a dickhead. I hope I don’t have to face him again, and if I do I hope that he doesn’t talk as I will probably put him on his arse.

My grandma used to live in the south of Sweden when we lived at house number 17 and 32. I and my mum were down there to visit occasionally. We used to go to Denmark from there for day trips. My mum used to take me to the Zoo and the amusement park. I liked those trips a lot. We also went to Christiania, a hippie ‘free zone’ in Copenhagen. I don’t remember much of that, but I do remember that a huge guy tried to sell me hash. I also remember that we went to a Pub that was so full of smoke that you couldn’t see the next table. My mum bought some hash before we left the free zone. Another time when we were visiting my grandma, they had an argument after I went to bed. Later that night the guy who later would break our kitchen windows with his fist, came to my grandma´s house. I don’t know what he was doing there because it’s quite a distance between grannies’ home and were we lived. Anyway, I was pretending sleeping and I heard my mum and the guy talking about starting taking drugs again. I would hear her admitting to have taken drugs before, but I would only hear her admitting to being a junkie two more times. Once when she again didn’t know I was hearing and once when she didn’t have no choice.

My grandma was clever with her money. She invested in properties and she had cash flow from pension as she used to work as a pharmacist. She dated artists (painters) when she was younger and after she got divorced, she again had two relationships both with artists. She had some nice paintings in her house, abstract art. I liked it and it inspired me. She used to take me travelling. We went to Spain, Belgium, France Denmark and Germany. I liked France the best as she showed her full potential in the country she loved and she showed me all the good art related sites.

Later she moved to Karlstad were we lived. She bought a flat in an upcoming area and she would buy another four properties in this area. She died in hospital of cancer. I came back from UK for three months to stay with her during this time.

When I was about four years old, I started to visit my dad on my own. My parents had a divorce when I was too young to remember. I can’t remember if there was a gap of a few years before I saw him again after the divorce, it feels like it was. Anyway, my first memories of my dad were good ones. I visited him at a drug rehabilitation place. We went on camping trips with his mates, travelling by canoe and sleeping in tents. We lighted up campfire and grilled food every night. Being in the wilderness automatically licenses me to carry a knife; witch is a big thing when you’re out in the wild with your dad. On this trip we survived on whatever we could get from the river and dad’s rucksack. It was one of my favourite holidays.

I began my interest in weapons in my early age, collecting weapons as a kid. It started with knifes, my uncle gave me nice knifes from Finland, the Mecca for knife users. I had a lot of different knifes, one Rambo survival knife, renown in Sweden for its sharpness and red wood handle, I had one bowie knife, one stiletto, one butterfly and a whole range of knifes of different sizes with no particular fame, but often with a nicely decorated holster. The knife collection expanded with other weapons like whips, ninja stars, and nunchuks a sword and an African spear and revolvers. I got the African spear from the guy that renovated house number 32.

My dad met his new wife to-be at that rehabilitation place. Some time later they moved to the north of Sweden and I started to visit them there on my own. I had to take a 40 min flight to Stockholm, then change flight to the final destination another hour or so away. I liked travelling on my own and I always had nice air stewardess who took good care of me. I had to ware a A4 sized plastic thing around my neck with all my details, in case I got lost. After a while I was a familiar face to the flight crew. I liked it at my dad’s new place. I fast made a lot of friends. Some older guy thought me games how to get kisses from girls. He taped bin liners over a big slide in a children’s playground, and then invited boys and girls to the exiting new event in the evening. As it was all dark inside the slide the girls were a bit nervous to enter. The warm summer evening created a nice romantic atmosphere so a hug and a kiss made the girls feel better and we all had a good time with this slide tunnel. It only worked as a treat one evening by the way. This older boy also showed me Rambo and other films. He was a good friend to me even if I was that young. There was another family that lived across the street from my dad. The boy in that family was hanging around me and my other friends but I don’t have any particular memory of him except that he was always there and

he had a sister. This sister had a friend and she became the first love of my life and she had long dark hair. That is sadly all I remember about her appearance. However this feature has been an important trait in the choice of other girlfriends later in my life. The strongest memory of time spent with this girl was when I was about to see her for the last time. Me and my dad was at some friends of his house and the two girls were there. We didn’t do much at first but closer to the time when it was time to say goodbye the girls decided that we should play in the dark. Basically the lights were switched off and the door to the bedroom we were in was closed and a duvet was thrown over me and my girl and another duvet over the other girl and a boy. Then we did what came natural in our own private space. I got my first kiss there, about 10 minutes later we left and I never saw that girl again. This traumatised me for many years. About 7 or 8 years later we had a new girl in our class, it was the friend to my first kiss. Our friend ship had faded away and I tried to talk about her friend but it didn’t lead anywhere. I tried again a few years later but she was not interested in sharing any information. Not even my dad or his second wife showed any interest in my questions. And when I couldn’t find any info on the internet either I finally gave up, this was about 3 years ago. Not that I think it would be amazing to meet up and talk about old memories I just wanted to find out what happened to her.

To be continued, the author is the son of former criminal father

exkriminell

My aunt lived a bout 20 min walk away from house number 32, we used to have Christmas there every year. She makes nice food, cookies, pies and sweets, I used to raid her cookie storage a lot. She didn’t visit a lot either but I spent quite a lot of time at her home, she has two boys and she never had a negative impact on my life ever. There is nothing special to write abut her at this time. This writing isn’t necessarily only about negative or bad things, even if it might appear so. But the fact that I have nothing so say about her now, is rather a good thing. She is just a good person with good spiritual values and with good taste in music and food. Her partner had a big influence on me in my political stand point. Even if he made it impossible to agree with him on any point, the general direction was the same for me as for him, as for my whole family in-fact. We are all socialists really; we all have socialist’s values. My aunts partner drank too much and I think from my point of view that this was the only bad thing in that side of the family, otherwise I think that my two cousins were very lucky. They are also good characters and I respect them a lot. The only person I had real disputes with was my aunt’s partner and I think it was political. If I wondered of in my political ideas, he was quick to discuss it from a hardcore working class point of view. Obviously my experience was limited to my age so I had nothing to argue back with, but I had integrity and I was not afraid to stand my ground and sometimes it ended in big arguments. These days I recognise my self in him in the way I see things. It’s funny how it turns out. As a family we have some other things in common except for being known by the police, being socialists and hippies. We can all cook great food and we all have good music taste.

When I was 15 years old I started training Taekwondo. I loved it from day one. It involved lots of training camps and one camp was in Russia.

I had a good relation ship with my first real girlfriend, we were going out for almost two years. She broke my heart once, after she came back from her confirmation camp some guy had chatted her up and she fell for it. She was confused for a few weeks but in the end she picked me. I think that gave me a big confidence boost, but I lost some respect for her after what happened and less than a year later I broke up with her. However she was a good girlfriend and I liked her family a lot. I had finished school and applied to collage. I was accepted to do a nurse qualification but I had to wait one term for my place. In the meanwhile I started working as PE teacher at my old school. I had no problem getting the job, even if I was only 16, as I had such good grades in the sport leadership class. I worked hard and made my own money that I saved to be able to go to the Russian training camp. The job involved teaching gymnastic techniques holding outdoor and indoor event, and coaching in regional championships in various games. I loved that job. However when the time had come to pay for the training camp I found my bank account cleared. My mum had taken all the money I saved. I never brought it up why she did it. I was very disappointed that I couldn’t go. But her finish boyfriend gave me some money so I could go in the end but it was bare minimum just to cover the basics. I had saved up so I would have lots of pocket money there but now I didn’t have any pocket money at all while in Russia.

I would stick with Taekwondo for a long time and it helped me a lot both in terms of keeping me occupied and getting my stress out of the system, but also in terms of the support I´ve got from our coach and other members of the club. It became like a new family and I will always be grateful to that club and the people there for supporting me.

One day when I came back from college my key wouldn’t open the door. As it turned out my mum hadn’t paid the rent for some time, so we had now been evicted. It was talk about me moving to a foster home or letting the social services take me. But my aunty offered to let me live with her. I lost all my material stuff as it was confiscated and sold to pay for my mums dept.

That year I stayed at my aunts was tough. It was good living arrangements and I got along well with my cousins and my aunty is an excellent mother. But I ended up in problems at college threatening and arguing with teachers causing major disturbances. They tried to give me counselling but it didn’t help so I was suspended and had to re take one year. The scholar situation as well as the gang situation, in combination with my trying´s to get a gun and having problems with the social services and no contact with my parents and on top of that, having to move out from my aunty in the end proved to much for my mental capacity and I started to think about suicide. The closest I came was holding the blade to the wrist but my escape thought was that I could not do this to the guy who had taken me in letting me stay at his flat. I have never considered that option again but that moment was very low and depressing. I had some girls but no relationship at this time. But I was soon to meet the best girl I ever meet to this date. Looking back she is the girl I should have married and I was the one who dumped her, big mistake but that is how faith is. I live here in England now, married with a daughter. She still lives in Karlstad, with a boyfriend and two kids with different fathers, I pray that she is happy and have a good life she deserves the best.

When I lived with her I was training tkd 6 days a week. I was keeping stolen goods for my thief friends and I had lots of money from selling stuff and stealing stuff. I dumped the girlfriend and stayed in that penthouse apartment for some time and having some random girls around. I regret all that now. When I had to move my grandmother bailed me out and bought me a flat in a new developed posh part of town. I got in to another relationship with a girl that turned out to be psycho. When I lived at this address, it was that time when I had the issues with the MC gangs and when I got my elf to the gun.

A friend and I went to Stockholm to try to get some weapons. We go some maze and a telescope baton and a replica pistol. When we took the train back to Karlstad, I had the pistol in my inside pocket on my bomber jacket. In front of me, was a middle aged lady? She was looking rather uncomfortable, sitting next to my friend and in front of me. Anyway, when I leaned forward at on point the gun fell out of my pocket and landed right in front of her feet. The woman’s jaw just dropped, then she looked at me, I could only smile and shocked my head in disbelief. My friend tried to suffocate his laughter. The woman left the carriage and there were luckily no complications from this.

After I dumped my existing psycho girlfriend, I was taken on by a social worker at the youth unit. This unit I actually trusted and they seemed to care, then I really tried to calm my self down. In Sweden at that time it was popular to spend tax money on problem kids in form of travelling and trips. I was sent on one of those trips and it involved counselling sessions in the evening and house arrest from afternoon to mid morning.

Daytime could be spent with some activity, in our case snowboarding.

After this I had enough of my criminal activities and intents, so I got rid of the gun, got another girlfriend and spent all my time exercising. After getting more serious about taekwondo competitions, I moved in with my friend so we could spend all our waking hours talking, watching and training. We went to Denmark, Norway, France and Spain to train. This sport activity brought some local fame and some more respect. We got VIP passes to the hottest clubs and the bouncers were fairly lenient with our behaviour. This resulted in boosting the street confidence, and demanding more respect, getting more friends resulting in more fame, and so on. One example of bigheaded actions: One night I was pissed as hell in the hottest night club, as a VIP I could come and go as I pleased in any condition and in any clothing. I decided I needed a burger so a stumbled out of the club and headed for McD. I sat down there on my own eating my burger, and then suddenly, I was hit on my shoulder by a half eaten burger. I decided that some one had thrown that at me on purpose, and this someone needed a beating. I stood up and scanned the restaurant, diagonally behind me a saw about 5 lads sitting. I decided that it was all of them that threw the burger, so I walked over to them declared that I will smash all their faces, if not first tell me who threw the burger! They denied the accusation and stood up to leave. I called them pussys for leaving and not telling me who threw the burger. They got in to a car outside and I followed them out and threw my coke in the back window of the car. This pissed them off majorly and all of them came at me at once. I know I kicked the first one that came up to me and I know I gave someone a low kick but the next thing I remember is that I am lying on the hood of the car laughing my face off and the bouncer from McD is telling the guys to clear off. I had some pain in my jaw the next day so some one must have hit me but I can’t remember any of it. By the way, it was easy to get girls and we got lots of attention, we did a underwear catwalk show and we were on TV, as one of the guys just made it to the national team. Later that guy fucked my girlfriend, and after that life in Karlstad didn’t worked out so I moved to Stockholm.

to be continued, the author is the son of former criminal father

Exkriminell

Ever since I was a young kid at house number 17 I always wanted to learn new things, how things worked, why things were like they were. I don’t think I realised then that it was a spiritual thing. I was just interested. My mum gave me a series of books. They were science books for children. They were called “how does it work” followed by a topic. I had one about Tellus, one about mechanics and one about human body. I loved those books, specially the one about the body. I think it put me on an academic journey that is still continuing today. At school we had the choice of choosing language, cooking and “home chore class” something, and sports leadership. I picked French cos my blood sister studied French and my grandmother loved France and she spoke some French, she was really proud when my sister past the finals. So I thought I go down the same route. Yes sure, I just wanted to strangle the teacher, not that she was a bitch or any thing. Just that I didn’t get to know her. She walked in to the classroom going bonjour class, over enthusiastically, and I thought “oh my god”, and then she was going on. I only lasted 80 min of that, and then I changed to Sport leader ship. That was a good choice. I stared that class, the grade system was 1-5 and the teachers told me that if they could give me a 6 they would. For reference I was in the 8^th year out of 9 at the time. My friends started to talk about confirmation; I didn’t know what it was cos my family are from the hippie culture so we didn’t talk about mainstream spiritualism. Anyway, everyone in my year had received an invitation. My mum didn’t tell me about this or I didn’t receive one, this pissed me of, cos again I had to be different from every one else. I was baptised in the central church when I was 1 year old so I was registered. I went to the local church and told them that I was to be confirmed too. I only did it to rebel, If they didn’t invite me but I have the right I should do it anyway even if they don’t like me or judging me. I joined and didn’t miss a session. I didn’t learn anything but there was a camp included and all the fit girls was doing the confirmation too so I paid more attention to them. The priest was cool. Not dry at all. Young and fit and I think all the mums loved him. I liked him too. There fore it was rather embarrassing when he found me in bed with one of the girls at the camp. He was cool about it, al he said was “Clarke go to your room” and the day after he arranged a meeting with all of us trying to explain that all of us need to behave. None of us listened as we were talking and ignoring him. Then he shouted, in Swedish equivalent to, “Shut the fuck up”. We did, but that quote became a catch phrase and lost its power. I got my confirmation. I didn’t feel like I achieved anything spiritually or politically.

My dad has one brother and one sister. I like them very much

My grandfather was from England everyone loved him, I did too. I have always felt like an outsider in almost everything including my family. Maybe because there was nothing “normal” going on at house number 17 or 32 so people didn’t want to come around. I had to go to my family if I wanted to see them. My grandpa only came to visit two or three times, as I can remember, and it was on “not taking of the jacket” terms. I don’t think my grandmother ever visited, but she had bad health so I completely understand. I visited her a lot. She was nice to me and I liked being there. But when my cousin came to me to tell me that she past away I didn’t really feel anything. The same with my grandpa, I wanted to be upset and I wondered what was wrong with me. I do wish that my grandfather was still alive now when I live in UK, maybe we would have a stronger connection and maybe then I would have cried on the funeral. I miss him.

My uncle was a wild one, his reputation even affected me with the police and mothers having daughters I was interested in. Every time the police questioned me the first thing they would always say was “Jimi, are you your uncles son”? I would say no, knowing what’s coming next, “ok, so you are your father’s son”? I say yes and they would look at each other or fill the younger generation copper in on the history, then pull a facial expression saying you little shit do we have to deal with you from now on. First time I thought it was cool that they knew me even if I didn’t know them. I was questioned for something I hadn’t done and I thought I was being helpful and polite in order for them to get to the bottom of the crime they were investigating. But as soon as I said my name I had already lost. So that just reminded me of the axe incident and I concluded that coppers are arseholes and its better not to show any kind of need to help them. I later found out, from a member of the Tae Kwon Do club, he also was involved in youth programmes and running a gym. The police had told him that they had been using the resources from the spy department following me and keeping records since I was living at house number 32. They had told him that I was a lost cause, and that he should not bother too much with me. This was three years after I moved from house number 32.

But it was not only the police I had to deal with. Some mums didn’t like me either, as soon as they heard my family name. I was on the bus once with a friend, then I spotted a very cute girl and she got of at a rich area. I really wanted to talk to her, so my friend and I got of after her and followed her to the house and rang her doorbell. Her mum opened the door. I asked to speak with the girl and she said. “I recognise you what’s your name”? “Jimi family name” with a smile. Are you your uncle’s son? She asked. I was thinking “what the fuck man” and my friend were laughing. After concluding that I was my dad’s son I could speak to her daughter. It turned out that the mum was an old girl friend to my uncle and obviously her heart was broken and she didn’t want the same thing happen to her daughter. The same thing happened again a few years later a girl was all over me. She took me home, I was in her bed and her mum had asked her whom she was with. Jimi so and so, she said. Then the girl told me that her mum doesn’t allow any of that family in her house. But all respect to my uncle player. He’s got a couple of kids, a girl who has three of her own kids now, a son whose about 20 years, and a teenager son here in England.

author is the son of former criminal father

to be continued

exkriminell

By this time I had no contact with my mum and I was working on renewing the reputation of our family name to the next generation of coppers.

My own lack of respect for the law started as early as when I was six years old. When I think back on this picture now, it’s a weird feeling of pride for where I’m from. Kronoparken had the reputation of being dangerous and people from other parts of town didn’t go there and later when we were teenagers we were not allowed go to other “nicer“ parts outside town. If we got spotted they called the cops on us. Anyway I remember one day me and my friend, the one that moved to Gothenburg, decided to trash a car that no one had used for a few weeks. My mum’s boyfriend had already taken the petrol from this car. So my friend started to jump the roof in on this car and I took a metal spear from a building site from across the road and rammed it in to the windscreen. At that time a car drove past. Nothing happened but when I see this picture I have to laugh. Welcome to Kronoparken! You can take the kid out of the ghetto but you can’t take the ghetto out of the kid. It was mainly normal games we played as a kid. It was very popular to pick over ripe “fruit” from the rose bushes and throw them at windows, spray concentrated garlic extract through letterboxed in to people’s apartments and go to the posh area and steal fruit, tools, bikes and anything else that they left outside after dark.

I think I was acting as a currier out of my knowledge. One evening my mum asked me to go up to her friend and drop a bag of. The friend’s nickname was the robber, cos he did armed robberies. In the bag was a landline phone. This was before the time of mobile telephones. I’m convinced now that there were drugs (heroin to be specific) under the cover on that phone. I know there is space as I’ve seen it opened before and those guys in that flat didn’t have a landline. When I left their flat there neighbour stuck his head out saying, “Dear little boy, what are you doing in that flat?” I said “nothing”.

A few years later my friends and me found that some storage rooms had the same locks and that our flat keys could open some of these locks if you fiddled a bit. And we managed to get in to a storage room for the local council. We started a club there where we played with fire. We had a logo that we wrote with glue and then lit the glue so our club name was in flames. When the glue burned out it left a burn mark with our club name. Later on we moved on to burning containers with paper. The next few summers were exiting in Kronoparken. We could get alcohol easy. You could go out at any time, day or night and it would always be someone out. There were a lot of arsonists around and the fire brigade were there almost every weekend.

We also found out from a gang in the next suburb how to get in to and start any Opel car with a simple bicycle lock key. We did that a few times but this gang had already established a name for them self’s so we hadn’t much interest.

It was not the firs time I set fire to things. I have a sister that is not my sister by blood but I known her my whole life and we were neighbours during my first 16-17 years. She always took care of me as a sister. We set fire to her mums flat once. The whole building burnt down. My mum was sleeping in the room where the closet was. Her mum was sleeping in a different room. First we started to burn the edges on a stack of magazines and then we turned to the big teddy bear. It only took half a second before the whole teddy bear was on fire and then another 30 sec for the rest of the closet to spark up. We didn’t dare to wake my mum up so we crawled very quietly to where here mum was sleeping and woke her up very gently. By the time her mum got to wake my mum up my mums hair was on fire. I was on my mums arm and my sister on her mum’s arm they were running out from the house bare foot in the snow as the windows exploded. They only had their night guans on. We went to the neighbours across the street and called the fire brigade. My sister and me were running around the neighbour’s house making noise like sirens on the fire truck.

We started drinking early. It was easy to get spirit as home made vodka is made in a lot of houses and stealing from drunk parents is easy. I was drunk first time when I was 1 years old. I had half a can of lager when my parents were not watching. But then I was dry until I was 12 lol, just joking. Iv had been to a party with some of my older friends. They were 14-17 years. I got really pissed there and I grabbed a few cans and went back to central Kronoparken. There I shared the drink with my other friends. At about 10:30 I was passed out on the street. I could not move so my friends dragged me home and put me to bed. All I remember from the journey home was my toes on my trainers dragging behind me. From that day there was a lot of drinking for the next 10 years. I started hanging out with older friends more and I also started getting attention from 16-17 year old girls when I was 12-13. When I was 13 I had a fling with my sisters best friend. She was 5 years older than me. We had been to a party one night and when we got back I didn’t want to go home so I slept in-between my sister and the friend. She came on to me and we started to touch each other and she started moaning and turning. I was shit scared that my sister should wake up and I was too young and felt too insecure in front of a 5 year older woman so I didn’t try to have sex with her even if that is what she tried..

. I had friends with cars at this time so a lot of time was spent in a car drinking and driving around I didn’t sleep much for a while and was drinking a lot and I was only 13 so my mum started to think that I was on drugs. I was not on drugs ever.

My sister moved to Stockholm and I visited her sometimes. She started to take me to nightclubs there and my friends became even older. One time I was in a club. I had a lot of hot shots (Galliano and coffee toped with whipped cream) before the club so I was quite drunk when I got in. the guys bought me pints. I was only little then so it didn’t take long before I was passed out in the toilet. The bouncers found me at closing time and chucked me out. I was 14 years old pissed like hell. I could not see 2 meters. And I didn’t know where my sister lived. The bus driver would not let me on the bus. A guy paid for a taxi if I would let him sleep on the sofa at my sisters. We managed to find the way but my sister told him to fuck off. I had the worst hangover ever the day after. If I moved a muscle I threw up.

to be continued

author is the son of former criminal father

Mums boyfriend number two at house number 32 moved out. He was to be replaced with boyfriend number three, who’s name was Osmo Vallo.

The mafia factor peaks when this guy moves in. Our family name was since a long time renowned throughout the legal system in Sweden. I’m only the 2^nd generation in Sweden. My father and his brother, from the first generation did a good job establishing the name on the crime map. Now this guy from a Finnish well-known criminal family moved in. I liked him, he was nice and not violent to my mum. However his involvement in the heroin trade didn’t make my life easier. He and my mum left me for long periods on my own, with no money and no food. Many times I had to eat crisp bread as my only meal and sometimes I got food from our neighbours. I was about 14 yeas old by now and had my first proper girl friend. Her family took me on holiday with them. While we were gone their house was burgled and we had to come home a few days early. I didn’t think much about it then, as some one being burgled was normal. I had burgled people’s storage places myself since a few years back. But thinking about it afterwards I can’t help but thinking that my mum’s boyfriend was involved. My girlfriend’s family lived in the posher area and obviously my mum knew where we were and how long we would be gone. The boyfriend told me stories sometimes about fights, encounters with the police and tricks of the trade. He told me that if I fight someone with a knife and I would be stabbed, I don’t have to worry as it only burns a bit.and I will probably not die. And by the way, the guy that stabbed me could be found and been taken care of later. One time, he and my mum was in a car with another friend. The friend was later described to me as a nice guy who didn’t do any harm, “he only burgled and used amphetamine” that’s all. Anyhow, the police stopped them. The copper happened to be an archenemy to my family and he had been on our case for years. They had to line up against the car. The copper pulled his gun and placed it on the ribs of the nice friend and pulled the trigger. Basically he murdered the guy in front of my mum and her boyfriend. As the guy that got shot didn’t have any power in the world of crime the cop didn’t have to face any consequence from his “family”. There was no charges against the copper. From other stories I heard, it seem to ad up to that the copper tried to provoke the boyfriend to take action against the police so they had something to either arrest him for or better kill him for. Another time my mum and the boyfriend was stopped by the police they had another unimportant friend with them in the car. The police made the friend strip naked in the middle of the street and lie down on the ground, face down. Then one of the coppers jumped on his back. This time both my mum and the boyfriend protested, resulting in the coppers beating the boyfriend up with their batons. He showed me the burses when he got home and also told me about the shooting of the other friend. Despite all this, when my mum and the boyfriend was at home it was good. Not any junkies on the sofa. No young girls trying to help their mother home cos she’s to drunk to walk on her own. We had money and the house number 32 was rather peaceful. But I new something was not right. I didn’t see anything going on. They talked about business and when the boyfriend’s brothers were visiting they were always speaking in finish but the picture was straight out of a mafia film so there was no question about what was going on. But their was never any physical evidence. That’s why the police hated them, as there was never any evidence. However, by now I had 15 years experience with criminals so I knew what to look for and when to look. Eventually I found evidence of heroin. That’s how I know that this was the boyfriends business. I also knew what it looks like and in what ways to use it. Some years later the police finally caught up with the boyfriend and killed him in cold blood with “normal” people as witness. They let their two German Sheppard police dogs on him, then beating him up while the dogs were biting of chunks of flesh from his body, and finally strangled him to death. This happened at the estate of Kronoparken and the coppers were freed from all charges.

By this time I had no contact with my mum and I was working on renewing the reputation of our family name to the next generation of coppers.

Authour is the eldest son of former criminal father

exkriminell

Anyway lets back up a few years

My mum was dating another idiot while in house number 32. He did karate as well and was developing his own philosophical style. He also wanted to practise and then he used to punched me in the face. When my mum half enthusiastically asked why he was doing that? He said; that I should be prepared. This guy had a history of mental illness, and later on he ended up running about in animal skin and makeup, talking to aliens. But before he reached that stage, he managed to turn our flat in to a smoking den. Frequently beating up my mum and kept us under constant treat and pressure. One morning before school I was having my breakfast. He was in the living room next to the kitchen. I was facing the door so I could see in to the living room. But he was standing to the right in there so I could not see him. He called my mum in there, there was no shouting but I could tell that the situation was not good. Then I heard his fist hitting my mum’s head and she fell to the floor. The only thing I could see, was her leg and her high heel shoes through the door. He, the idiot, left the flat quietly. I couldn’t finish the food and´, I didn’t cry. All I did was to take my bag and leave the flat to go to school. I think that particular idiot is dead now, if not – I hope he is really suffering in his illness.

Eventually after many other violent events and drunken nights in house number 32, he finally left, only to be replaced by an even worse “boyfriend”!

This guy was a proper hash head, and my mum had to supply him with the smoke. I know because I went with her, many many times to pick it up from her dealer friends.

At this time I could not bring friends home, in fear that the flat would be full of people lying on our sofa, either being too drunk or too high to move. Or the flat would smell of cannabis. Or my mum being in bed, and that she might come to open the door half naked. And I had enough with the kids from the posher areas, and their patronising parents as it was. I could see how they looked down on my mum. The worst was when we got food vouchers from the welfare office. Then we filled the shopping trolley with what food we needed. After that, the shop manager took us in to his office where the groceries was added up, and then put it back into the trolley. When counted, we had to walk past the cues with the food, without paying to leave the shop.

I started to hit other students at school during this time. Not unprovoked but I had zero tolerance for comments, or disrespectful behaviour to me, or to people I considered being victims of bullying. I never had problem with kids with the similar background as myself, only with overprotected spoilt boys with their big mouths. And I didn’t have any problems with girls, they all loved me. Later on when we reached puberty, they would all try to get a piece.

During the final years in school we had camping trips and school trips where we had to sleep in tents. In my class we had the fittest girls at school, they all had boyfriends in years above or that had finished school. On one of the trips one of these girls made it clear that she wanted me to stay in her tent. But, in that tent were two other girls. I didn’t object and when I went over to their tent late at night, after the teachers were asleep, I slipped in to her sleeping bag and started cuddling her. She was lying in the middle, and for some reason the girl to the right also wanted her share. I started feeling her hands all over me. then she pushed the first girl off me. So I thought, what to now? Then disided, I just turned around and slipped in to her sleeping bag instead, then that girl and me had a proper smelly and wet session. A few weeks later we had another camping trip and the girl who had invited me, tried again. This time she had borrowed a tent from some one else to make sure we were to be alone so I did visit her in the tent. However I could not do anything as her boyfriend were about 5 meters away and he would have killed me and I could not have done anything about that so I had to let this one slip through my fingers. I still regret it to this day, as this girl was the prettiest girl in the history of that school. But it was with great satisfaction I spotted the girls with their boyfriends later. The boyfriends were ok with me but they still had the attitude that I’m older and cooler that you. But I knew better. Anyway I ended up having my first proper girlfriend later. She was extremely good looking and all the boys tried it on, but she wouldn’t have them, I´ve got her too.

At house number 32 it was all getting worse. One evening when I was home alone someone knocked on the door. When I opened, this man that I know I knew my mum, stood there with his hand inside the jacket. He asked to see my mum but I told him she wasn’t at home. He demanded some money he claimed she had borrowed. It was only about £10 and when I could not give him the money he pulled out an axe and raised it. He threatened to use it if she didn’t pay. I was in chock and he walked off. The police came but made it out to be my fault and my mum got pissed off and thy left. The guy got away with threatening a boy with an axe, but it made the news at least. Another day, my mum was yet again beaten blue, I ran down to a couple that lived in the next block. They were friends with my mum and the man in that family had a reputation of dealing with people physically. Neither the police or security companies confronted this guy, but he wouldn´t go over to our flat to put an end to what was going on. After that I confronted the boyfriend one night when my mum was on a pickup mission. I told him that what he is doing has to stop but he was not paying any attention to me. The TV was on so I took the remote to turn it off. He told me that if I did what I was about to do I would regret it. So I turned the TV off. I ended up being thrown around the flat for a bit and then while I was on my back with him holding me down with his fists on my chest and throat he told me that basically me and my mum would suffer if I pulled a stunt like that again. One day my mum broke her leg when she fell of a chair while hanging up new curtains. A few weeks later we would do our last trip to Gothenburg together. My friend and I were playing a game on the new Nintendo console, when I overheard my mum telling my friends mum that the boyfriend had beaten her up. He had slashed her head through a door and kicked her leg so it got fractured. Later I confronted her about this, and I could tell from the reaction that things would change soon.

We moved in to a new flat in the next block. It was a nice place newly renovated by a friend to my mum that lived there before us. I liked him and his family. He used to be a UN soldier and a security guard. I did Karate at this time and he used to do karate too so we practised sometimes. He told me stories about his wild nights out and people he knocked out with bottles. Sometimes the people he beat up were from the social class that made my life less good so he became a bit of a hero for me. They also had money, only cos he was working doing business. His wife was fit and they had a Doberman that liked me. I watched the dog a lot and we spent a lot of time with them. It was a good time. Then they moved and we moved in to their flat in house number 32. Later he lost the kid and girlfriend to alcohol, the usual stuff.

Life in house number 17 would turn out to be comparatively brilliant to life in number 32. My best friend Dan lived in the tower block on the next street. We grew up together from before I can remember and spent all the time together. When we were about 8 his mum moved to Gothenburg (gbg). His mum, long-term friend to my mum, was a heroin addict but she had a stable boyfriend and not too much violent incidences in her home. She also managed to keep a job. But occasionally she flipped out running about screaming and shouting. Her son was a wild one. I was quite quiet and reserved. But he was full of energy and wanted to be heard. He was born on my predicted birthday and I was born 3weeks late on his predicted birthday. He had an older brother that lived with their dad in Gothenburg. When they moved my life was quite empty. My mum and me visited them frequently but it would end in a huge argument and my mum stopped visiting them. I kept going to gbg quite frequently I got interested in martial arts there as all the kids I was hanging out with trained some sort of martial art and it was for the purpose of beating ppl up and fight in general. A few years later I had established a group of friends there and at this time we also carried weapons, knifes, teargas, telescope batons and nunchuks, the gang, my friends, had already started hanging out in parks beating up gay men or ppl they thought were gay at least, and committees a few robberies. My first visit to the park with them was intended to rob and harm someone with the motive that he was going to be gay. I hade a knife that you pushed the blade out from the handle. One of the guys liked it and asked if he could carry it and I took his telescope baton as a trade for the evening. We all were clothes suitable for kicking and fighting and running and we were all warmed up and stretched so we could kick ppl in the head. After about 20 min looking for a victim we got stopped by the police, a van with 5 officers. The guy who carried my knife got arrested, they confiscated the rest of the weapons and I got a warning that if they saw me in gbg again I would be arrested. By this time I had a girlfriend in gbg so I visited almost every weekend. But the intention to rob and fight ppl slowly turned to burglary and vandalism instead. Every weekend we tried to break in some where or steel some thing. Mostly cigarettes and things that could be sold easily. The last few times I visited gbg the focus had turned to drugs. I was not interested in taking drugs at this time as I had started training Tae KwonDo (tkd) in Karlstad and it was going well. However I brought with me from gbg the drive and ideas of crime and burglary. For a few years it was a fine line between committing crimes and taking that rout on a more serious level and training tkd and trying to get an education. I think thanks to the tkd club and some of its members I managed to stay away from major problems. I was involved in some gang activity causing some issues in the city doing some burglary, steeling things and keeping stolen gods but at the same time social services had their eyes on me and I believe that they really did care at this stage. Their unit was called the youth unit and some of the staff there was really good to me.. some were proper arseholes and pushed me in to vandalism and threats to premises and staff. One member of staff fell in love with me and when she couldn’t see me any more she was crying. All I was thinking then was what the fuck are you insane woman?? I was in the process of getting a gun then and I managed to get a replica that I was going to use to rob and scare the shit out of some one. All I really wanted to do was to put the gun in some knobs face and make him piss him self the money would only be a bonus. That summer the violence in Karlstad vas incredible… every weekend there was fights and ppl bleeding on every street and that is no exaggeration. And biker gangs got involved and skinheads from whole Europe came to Karlstad to cause problems and to fight.

I was standing next to my mate who threw a brick at one biker members face. Only minutes before I tried to kick him in the head but he pulled a blade in my face so I had to retreat The problem with that was that that gang wanted to be part of hells angels so they had to do something about that situation. One of my friends ended up with a shotgun in his face and I had two of them making it clear to me, with ppl around, that we should back the fuck off. I think that I got away with a warning cos of my surname. My mum knew all the bikers and my sister (non biological) knew ppl from another big respected mc gang. I don’t know for sure that my family reputation saved my arse but it sure seem like it as my friends had weapons pulled at them.

to be continued

author, the eldest son of former criminal

This is the story  my eldest son tells about growing up in a family environment with heavy violence, illicit drugs and criminal people, all around him. When I first read it I was shaken, I was chocked and I whished, for the first time in my life, I could change history. But I cant, hopefully this story can help someone change their way of behaviors. The story starts in the mid 70s, in Sweden.

Kronoparken, in the newly built estate area. The red house blocks were a poor attempt to improve the image of this suburb. There were some “normal” people living there but the image and reputation is made by the people that are seen and heard. Alcoholics, junkies, thieves, robbers, drug dealers, murderers and a lot of other incompetent parents. We lived in house number 17. I smoked a cigg first time when I was about 4ish, I didn’t like it and I think that is why I don’t smoke tobacco today. I was always showing interest in cigarettes so my mum said do you want to smoke? Smoke then, here. She showed me what to do. I thought I was going to die so I lost interest in cigarettes. I don’t know, what else do you learn from having parents and family socialising with members from all these excentric professions? How to make a good pipe with nicely crumbled hash and the right amount of tobacco? How to forge a identity card? That your mum is getting enough sex? Or when she is about to get a good beating? How to hide drugs and take drugs, where to buy it, whos got it and how much does it cost? Or that the police and social service is not on your side, ever? I think being able to compartmentalize feelings of terror and shame, was one of the biggest lessons to learn as a pre school child.

Those Hippies, just don’t want to stop partying. Having kids doesn’t change anything. But the party is only a good experience for so long. When the drug and alcohol consumption continues, while a “boyfriend” isn’t let in one night and in rage, standing outside the kitchen, smashing the windows in with his hands. The Kid is crying and screaming with fear, knowing that if this man manages to get in, his mum will not recover for a long time. Again, and yet again the kid have to go to the shop, post office, or where ever, with his mum being Blue in the face. All events like this do not lead to a change in lifestyle. It only leads to learning how to swallow it and face the same people and similar situations over and over again.

We only lived in that flat for 2 or 3 years. But during that time our family established it self in this place as People that have/can get the drugs, and where there were always something going on. If I look back now thinking about it, if I was a neighbour to these people, I know what I would think. Fucking space wasters, get a job and that the social service should take their kids.

My sister was apprehended by social services before I was born, she is 9 years older than me. Someone found a syringe outside our door and reported it. She had to move to a foster home and I didn’t see her much. I missed her a lot. We don’t have much contact but I always feel close to her when I meet her. I feel like she doesn’t see me as a family member and that she sees me as part of the family that abandoned her. I wish it wasn’t like that and I think I tried to make efforts with her but it’s a one-way thing so I feel like im beginning to give up a bit. But people always feel more important than they are. Events that happen in our life’s mean fuck all to other people. Only the people intimately involved in ones life might be affected and or concerned or involved. But if your not that tight linked then you can live or die doesn’t matter. It seem like a harsh comment and emotionally incorrect and something that one wouldn’t agree on but realistically from an ego point of view, you would like to have more of an impact on other people in good and bad ways. Think about it with your own people that you call family/friends when was the last time they visited you, rang you, did something good for you just cos they cared or wanted to show how much they care about you. There is usually one or 2 that meet the standards and bless them but most people suck! The ones that don’t, love them the rest love them too and don’t let it get to you. Now when was the last time you called, visited or did something for someone except your best friend or the person you want to fuck! (Yes ! it wasn’t a “?” it was a statement) Before her, my sister that is, my mum was pregnant with a son, but he died during birth. I don’t know why. It makes me sad thinking about that I could have had a sister and a brother while growing up taking care of me. But I did it my self I guess. I don’t know the details of the life my mum had then and what happened. Only that she lost a lot of blood and they managed to save her but not the baby. Or perhaps these stories Im telling you now are just fabrications and lies as so many other things are, anyway its what I was led to believe happened to my siblings but maybe the reality is a lot worse. Its already quite bad so I cant see why the story actually should be any more positive in its nature.

To be continued:

author, the eldest son of former criminal father

Vi stannade till på första bästa rastplats, där vi fick slå i oss varsin rökare, Baby och jag. Vi satt och snackade en stund om hur vi skulle göra när vi kom hem. Sölving tyckte att jag och han skulle köra över grejerna till hälaren, vi skulle släppa av Baby hemma först. Han skulle ta med sig det vi skulle behålla av ciggen och spriten plus pengarna, där skulle han räkna igenom pengarna och dela upp dem i tre andelar. Hur mycket vi skulle få för ciggen och spriten, var en förhandlingsfråga, men vi tyckte vi skulle begära 70 kr limpan. Det var standardpriset för cigglimpor. Spriten skulle vi begära lika mycket för per pava. Enkelt och smärtfritt, vi skulle få bli av med allt på enb gång utan krångliga mellanhänder och annat tjafs. För ciggen skulle de bli 40 000 och för spriten ungefär lika mycket. Baby och jag resonerade en stund om vi skulle ta cash eller tjack för de pengar vi skulle få för grejerna, vi kom överens om att vi skulle begära sex hekto tjack för vår andel. Sölving skulle ta ut sitt i cash. OK då kör vi på det, nu glider vi iväg hemåt, sa Sölving.

Resan gick lugnt, vi stannade på ett ställe till o drog i oss varsin rökare, sista biten åkte jag med Baby. När vi kom fram tog Baby med sig ölkassen, nåra limpor cigg, kartongen med Sölvings renat och bagen med pengarna, Diana kom ner och hjälpte Baby bära upp grejerna. Jag följde med upp så Diana fick hjälpa mig sätta en macka, sen ner till bilen där Sölving väntade. Jag kör före, men håll dig nära mig hela tiden, sa han. OK, svarade jag. Vi åkte in mot stan och kom fram till en lägenhet, där hälaren väntade.

Tjena Sniff, sa Sölving, här har vi exkriminell som vi har hört Baronen snacka så mycket om under åren på kåkarna. Sniff betraktade mig ingående. Han var mycket exentrisk till sitt yttre. Jag fick omedelbart en djup respekt för honom, hans blå ögon som vänligt undrande sökte mina. Hans första ord till mig, jag hade väntat mig en snabb blick och sedan direkt på affärerna. I stället, ett djupt långt leende och en klurig blick. Hans stora mustasch svängde snyggt uppåt, vaxade. Han såg mycket engelsk ut. Sen frågade han: Vad har du lärt dig det senaste dygnet? Jag hajade till, det var det sista jag väntat mig. Uhuumm, sa jag, Det viktigaste jag lärt mig är väl att det är många som ska dela på kakan, svarade jag efter en kort stunds eftertanke. Sölving började gapskratta, han slog mig i ryggen och nickade menande mot Sniff, som nickade uppmuntrande. Baby och Sölving har väl inte slitit ut dig hoppas jag, skrattade han. Jag tittade mot Sölving och sa att; den där djävulen höll på att få mig att bli tokig. Hade inte Baby varnat mig flera gånger under det senaste dygnet, hade jag nog hoppat av tåget, svarade jag. Sölving frustade högljutt. Jag förstår att du skött dig sa Sniff, annars hade Sölving aldrig tagit med dig hit.

Jag vill att vi bär in allt gods hit in i denna lägenheten, kan du greja det tillsammans med X. Sniff hade nämnt ett namn som jag hört talas om, men inte hört varken Baby eller Sölving nämna tidigare. När han sa namnet, kom en stor kraftig man med östeuropeiskt utseende in till oss. Han räckte fram den största näve jag någonsin sett och presenterade sig. Tjena, de e jag som e X. Tjaa, sa jag o ja e exkriminell, trevligt å träffas. Desamma, sa han, o granskade mig värderande. Här är en leveranssedel, stoppa den i fickan, ta den mellan läpparna när du kliver ur bilen och börjar bära in grejerna i trappen, sa han med ett leende. Jag tittade snabbt på blanketten, vek ihop den o stoppade ner den. OK, sa jag, med ett flin. Alla tre garvade. Höhöhö, fan vad du är allvarlig, garvade Sölving, här är vi alla polare. Hehehe, skrattade de andra menande. Jag bockade respektfullt och sa, ska vi gå då, får jag dina bilnycklar Sölving.

X ställde upp dörrarna under tiden jag backade fram Forden. X väntade i trapphuset och tog emot kartongerna, jag hade leveranssedeln mellan läpparna under tiden jag bar in kartongerna. X tog emot dem en efter en och ställde upp dem i trapphuset. Snyggt jobbat, sa han när vi tömt båda bilarna. Jag gav honom leveranssedeln och frågade under tiden han reglade porten; ska vi bära in allt i lägenheten? Jepp, svarade han med ett tufft flin. Okey, då hugger vi i igen då, sa jag. De va fan, tänkte jag, va smidigt de här går. Sölving satt i vardagsrummet tillsammans med Sniff, de hade varsin grogg framför sig på bordet.

Jaha, sa Sölving, vi är klara med hur mycket kosing vi ska ha för godset. Jag tar min betalning i cash, sa han. Hur vill ni ha det? frågade han mig. Sniff och X granskade mig återigen värderande. Jaah, Baby o ja kom överens om att vi skulle vilja ha tjack i stället för pengar, sa jag prövande. De går säkert ordna, sa X. Hur mycket? Sex hg, sa jag. Ok, svarade han. Då ska du och Baby åka ner imorgon bitti kl 06.00, Baby vet vart ni ska åka. Det är en av våra adresser.

Nu ska du ta dig en ordentlig grogg, sa han. Jag tittade på Sölving, han granskade mig, prövande. Jaha asså, sa jag osäkert. Jag tog sats med mitt motargument som kändes otoligt svårt att få ut. Det är som så, sa jag osäkert, att jag är väldigt ovan vid sprit och om det händelsevis skulle vara så att jag skulle bli stoppad av snuten, skulle jag komma av mig. Jag måste känna mig väldigt bekväm för att trassla mig ut ur knepiga situaioner och om jag luktar sprit är det ett hinder för mig, så jag måste tyvärr avböja Ert vänliga erbjudande. Men Ni får gärna bjuda mig på en cigarett, sa jag. Alla tre börjde asgarva, de va en jävel å kunna snacka gapade X dubbelvikt av skratt. Sniff och Sölving skrattade i soffan så jag trodde de skulle kvävas.

Här ta en limpa, sa Sniff.

Jag hakade på Sölving som körde före, när vi passerade grannhuset lade jag märke till en okänd, men tydligen en rövare, som morsade. Sölving hälsade tillbaka. Detta upprepades vid varje kvarter hela vägen ut ur stadsdelen, efter andra gången någon hälsade började jag hälsa tillbaka.

THE END

Exkriminell.

NU FÅR NI TA ME FAN FÖRKLARA VA FAN DE FRÅGAN OM, skrek jag. Vadå IMPROVISERA?        Han kan skrika sa Sölving till Baby, de va fan. Tror du han kan tala med? Baby började skrattade, han höll på att storkna. Tala om för han va fan de e som har hänt, sa han. Jo, förstår ni, sa Sölving. Jag har kopplat in mig på larmanläggningen, så nu är larmet urkopplat, sa han med en menande blick på mig och snurrade den elektriska apparaten med sladdarna över huvudet. Perfekt, sa Baby. När jag hade gjort det så tittade jag in på kontoret, de tre kassaskåpen var borta. Vet ej vad som hänt, men vår inofficiella förklaring mellan oss är att det pågick en renovering och därför hade dessa skåp forslats bort nånannanstans. Den officiella förklaringen är att nåra jävla inbottstjyvar har snott dom, forslat bort dom med innehåll och allt. Så ligger det till.

Skulle vi mot all förmodan torska så är vi de där jävla tjyvarna, så ligger det till. Fan de e ju för jävligt, de dräller tydligen av tjyvjävlar på de här haket, sa Baby och gapskrattade. Han gick fram mot mig dubbelvikt och försökte få med mig i garvet, slog mig på skuldrorna och frågade om vi skulle dra i oss en rökare och röka en feeeet jävla holk. Sölving fnös, när han kom med sin vanliga kommentar; Ett sånt jävla knarkarpack, ja begriper då rakt inte varför de inte kan ta sig en rejäl fylla som vanligt folk. Jävla knakarpack, sa han igen och ruskade på skallen.  Så vi skall alltså IMPROVISERA, sa jag med tillkämpat lugnt. Jag började förstå att världen var lite större  än den lilla krets banditer jag hittills hade hunnit lära känna! Jehepp, sa Sölving. Vi ska ta med oss så mycket sprit och tobak som vi kan packa in i bilarna, dessutom så finns det två små värdeskåp på varje våning som innehåller en del kosing, sa han. Han packade ner elapparaten i bagen och gav oss varsin ficklampa. Ni letar reda på skåpen så bryter jag upp dem. Sedan kan ni börja packa ner sprit och tobak. Jag går och hämtar bilarna, när jag brutit skåpen, sa Sölving.

Baby och jag gick bakom bardisken, öppnade nåra skåpluckor och mycket riktigt, där var två värdeskåp av plåt fastmonterade. Sölving kom fram och började bryta direkt, titta här nu exkriminell, sa han, så ska jag visa dig hur man enklast bryter upp såna här små skitskåp. Han tog en liten slipad kofot och tryckte in den i nedre hörnet och bände lite. Därefter en mejsel modell större som han tryckte in i glipan. Sen den stora kofoten, lade tyngden mot och tryckte till. Grejen är alltså att man måste veta exakt var skåpets svaga punkt är, i det här fallet är det precis i anslutning till där kolven går in i gaveln. Det sa tjong, tjong, smack sedan var dörren öppnad. I skåpet låg tre kassalådor och cirka 50 rullar med diverse växelmynt. Han tog fram en låda räknade sedlarna, jaha, sa han. Det är cirka tretusen i sedlar, det innbär att i samtliga sex skåp är det ungefär 60 000 kronor. Dåså, då vet vi hur mycket vi får in i kontanter, sa han.

Jag skulle tro att skåpen är placerade på ungefär samma platser på de övriga våningarna, så ni kan ju börja packa de andra varorna. Bär ner allt till varuintaget som ligger en trappa ner, jag går ut den vägen när jag hämtar bilarna. Ge mig dina bilnycklar Baby, jag backar in bilarna till lastkajen när jag kommer tilbaka. Baby och jag gick ner till varuintaget för att lokalisera sprit och tobaksförrådet, som vi antog låg i närheten av varuintaget. Mycket riktigt i ett rum, bredvid en liten vaktmästareverkstad, var ett förråd. Där fanns 15 oöppnade cigarettkartonger, varje kartong innehöll 40 limpor. Där fanns kartonger med fin sprit. Cognac, Champagne, Scotsch whiskey och andra fina sorter. Kolla om det finns renat, vi tar me en kartong sånt me då blir Sölving glad, sa Baby. Vi måste räkna ut hur mycket vi kan få med oss i bilarna, sa han sen.

Sölving kom in i rummet, jag tar med mig bagen och slänger in den i din 245:a Baby, sa han. Så kör jag hit den först. I min Ford får det plats 20 cigarettkartonger, sa han. Men spriten tar för stor plats om vi ska ha kvar pavorna stående i originalkartongerna. Vi får ta och lyfta ut dem och lägga dom om lott i kartongerna, tyckte Sölving. Jag är tilbaka om cirka 20 minuter, sa han innan han gick. Baby och jag packade som Sölving hade föreslagit,mycket riktigt, i stället för 12 flaskor fick vi plats med 18. Så det var bara o jobba på. Efter ungefär en halvtimme kom Sölving tillbaka, slängde till Baby hans nycklar och bad mig hälpa honom lasta in ciggkartongerna först. Vi tar dem i min Ford, sa han.

Sölving verkade vara avslappnad, hans tvära sätt var som bortblåst. Han sa; Jag hoppas du förstår att det är många som ska vara med och dela på ett sånt här jobb? Jag nickade att jag förstod, men jag var fortfarande sur för att de inte hade sagt nåt. Så jag sa till Sölving, att det var ett jävla sätt att driva med mig så som dom gjort under hela resan! Sölving svarade, det var för att försöka tona ner allvaret, vi har förstått att du alltid är så jävla allvarlig när du bryter. Det är väl OK när du bryter ensam, men när vi är ett team måste vi veta vem som ska göra vad. Och, vem som bestämmer. Där måste vi kunna lita på varandra till etthundra procent, sa  Sölving.

Men, det viktigaste av allt, vi måste kunna slappna av och ha kul. Vafan, under tiden vi är ute i frihet så måste vi ha roligt och vi måste ha lite Rövarhistorier att berätta när vi gör våra år på kåkarna, skrattade han.  Vi packade bilarna fulla, Baby tog med en kasse bärs också. Engelskt öl, som han visste att jag föredrog. Vi drog iväg hemmåt, Baby hakade på bakom oss och Sölvings Ford puttrade på i laglig fart.

Vi stannar till vid nästa rastplats, så kan ni ta och få i er lite piggelin , sa Sölving. Då vet vi att Baby i alla fall inte somnar bakom ratten. När vi kommer till Stockholm ska du få träffa Stockholms största hälare, han vill träffa dig har han sagt. Det är han som ska ta hand om vårt gods.

Fortsättning följer;

Exkriminell

Vi hade klättrat in genom fönstret till toaletten, nu stod  vi där alla tre och lyssnade om något larm hade gått av. Alla larm är avstängda, sa Sölving efter en stund. Jaha va bra då, sa Baby. Då går vi och tittar på skåpen dådå, sa jag. Sölving började gapa och skrika, då går VI och tittar på SKÅPEN, JAG går och tittar på SKÅPEN, skrek han i mitt öra. Men nu hade jag fått nog, jag skrek tillbaka. Va fan ere me dig din gamla jävla surkart, här kan man knappt öppna munnen innan man riskerar att bli utskälld, nu fåru ta me fan ta o lugna ner dig lite innan ja klipper till dig din jävel. Sölving tittade på mig, muttrade nåt ohörbart och gick ut ur toan och in i restaurangen.

Vafan ere me gubbjäveln, frågade jag Baby? Jaha du, sa Baby. Han har inte berättat vad vi har att göra här alltså, sa Baby? Näe, nu hänger ja inte me asså, sa jag. Va fan ere frågan om. Du beter dig ju som om du ska gå in i vardagsrummet hemma, jag känner inte alls igen dig Baby. Vafan, du brukar ju va fulladdad av adrenalin när vi bryter ju, skrek jag.

Jag hade haft en mycket konstig känsla hela den här resan, det var som om Sölving och Baby inte tog brytet på allvar. Att Baby nu frågade om Sölving hade berättat för mig vad vi hade att göra, gjorde mig jävligt förvirrad. Jag hade tyckt det var konstigt när jag frågade om larm, tidigare under resan, då Sölving hade varit så jävla sarkastisk och nu kassaskåpen. Det var spänt på fel sätt, som om det inte var på allvar? Vi gick ut i restaurangen, ett jävligt flott ställe med en skitsnygg bar och en bit bort, ett runt dansgolv framför estraden, tunga mörkt röda draperier och gardiner hängde vid fönster och estrad. Det var jävligt tungt, nattklubbslikt liksom. Ser det likadant ut på de övriga våningarna, frågade jag? Det blir flottare och liksom intimare ju högre upp man kommer i byggnaden, svarade Sölving.

Hörru Sölving, sa Baby. Haru inte berättat för exkriminell? Hrrhmmmm, harklade Sölving sig. Nu ere så här alltså, att JAG sköter om den här förrättningen på mitt sätt. Du Baby, har bara att ta med dig exkriminell här och leta reda på samtliga värdeskåp på alla tre våningsplan. Under tiden går JAG upp till kontoren och gör det jag ska göra.

Jag var jävligt misstänksam nu och undrade va fan de va frågan om. Sölving glodde på mig med huvudet på sned och sa till mig att gå och ta en öl vid baren, ta med dig Baby, sa han. Jag kommer strax, ta det lugnt nu. Han gick uppför den breda trappan till nästa våning och var borta cirka fem minuter. Baby skakade på huvudet och sa nåt om att han trodde Sölving hade förklarat… blablabla…! hhmhmm…! Fan va sne ja börjar bli Baby, sa jag. Jaja, sa Baby. Sölving får förklara han kommer snart, jag kan inget säga, sa han. Vi tar en bärs o sätter oss en stund, hämtar du bakom baren, frågade Baby. Vafan, hämta själv skrek jag. Nu började jag bli riktigt jävla förbannad. Vafan ere ett bryt vi e på eller va fan ere fråga om, gapade jag. Baby såg jävligt drabbad ut, han tittade ner i bordskivan och bad mig lugna ner mig o gå o hämta varsin bärs.

Detta var inte alls vad jag väntat mig, jag hade sedan vi vaknat i bilen och fram tills nu laddat upp mig för ett regelrätt bryt som i bästa fall skulle ge en hel del pengar, cash, snabba rena cash. Jag hade fantiserat om snyggare bil, lugn och ro, ta in på hotell med snyggaste tjejen och andra sådana där tankar. Nu kände jag adrenalinet vara på väg åt fel håll, inte i vaksamhet mot fiende, försvar eller flykt. Nu var det på väg att vändas mot vänner istället, ilska och frustration. LUGNA NER DIG SJÄLV, skrek jag.

Nu kom Sölving nerhaltande med en jävla fart nerför trappan, han var alldeles röd i ansiktet. För bövelen, skrek han, lugna ner er båda två. Vi får finna oss i situationen som den är för tillfället, sa han lite lugnare nu sedan han satt sig vid bordet. Vadå situation, skrek jag. Ja, nu är det som så förstår ni båda två att skåpen är borta. Jag stirrade först på Sölving och sedan på Baby, jag fick inte fram ett ljud. Min mun hade hängt upp sig, den hängde långt nere på halsen och jag satt bara och stirrade på båda två. Min hjärna försökte fatta vad Sölving just sagt, sedan började jag gapskratta. Jag lade mig raklång över bordet och bara vrålade ut mitt skratt, ni e ta mig fan inte riktigt kloka nån utav er, frustade jag. Borta, kassaskåpen är borta. Jaha, thats it asså, dom är borta. Jaha de va ju förbannat fint ordnat, va gör vi nu då, frågade jag, när jag lugnat ner mig. Baby gav mig en bärs som han hämtat och hällde i sig en själv. Till Sölving gav han en pava renat.

Därefter reste han sig upp och dansade ut på golvet med en stor jävla falukorv i näven och började mässa.

Hej alla flickor på Hinseberg, nu blir det flickprogram. Titta nu här va farbror Frey tar fram. Nu ska ni få se vad man med ett kilo falukorv kan göra. Ta nu korven i ett stabilt litet grepp…! Sölving reste sig och haltade ut på golvet, ryckte korven från Baby och slog den i huvudet på honom. Du är ta mig fan inte riktigt klok din jävla horbock, skrek han. Nu har du skrämt upp exkriminell igen. Titta på honom bara, han kan ju inte tala längre.

Jag satt bara och stirrade på de två banditerna, ingenting i min värld stämde överens med vad jag hade upplevt denna dag, med någonting jag upplevt under hela mitt tidigare liv.

Nu får vi lov att improvisera sa Sölving. Jag skulle alltså inte få någon ytterligare förklaring på de försvunna kassaskåpen.

Vi skulle få lov att IMPROVISERA.

Fortsättning följer;

exkriminell

 Eru hungrig? frågade Baby. Ja, de e ja faktiskt. Ska vi gå o få oss en matbit dådå? Jepp, de låter jävligt bra de, svarade jag. Risken e ju att vi somnar om vi trycker i oss för tungt käk, vi kanske kan få oss en omelett o en bärs, sa han.

Vi knallade iväg till restaurangen som Sölving rekomenderat. De va en liten krog och det satt folk vid alla de åtta borden. Det vanliga klientelet, ölgubbar, nåra rövare och en del jobbare. Vi gick fram till baren och beställde varsin öl. Har ni så man kan få en omelett ? frågade Baby. Jorå, svarade en härdad halvgammal hårdsminkad brud. Jag ska bara ordna så ni får ett bord, här är ölen så länge sa hon innan hon gick och sa till ett par gubbar att flytta över till ett annat bord där det satt ett par polare till dem.  Hon torkade av bordet och vinkade dit oss. Vi tackade gubbarna och berömde tjejen för den fina servicen. Ni ser ut att behöva ett eget bord, sa hon med ett snett leende. Du vet vad du vill du, skrattade Baby. Vi flinade alla tre, gubbarna vid bordet bredvid garvade och talade om att Greta här hon sätter sig ingen på! Hur vill ni ha omeletten? Frågade Greta. Vi tar husets special svarade Baby. Gubbarna på krogen sneglade lite mot oss, men efter en stund brydde ingen sig längre. Greta kom tillbaka med omeletten och frågade om vi ville ha nåt annat? Baby flörtade med henne och frågade när hon slutade för kvällen? Hon flinade, vände och gick tillbaka mot baren. Hennes stjärt vickade utmanande mot oss när hon skrattande seglade iväg.

 Ja den satt fint den omeletten, tackade vi när vi betalade och gick. Vi går till bilen o knyter oss en stund, lite sömn skulle va bra nu. Jag känner mig lite seg i pallet sa jag. Sagt och gjort, vi vevade ner sätena och somnade på stört. Klockan 12 kom Sölving och knackade på sidorutan. Jag tittade på Rolexen, vi har en stund på oss att fixa till oss va? frågade jag. Fixa och fixa, det är ett jävla fixande här hela tiden muttrade Sölving. Baby skakade på skallen och flinade. E allt klart Sölving? frågade han. Klart och klart, svarade han barskt. Det har varit klart ända sedan jag sa till att vi skulle iväg på den här tjänsteförrättningen, trodde ni något annat svarade han surt. Va har du gjort då Sölving? frågade jag. Ja det ska jag säga dig att det har du inte med att göra, men om ni nödvändigtvis ska veta så har jag faktiskt varit och hälsat på en gammal flamma som bor här i staden. Vi tittade på varandra, Baby och jag. Fan gubben är ju över 70 år och har varit och hälsat på en brud i stan. De va fan, sa jag. De e krut i gubben. Hähä, skrattade han. Det är en flamma som jag lärde känna för 40-45 år sedan och hon är lika trevlig fortfarande, myste Sölving.

Jaja, jag har faktiskt sovit fyra- fem timmar också sa han. Och det är ju bra att ni också har fått lite sömn. Jaja, fixa iordning er nu då så kan vi åka iväg sedan. Han haltade iväg till sin bil. Efter några minuter startade han bilen och körde iväg. Vi fick bråttom och haka på. Efter en stund hade vi tydligen kommit fram, vi parkerade våra bilar inne på en gård. Det såg jäkligt lugnt ut. Sölving klev ur sin  Ford och kom fram till oss, vi fick byta om till overallerna och sedan gick Sölving före. Han gav mig en bag, där det låg lite verktyg och ficklampor, den elektriska apparaten med en massa trådar låg också i bagen.

Vi gick ett kvarter innan vi kom fram till palatset. Här ser ni sa Sölving när vi kom in på innergården, är det ett fönster till en toalett som står uppställt. Stegen ligger lutad mot väggen, så det är bara att sätta igång. Baby reste stegen och klättrade upp, bagen hade han tagit med sig. Han tryckte upp fönstet och klättrade in. Jaha, sa Sölving. Jag kan ta mig upp ett par steg, men sen får du sätta din ena axel under mig och hjälpa mig uppför stegen. Det ska nog gå bra det här ser du, det är ju bara en våning. Det gick förvånansvärt lätt, han segade sig uppåt och jag hjälpte till med att lyfta honom uppför varje steg. Baby tog emot honom. Vi var inne.

Fortsättning följer;

exkriminell

Och så vill jag också be om ursäkt för det långa uppehållet i bloggen. Nu kommer det nya inlägg minst var tredje dag. Tack för Ert tålamod…!

Ingenting gick så som jag var van vid, i mitt tidigare kriminella liv hade jag varit van vid att ha kontroll. Jag gick aldrig in i nåt som ja inte trodde mig kunna behärska, det senaste dygnet hade allt detta gamla invanda helt kastats omkull. Baby bara garvade, där fick jag inte mycket hjälp, det är klart att han hade ju känt Sölving under många år och de två visste vart de hade varandra. Jag hade känt Baby några år och litade helt på honom och han hade sagt till mig att lita på Sölving, det gjorde jag alltså. Men deras beteende gjorde mig förvirrad, det var som om vi inte var på väg till ett bryt. Ett förhållande som jag inte alls var van vid. Jag bestämde mig för att inte bry mig, det fick bära eller brista. Underhållningen hade ju varit god under det sista dygnet och jag slappnade av.

Sölving haltade iväg till Forden efter att ha sagt till Baby att för fan tvätta av sig i ansiktet. Du ser ju för fan ut som en sliten hora din jävel. Jag begriper inte varför folk inte kan uppföra sig som folk, muttrade han på sin haltande väg till bilen. Spruta i sig en massa knark, svälja piller och röka sån där jävla haschisch, när dom kan ta sig en sup o va som vanligt folk. Han muttrade fortfarande när han satte sig bakom ratten Nu visste jag att han inte hade för vana att vänta in sin passagerare så jag kastade mig in och drog igen bildörren.

Jag hade vant mig vid Sölving’s tvära kast i samtalsämnen vid det här laget, därför blev jag jävligt förvånad när han berättade att han hade testat mig hela resan. Jag känner ju inte dig, du har rekommenderats och blivit presenterad för mig av folk som jag känner väldigt väl, sa han. Jag vet ju dessutom att du knarkar, därför har jag försökt göra dig paranoid. Men hittills har jag inte lyckats och det betyder väl att du har bränt bort allt du har i hjärnan med det där jävla knarket, eller att du helt enkelt är så pass säker att du inte bryr dig, funderade han. Jag tror på det senare, för som du säkert förstår vill jag inte ha med mig nån nojjig nerknarkad jävla virrpanna till en sådan tjänsteförrättning som vi är på väg till. Han tittade på mig och jag förstod att han förväntade sig ett svar. Jag slängde ur mig det första jag kom att tänka på; Men snälla Sölving, sa jag. Tror du att jag ska bli nojjig när jag är i sällskap med Er två, ni vet ju exakt vad ni gör. Vi är ju fan på väg till en tjänsteförrättning vet ja o de skulle väl för helvete inte passa sig om jag skulle bli sinnessjuk under tiden. Fortsätt o berätta den där storyn om det hemkörda på Härlanda, sa jag. Hur gick det för dom, Sniff o Baronen? Jag pustade ut och fick helt plötsligt klart för mig att det var en jävla tur att Baby varnat mig för Sölvings olika testningar. Hade han inte gjort det då hade jag kanske inte fungerat fullt så bra i pallet som jag ju faktiskt tyckte att jag gjorde nu, som jag själv upplevde det o tydligen Sölving med.

Jaha, sa han, det är inte så mycket att orda om egentligen, men vi hade finkelbrännvin under åtta månader och det var ju inte fy skam, berättade han. Han blev tyst en stund, sen bestämde han sig tydligen för att berätta. Jo, din Gudfar han var en finurlig jäkel ska du veta. Som jag berättade så hade han ju fått in ett paket fint Java, redan innan han kom till Härlanda, det låg och väntade i vakten när han kom. Men det fanns lite andra grejer där med förstår du, han var ju mycket för riktigt ryskt surlimpa. Jo, man fick ta emot paket med varor utifrån på den tiden förstår du, sa Sölving. Hans flickor bakade denna surdegslimpa, men de gräddade inte degen rakt igenom. Utan i mitten av limpan fanns alltid en rejäl klump surdeg, ogräddad. Fångvaktarna, eller konstaplarna – ja ni säger ju plitar nuförtiden – hånade Baronen för att brödet aldrig var ordentligt gräddat. Baronen höll god min och bad konstaplarna skälla på flickorna nästa gång de kom med paket, vilket de ju aldrig gjorde. De tyckte ju att tjyvdjävlarna skulle fan inte ha bättre mat än dem. Bara den fina Javan gjorde dem ju vansinniga förstår du, skrattade Sölving mot mig med ett brett leende. Jag lutade mig tillbaka, mådde faktiskt oförskämt bra tyckte jag. Sölving bad om en sup och bjöd mig också på en, kontrollerade om Baby körde efter oss.

Men nu är det så här förstår du, surdeg det är en jästkultur som man kan ha kvar under lång tid. Man kan till och med öka mängden om man blandar vanligt deg gjord på mjöl och vatten. Ja jag vet, sa jag. Vi hade alltid en jästkultur hemma i svalen, morsan bakade ofta surdegslimpor. Hehe, men de var ordentligt gräddade, sa jag. Precis, sa Sölving. Nu hade han ju både jästkultur och socker denne din Gudfar. Då var ju hälften klart. Sniff fick begära in en luftfuktare till biblioteket, böckerna höll på att spricka av den torra luften. Direktören skrattade Sniff rakt upp i ansiktet, luftfuktare det fanns bara i de finare familjernas hem på den tiden. Så det var ju omöjligt att ordna, konstaterade fängelsedirektören nöjt. Men det kanske skulle duga med en hink, skrattade han. Jomen visst sa Sniff och Baronen, men då måste denna hink kunna täckas med ett tätslutande lock och så måste locket vara försett med ett rör, därför att det är bara kondenserat vatten som kan rädda böckerna i biblioteket menade de båda banditerna. De måste också få en kokplatta där de kunde värma vattnet så att detta skulle kunna kondenseras. Sniff som hade fått höra av Baronen hur denna kokare skulle se ut, förklarade för direktören. Det kondenserade vattnet skulle alltså rinna ut genom pipen efter att ha förångats under kokningen i hinken. Fängelsechefen misstänkte ingenting utan gick med på deras begäran, det gällde ju att rädda det fina fängelsebiblioteket och dom verkade ju veta vad de pratade om de båda bibliotekarierna, hahaha, skrattade Sölvibg vid minnet. Locket tillverkades på verkstaden av en medfånge och dagen därpå kunde kokeriet starta. De fick flaskor där det kondenserade vattnet skulle förvaras, dessa fylldes undan för undan med finkelsprit. Vanligt vatten ställdes i fat i bokhyllorna. Det är klart att det luktade en del vid kokaren, men de hade denna inne i det mindre iordningställda rummet med ett av de gallerförsedda fönstren alltid öppet på vid gavel och dit in kom ju aldrig fångkonstaplarna de ville ju inte stöka runt bland alla lösa papper och böker som höll på att lagas. Vi var en hel avdelning mellan 15 och 20 man som varje helg fick oss en lagom skvätt hemkört under åtta månaders tid. Det var riktigt behagligt så enkelt ordnat det var. Men, som sagt. Baronen var ju en frisk jäkel på spriten och Sniff var ju lite rund under fötterna med, så det slutade med att de båda glömde att stänga av kokaren en eftermiddag. Ja du kan ju räkna ut själv vad som hände, skrattade Sölving. Jaha kokade det över, frågade jag. Sölving gapskrattade, för fasiken skrek han. Hela jäkla apparaten exploderade, det stank mäsk i biblioteket flera år efteråt. De båda bibliotekarierna åkte ju ner på durken, där nere satt dom två månader och drack Java och mäsk. Baronens flickor fortsatte ju att skicka in paket och Baronen delade broderligt med Sniff. Jaha, frustade Sölving det var tider det. Det är en jävla skillnad på kåkarna nu för tiden, på den tiden såg ett fängelse för bövelen ut som ett fängelse. Nu är det ju bara nåra jädrans betongmurar man ser, kanske nån talltopp som sticker upp över murkanten. Nej, då kunde man sitta vid fönstret och titta ut på folk som promenerade därute. Det var också lite lättare och rymma, menade Sölving.

Vi börjar närma oss nu, det där jag sa förut om att du får ta mig på axlarna, det är faktiskt så att det måste du göra. Baby klarar inte det, du vet hjärtat. Vi måste vara rädda om varandra, klarar du det tror du, frågade han? Vi får väl prova sa jag. Vi körde in i staden, Sölving verkade hitta förbannat bra. Du har vart här förr va, fråga jag? Johodå, skrattade han. Det är en hel del skåp jag har sprängt och skurit här ska du veta, så jag vet nog vart vi ska serrö, muttrade Sölving. Vi parkerade på en parkering vid en park ganska centralt i staden, klockan var cirka halv sju på kvällen. OK, sa Sölving. Gå ut och se er omkring lite försiktigt, men gå för djäkelen inte vilse. Gå på restaurangen här uppe vid parallellgatan, där har de finfin husmanskost. Ta det lugnt nu bara så ses vi här kl 00.30. Sölving haltade iväg. Vi såg honom vinka in en taxi, de va en slö jävel sa Baby. Vi garvade och gjorde i ordning varsin rejäl rökare och en liten holk.

Fortsättning följer;

Exkriminell

Baby, som var transvestit, började sminka sig. Läppstift knallrött – blå ögonskugga som han tyckte matchade till sitt en gång blonda numera gråblonda hår och svart eyeliner. Han frågade om det såg okey ut? Sölving muttrade nåt om tokiga jäkla halvfruntimmer och knarkarjävlar. Baby flörtade mot Sölving och tittade sen mot mig. Jag nickade mot Baby och sa att det såg helt okey ut. Han garvade högt och frågade Sölving va han tyckte om klänning eller jeans under själva brytet? Vi skall byta om till overaller, muttrade Sölving surt. Han slog ut med armarna och ruskade uppgivet på huvudet, tittade på mig o frågade; Hur tusan står du ut? Hehehe, skrattade jag. Jag har ju Diana, när jag vill umgås med en riktig tjej.

Nu ska ni bara veta att vi kommer att vara tvungna att klättra en våning upp på en stege, för att kunna ta oss in genom ett fönster som ska stå uppställt. Du Baby får klättra först och ta emot mig och du Exkriminell kommer vara tvungen bära mig på dina axlar uppför stegen. Mina knän klarar inte av klättra på stegar, upplyste Sölving oss om. Jag hjälper förståss till med balansen och genom att dra oss uppåt med mina armar. Så tack och lov för dessa overaller, det är mig totalt främmande att vara tvungen att glo uppåt på nakna mansben, eller en mans underkropp iklädd damtrosor, eller i allra värsta fall en mans nakna underkropp under klänningen. Nej fy tusan, frustade Sölving, det skulle jag aldrig klara.

Men va fan Sölving, sa jag, klarar du inte av o klättra själv? Måste jag bära upp dig? Jag tänkte på att det skulle bli jävligt jobbigt att klättra med honom sittande på axlarna. Ojojoj, läspade Baby, å himlade med de sminkade ögonen mot mig, gjorde små menande uttryck med kroppen och kliade sig på sidan av huvudet. Jag förstod att jag gjort bort mig igen med en stollig fråga. Hörrödudu, röt Sölving åt mig han var alldeles röd i ansiktet och saliven stänkte runt munnen när han fortsatte; Hörrödudu, röt han lite lugnare, JAG ska tala om för dig att det enda fängelse JAG inte rymt ifrån, det är Kumla. Men JAG hade kunnat rymma därifrån också. Vid den stora rymningen från bunkern, var JAG med och planerade hela rymningen. Men jag ville inte följa med, på grund av att jag strax skulle mucka. Så kom inte här och prata strunt om klättra på stegar med MIG. JAG ska tala om för dig att JAG sprang uppför muren och svingade mig över på flera av de fängelser jag suttit på, fråga Baby här han har själv sett det. Baby hummade och tittade menande på mig. Jag började inse att det hade varit en till ”stollig” fråga som jag kläckt ur mig.

Baby fortsatte å sminka sig och Sölving tog en sup ur kvartingen. Jag försökte låssas som om jag inte hade ställt den där stolliga frågan. Himlade lite med ögonen, tände en cigarett å tog en klunk kaffe. Det kom in en bil på rastplatsen, men det brydde varken Sölving eller Baby sig om. Baby sminkade och Sölving röt, jag satt och tittade upp mot ett moln som sakta flöt iväg norrut i den svaga brisen. Sölving började berätta, Baby suckade och sparkade mig hårt på smalbenet under bordet. Ajajaj, skrek jag. Personerna som just klivit ur den bil som parkerat stirrade mot oss och kastade sig in i bilen igen och drog iväg, fort som fan.

Jo alltså, det ska JAG säga dig Hörrödudu, spottade Sölving; att den gången i bunkern var vi 11 man, nio rymde. Å det skall JAG säga dig att där kommer din jäkla stege inte ens i närheten. Baby satte på sig en peruk och plutade med läpparna, kladdade på ett tjockt lager läppglans över det ilsket röda. Jag stirrade på honom och himlade efter hans hjälp. Baby bara garvade, han drog av sig sin t-shirt för att sätta på sig en blommig blus och sa till mig; nu ska du få höra Sölving dra en story. Luta dig tillbaka o dra i dig en rökare, men va säker på att han kommer skylla på dig om vi blir försenade. Helst skulle jag vilja sjunka genom jorden, jag längtade hem till Dianas tröstande famn. Men, men ska vi inte fortsätta åka nu, vi kanske blir försenade. Jag hade fortfarande inte en aning om vart vi skulle, men försökte leda uppmärksamheten på vår avbrutna resa. Hörrödudu, frustade Sölving. Komma här och komma, med ditt imbecilla prat om stegar. Nu ska du få höra hur det gick till när VI planerade rymningen från Kumla!!! Sölving var i sitt esse, han var i ett extatiskt tillstånd och gick inte att stoppas. Baby gapskrattade, peruken satt snett och läppstiftet hade smetats ut över halva hans ansikte, jag ville bara bort därifrån.

Jag rusade iväg till 245:an för att dra upp ett par meter å dra i mig. Baby gapskrattade, han låg dubbelvikt över bordet, ropade efter mig att göra i ordning en holk och ta med varsin Fortalgesic när jag fått i mig rökarn. Jädra stegfetischist ropade Sölving efter mig. Situationen var futuristisk och jag fattade inte va fan de va frågan om. Jag rappade på, fort som fan svalde jag en fortis drog upp ett par meter o daskade i mig. Jag lutade mig tillbaka, tryckte in bandet i bandarn, drog upp volymen på topp Vaya con Dios låt, Puerto Rico spelades upp. Slappnade av och försökte ta kontroll, men kaos härskade och jag släppte taget, vimsade bort i tankar på vad som hittills hänt under det senaste dygnet. Jag gav fan i att försöka rekonstruera, nu var jag så jävla maxad så jag släntrade ut med holken tände den, satte mig bredvid Baby drog i mig några kraftiga bloss och skickade Diggern vidare till Baby. Han hummade och skrattade lättad. Jaha, har du fattat nu? Hehehe, jag fattar ingenting sa jag och fnittrade till.

Det är tamigfan för Djäkligt gastade Sölving, nu har vi gjort honom upprörd Baby. Vad ska vi ta oss till med denne Exkriminell? Har du nåt bra tips, Baby? skrattade Sölving. Du kanske ska dra storyn om rymningen snabbt, sen kan vi åka, menade Baby. Sölving harklade sig och spottade ut en loska, glodde stint på mig och Baby och började berätta. Jo, det var så här förstår ni. Någon av oss hade lyckats göra avtryck av ett gäng nycklar som en fångvaktare hade slarvigt lagt ifrån sig, mös Sölving. Någon annan hade lyckts fixa till kopior på nycklarna och nu var ju, så att säga, halva rymningen avklarad. Jag och Kalle, hade bestämt oss för att inte följa med, men Kalle som var liten till växten skulle först begära inlåsning på eftermiddagen. En av oss övriga skulle sedan låsa upp Kalles celldörr, släppa ut honom, därefter låsa cellen varvid Kalle skulle gömma sig i ett av förvaringsskåpen i vårt kök. Sagt och gjort, allt gick som på rälsen. På kvällen blev alla vi övriga inlåsta i våra celler, eftersom Kalle redan var inlåst brydde sig fångvakterna inte om att kolla hans cell. Framemot nattkröken smög sig Kalle ut och låste upp samtligas celler, alla som skulle rymma var klara med sin respektive utrustning färdigpackad. Jag och Kalle låstes in i våra celler och de övriga låstes också. Gänget drog iväg klättrade över muren och rymningen var ett faktum.

Nu hör det till saken att Kalle och jag var de som fixade kaffe och frukost på mornarna och vi var de som blev utsläppta först. Vi brassade kaffe och kokade lite gröt, satt oss och åt och tittade lite spänt mot fångvakterna när de började låsa upp de övriga cellerna. Va ända inni helvete hörde vi den första reaktionen, efter det slentrianmässiga gomorron, vart är Pettersson? Kalle och jag släntrade dit, tittade in i cellen, stirrade fångvaktaren in i ögonen och frågade; Har ”synaren” synat ventilen? Varefter vi lade oss på golvet i korridoren och skrattade som vi inte hade gjort på många år. Vi var ju alla långtidare vi som satt på bunkern. Fångvakterna skulle ju naturligtvis då direkt ha låst in oss i våra respektive celler, men de var ju så chockade att detta glömde de ju bort. Därför kunde vi vara åskåda vittnen till hur de för varje cell de låste upp blev mer och mera chockade, för varje cell de låste upp skrek vi nya frågor. Om de hade synat under sängen, under madrassen, i handfatet och så vidare. Det slutade med att de fick bära oss två gapskrattande fångar in i våra celler, för vi skrattade så mycket så vi förmådde inte gå själva. När de låste in Kalle hörde jag honom skrika, ”Nu växer det ut vingar på mig, jag krymper och flyger ut genom vädringsluckan” Fångvakterna ryckte upp han celldörr och rusade in för att förhindra ytterligare en rymning. Jaaa, det ska jag säga er var den roligaste rymning jag varit med om och jag har rymt flera tiotals gånger jag, frustade Sölving. Baby och jag vred oss av skratt, slog varandra och Sölving på skuldrorna och vrålade skrattande rakt ut i luften. Ja, det var en berättelse det, sa Baby. Den blir bättre och bättre för varje gång, Sölving höll med.

Jaha, nu är det inte många mil kvar sa Sölving och talade om vart vi skulle. Jaha, tänkte jag de va ju skönt de då. Äntligen snart på plats. Ja, vi fortsätter väl dådå, sa Baby. Ja, så ska jag berätta färdigt för Exkriminell här om när Baronen och Sniff kokade hembrännt finbrännvin på Härlanda. Baby garvade, ja jag kände ju också Baronen, har nåra minnen av honom. Vi ska presentera dig för Sniff föresten efter det här brytet, han vill träffa dig sa Sölving, innan vi satte oss i bilarna och drog iväg.

Fortsättning följer;

Exkriminell

Det här var nog någon gång under början av 50-talet och vi hade precis vunnit ett parti bridge, Sniff och Jag. Vi var ett formidabelt team och brukade för det mesta vinna. Det var inte mycket tid för gemenskap i det gamla cellfängelset, men vissa tider gick det att få sitta i ett gemensamhetsrum. Helt plötsligt slog sig den här nya killen, som hade kommit in under eftermiddagen, ner och började småprata. På stapplande svenska berättade han vad han hette och ville bjuda på en kopp kaffe.  Han hade blivit dömd till minst ett års internering, för tjuveri och för att ha hanterat de glada flickorna, berättade han på sitt speciella omskrivande sätt, Sölving skrattade till när han drog sig till minnes detaljer ur detta samtal. Baronen, det var en rolig jäkel ska du veta. Fint kaffe var en lyxartikel för oss på Härlanda, men Baronen berättade att en av hans flickor redan innan han kom hit idag hade lämnat in ett paket med lite attiraljer bland annat ett kilogram Java i vakten.

Vi fick in en flaska varmvatten varje kväll i våra celler, så vi förväntade oss att kaffet skulle vara kallt, men den här killen hade ordnat varmt kaffe. Det enda villkoret för att han skulle bjuda, var att vi skulle ge honom det socker vi brukade ha till tåren. Sniff och Jag blev ju nyfikna på detta villkor så vi accepterade, men utan att ställa någon ”STOLLIG” fråga. Sölving vred på överkroppen när han sa ”STOLLIG” och tittade på mig, där jag satt i bilens framsäte uppmärksamt lyssnande. Jag hade på tungan att fråga om denne Sniff var samme Sniff, som jag hade läst om i Lasse Strömstedts bok ”Grundbulten” men sansade mig snabbt.  Jag skruvade lite generat på mig och nickade i samförstånd mot honom, smuttade på brännvinet och sa försiktigt det första jag kunde komma på; Ehh, men eeh skål då.            

Jasså, det börjar gå upp ett ljus nu i din mörka knarkarhjärna, sa Sölving sarkastiskt. Jag tänkte på vad Baby varnat mig för, ”han driver gärna med oss som tar amfetamin, men bry dig inte – han testar bara”.   Jag fattade ingenting om vad Sölving menade med ”Jasså, det börjar gå upp ett ljus…”?  Så jag nickade bara och höll med honom, försökte se fokuserad och seriös ut. Allvarligt log jag ett prövande, kaxigt leende, tog en rejäl sup ur pavan och satte i halsen.    Spottande o fräsande försökte jag att inte spy, jag har aldrig tyckt om alkohol. Fick upp vattenflaskan o sköljde bort den förbannade spriten ur munnen. Vevade ner rutan och hulkade ut genom fönstret. Skaru spy i bilen pojk, skrek Sölving o drog in mig. Veva upp rutan för bövelen! Jag hann precis spotta ut, innan jag rycktes in i bilen, torkade mig om munnen och andades ut.  Sölving såg jävligt barsk ut när han ruskade på huvudet o muttrade något om jäkla knarkare och veklingar som inte tål fint Brännvin.  

Jajaja, sa han sen, om du låter bli och avbryter mig något mer med sådana där jäkla suparfasoner så kanske jag kan fortsätta berätta om Mitt och Sniffs första samtal med denne din Gudfar. Jaja, skål var det, som du precis nyss så påpassligt sa, så kom ju vi också på att det där med sockret det måste på något sätt ha ett samband med alkohol. Och att kunna ta sig en liten lagom försiktig fylla när man sitter på kåken, det är inte helt fel tyckte vi, skrattade han. Vi gav honom naturligtvis vårt socker utan att kommentera detta närmare, men vi undrade över den varma Javan. 

Johoo, skrattade Baronen. Ja, han kom ju att kallas Baronen för en mycket speciell och uppmärksammad bedrägeriserie mot Svensk AADEL gubevars, skrattade Sölving, men det är en annan historia. Sölving, drog upp mungiporna i ett leende, kontrollerade farten – jämna 90 km/tim – checkade backspegeln om Baby fortfarande låg på lagom avstånd i sin bil bakom oss och fortsatte nöjt sin berättelse.                                                         

Johoo, sa han alltså din Gudfar, sa Sölving belåtet. På knackig svenska blandat med lite romani och finska talade han om för oss att han hade en elsladd som han genom att isolera de avskalade koppartrådarna ifrån varandra med en liten träbit surrade med björntråd, alltså hållbart vanligt svart sytråd, på de avskalade ändarna av sladden hade han satt fast ett rakblad som han brutit på mitten och som också var surrade på var sin sida av träbiten. När han satte in kontakten i väggen hade han alltså en doppvärmare och kunde få varmt vatten när det behagade honom.                   

Men sedan berättade denne Baronen att han blivit tilldelad ett arbete i biblioteket och att ”den saaatans vaakthelveten” hade sagt att han skulle få ta Sniffs plats som bibliotekarie. Sniff höll på att explodera när han hörde detta, men Baronen lugnade honom snabbt med att han absolut inte hade gått med på detta. Nu hör det till saken att vi tre hade stött på varandra någon gång på Göteborgskrogar och i andra skumma sammanhang, men vi hade aldrig talats vid tidigare. Vi visste lite om varandra allesammans, och det fanns en del respekt för varandras olika kvalifikationer. 

Vi kände också till att Baronen hade haft TBC, och att hans ena lunga var bortopererad, trots denna fysiska nedsättning var Baronen känd som en driftig ”hederlig tjuv”. Det fanns inga dåligheter i omlopp om honom. Han berättade för oss att han inte kunde, på grund av sitt handikapp, eller ville, på grund av att han inte ville avslöja för fängelseledningen att han kunde klara av fysiska arbeten, ha något annat arbete och därför hade valt att isoleras under veckorna. Han skulle då bara vara ute på gemenskap några timmar på helgerna och under den korta promenaden på någon av de 12 avgränsade rastgårdarna. Detta tyckte vi var, rent ut sagt för djäkligt. Vi arbetade gemensamt ut en plan för hur Baronen skulle kunna få arbeta tillsammans med Sniff på fängelsebiblioteket. 

Sagt och gjort, Sniff anmälde att han var i behov av en hjälpare i biblioteket, detta på grund av en plötslig och mycket stor ökning av läsintresset hos våra medfångar. Utlåningen av böcker ökade dramatiskt under de kommande dagarna och Sniff hade inga möjligheter att klara sitt arbete utan handräckning som vi så vackert kallade den nya bibliotekstjänsten för. Ett par dagar senare hade Sniff och Baronen blivit arbetskamrater. Strax berättade Baronen att han var en jäkel på koka ”praa präännfin” och de började genast smida planer för hur de skulle kunna producera lagom diskret mängd alkohol för ett urval av sina medfångar. En ommöblering av biblioteket var av absolut nödvändighet tvungen. Biblioteket behövde omorganiseras och få ett effektivt katalogiseringssystem. Sölving mös bakom ratten och sneglade då och då mot mig för att kontrollera att jag inte; som han sa ”började knarkpunda med nåt gaaalet”. Jag höll mig fokuserad vid hans berättelse, det var underhållande och lugnt och jag behövde inte hela tiden vara spänd på mitt uppförande inför denna excentriske, oförutsägbara personlighet som jag bara känt i knappt ett dygn. Jag slappnade av och lät det som hände, hända. Jag släppte kontrollen över situationen som jag förstått, ändå inte hade någon möjlighet att kunna påverka. Det kändes jävligt bra – faktiskt. 

Biblioteket fick ett litet utrymme till, där skulle katalogiseringen ske. Alla böcker skulle märkas med, Härlanda Fångvårds Cellfängelse, stämpel. Det var noga – fick hela fängelsets vakter reda på - att man inte kom in i detta utrymme och stökade till bland alla pärmar, kataloger, böcker och lappar som visade ett systematiskt katalogiserande av alla böcker i biblioteket upplagt efter ämnesområden, språkområden och vilka olika sorters litterära områden, fakta, fiction religion och läromedel. Här skulle det bli ordning i biblioteket, vakterna var väl´kommna in men de fick se till att de inte stökade runt. Detta gjorde ju naturligtvis att vakterna undvek att gå in i biblioteket och det särskilda utrymmet över huvud taget.    Sölving berättade och mös när han tänkte tillbaka. Sniff och Baronen lurade skiten – ursäkta språkvalet – rent ut sagt av hela fängelseledningen, Sölving slog sig på sitt onda knä när han gapskrattande vred sig bakom ratten. 

Frustande av smärta och skratt svängde han av vid en rastplats. Ro hit en pava Brännvin, hojtade han barskt. Jag lade inga värderingar på hans smuttande av Brännvin när han körde, den biten fick han helt och hållet ta ansvar för själv, så jag grävde fram en pava ur hans packning. Sölving haltade ut ur bilen och gick skrattande iväg för att pissa, jag gick och satte mig hos Baby som hade gjort i ordning varsin lagom rökare. 

Sölving hade tagit fram termosen med kaffe och satt och åt en smörgås, när Baby och jag kom och satte oss vid bordet. Ska ni ha kaffe och smörgås? Vi nöjde oss med en kopp kaffe.

Fortsättning följer

 Exkriminell

Dianas matpaket var alltid underbara, hon hade packat ned mat som hon visste att vi föredrog. Lite kraftigare kalla pannbiffar med lök o kokt potatis till Sölving. Till Baby och mig, tunna bitar kallskuret med potatissallad. Vi lät oss väl smaka alla tre. Vi åt o småpratade, efter en stund ville Baby höra lite detaljer om stället vi skulle klippa? Sölving muttrade lite surt men började sen o förklara. Det är så här förstår ni, sa han. Vi är på väg till staden X, där finns ett stort nöjespalats. Faciliteten ligger i ett eget hus, centralt i staden och består av tre våningar med restauranger, barer och dansbanor. Allt är samlat i samma hus, det vill säga kontoren där kassaskåpen finns ligger på översta våningsplanet. Enligt de uppgifter jag fått finns där tre skåp, vilka fabrikat jag för övrigt är väl bekanta med, faciliteterna är öppet fem dagar per vecka. Idag och imorgon är det stängt. Vi kommer ha hela palatset för oss själva. Det är så här förstår ni att; Den här månadens hela intäkter ligger nu i dessa skåp och väntar på oss. Vi ska bara gå in, öppna skåpen, ta pengarna och sedan ge oss iväg, dessutom ska vi ta med oss all sprit och tobak som vi kan komma över. Det blir er uppgift att packa detta det är därför vi har två bilar, jag lokaliserar och öppnar skåpen.

Vi är framme vid 1630 i eftermiddag och vi ska gå in vid 0100 inatt, det innebär att ni får disponera cirka sju timmar bäst ni vill. Vi kommer att parkera bilarna på en för ändamålet lugn och avskild P-plats, sedan åker vi fram och parkerar i närheten av faciliteten. Jag kommer disponera min tid till diverse uppgifter som måste utföras innan vi kan gå in. Det är att kontrollera om vissa förberedelser och åtgärder jag gjorde, när jag rekade av palatset, fortfarande är intakta.

Han pratade så allmänt så jag hade lite svårt att föreställa mig själva upplägget, så jag ställde två som jag tyckte, raka frågor som hade kunnat besvaras enkelt. Så jag kläckte ur mig en tydligen jävligt korkad fråga; Hur ska vi ta oss in och är inte stället larmat. Baby började skratta och sparkade mig på smalbenet under bordet. Sölving stramade upp sig och vände stelt på överkroppen mot mig där jag satt bredvid honom vid ett bord på rastplatsen. Hörrödudu, litar du inte på det jag säger, kommenterade han min fråga. Det är kanske du som ska leda hela den här förrättningen. Vad säger du Baby, ska vi låta vår unge vän Exkriminell här leda hela det här bestyret. Baby skakade menande på huvudet och sa till mig att vi kanske skulle gå o ta varsin rökare, för vi hade båda säkert blivit trötta i huvudet av allt det här planerandet som inte vi ville veta så mycket om. Vi skulle ju bara vara Sölving behjälpliga i denna förrättning, gudbevars.

Han tog tag i min arm och vi gick emot hans bil, på vägen dit mumlade han att; Han e lite känslig Sölving på detaljerna o vi behöver inte veta mer än det han säger till oss. De handlar om att lita på att han har alla detaljer klara och det ska du veta, att de har han – gubben. Han kan va lite jobbig ibland, men bry dig inte, han har glömt din fråga redan. Men var beredd på att det kan komma nån halvgiftigt kommentar när vi ska åka igen. Å särskilt nu när vi ska ta varsin färdknäpp, nu kommer han å testa dig, eftersom han gillar å driva med oss som tar tjack. Han har ju aldrig knarkat själv o han gillar inte snurriga pundarjävlar, som han uttrycker sig. Hahaha, men de e bara o hålla med han å ge fan i å komma med några smarta lösningar. Så ta de lugnt bara. Jag började känna mig lite obekväm igen å sa till Baby att; Va fan, vicken stånkig jävel de e de där du. Baby garva o höll me. Men som sagt, han kan de här bitarna, så de e bara å haka på å göra som han säger. OK? Jaja, svara jag, höll med om att de e nog säkrast så.

Vi tog de lite lugnt i bilen o lyssna på Gasolins This is my life, rökte en holk o punda lite me diverse småpund. Efter en stund haltade Sölving fram till Volvon o sa barskt; Det är dags att fortsätta vår färd mot förrättningsstället, om det passar herrarna? Eller Ni kanske hellre vill stanna här och punda hela eftermiddagen? grymtade han. Han vände tvärt på klacken o haltade snabbt iväg till sin ögonsten, bilen – Forden. Hörru, rappa på nu för helvete, för han drar iväg direkt när han startat bilen, hojtade Baby. Jag greppade en vattenflaska å rusade iväg, hann precis hoppa in innan han drog iväg me en jävla fart. De skrek till när däcken kanade iväg å drev upp tjock rök ur asfalten. Jag drog igen dörren å satte mig tillrätta. Fan, du kör ju som en jävla biltjyv ju – Sölving, försökte jag starta den nya konversationsomgången med.

Hörrödudu, du ska veta att jag var mycket väl bekant med din Gudfar – Baronen. Så många timmar, dagar, månader och år, som vi satt internerade på Härlanda och andra fängelser under 50 och 60-talen. De gånger under straffarbetet som vi hade möjligheter att konversera han och jag, berättade han alltid om sin lilla Gudson. Den lilla krabaten – Exkriminell, Baronni’s ögonsten som han kallade dig och som han var så engagerad i. Och här sitter han alltså, Exkriminell, livs levande bredvid mig i min Ford på väg till en tjänsteförrättning och tror att han ska få leda förrättningen!

Han började gapskratta, det trodde du inte va? Nu blev du allt väldigt förvånad va? Nu fick jag dig allt med knarksprutan i armvecket, nu blev du allt jävvvliiigggt förvånad va? Att jag skulle börja berätta om Gudfar Baronen, det var det sista du kunde föreställa dig, va? Hahaha, nu blev du svarslös, men det är bra för så vill jag ha dig just nu, förstår du. Det snurrade till i min amfetaminhjärna och jag svalde snabbt en halv Fortalgesic. En smärtstillande och för oss tjackpundare lugnande receptbelagd medicin, som var jävligt effektiv vid plötsliga orostillstånd som kunde förvärras av tjacket. Sölving, slet upp kvartingen ur innerfickan. Gav den till mig och sa skål, ta nu en rejäl sup och visa att du är Baronens Gudson, för din Gudfar det var en jävel på att kunna ordna hembränt när vi satt internerade. Dessutom så knarkade han aldrig heller, han höll sig till spriten precis som jag.

Återigen satt ja bara och gapa, inte första gången sen jag blev presenterad för denne man. Å de hade inte ens gått ett dygn. Jag hade inte en aning om att han kände Baronen. Visst visste jag att min Gudfar hade varit kriminell och setat i fängelse åtskilliga gånger. Att han dessutom allt sedan jag var en liten parvel hade förmedlat kriminella koder nödvändiga för min utveckling för att tillägna mig en kriminell livsstil, hade jag ju också förstått sent omsider. Men han hade aldrig någonsin berättat om någon kriminell bekant och han hade heller aldrig låtit mig träffa någon i hans sällskap. Nu förstod jag att han i stunder av förtroende, som det lätt utvecklas till, när män tvingas umgås i fängelser under strikt disciplin ibland under många år – hade berättat om sin Gudson. Säkert hade han fått samma sorts förtroenden i gengäld.

Ta en rejäl sup nu och luta dig tillbaka, så ska jag berätta en underhållande historia för dig, pratade Sölving. Det är några timmars färd kvar innan vi är framme och jag tänker inte ge dig något mer tillfälle att komma med någon stollig fråga. Sölving gapskrattade slog sig på sitt onda knä med knytnäven, grymtade till o roffade åt sig kvartingen, tog en sup, slängde tillbaka pavan till mig och sa att jag kunde dricka upp resten. Sedan började han berätta om Baronens hembränningsapparat i biblioteket på Härlanda.

Fortsättning följer; Del 4:2 publiceras samma tid om ett dygn.

Med vänlig hälsning

Exkriminell

Efter att ha berättat Revisorstoryn för Sölving, nickade han stilla och grävde fram kvartingen med Renat. Han skruvade av kapsylen, jag trodde han tänkte ta sig en sup, men han gav mig pavan och sa till mig att ta en sup. Jag började protestera och sa att jag inte dricker sprit. Då sa han barskt; Hörrödudu! Att JAG ber någon dricka med MIG, DET hör faktiskt till ovanligheterna. Jag skulle aldrig drömma om att skåla med dig i vanliga fall, men nu sitter vi ytterst privat här i min bil och är på väg och ska arbeta på en av Sveriges största dansrestauranger. Jag tog reda på lite om dig, innan jag sa till igår att du skulle följa med på den här tjänsteförrättningen. Jag har lyssnat på din story och är glad för att jag har valt rätt, för du ska veta att det är många som vill följa med på ett sådant här uppdrag. Nu bjuder jag dig en sup för att jag tycker du är värd en sup, då är det bara att ta en liten rackare. Sölving talade lugnt och övertygande, jag började förstå att jag varit nära sumpa hela mitt renommé om ”katter och hermeliner”. Jag bockade och tackade så mycket för det förtroende han visat mig och tog en liten sup, han gav mig kapsylen och bad mig skruva på den.

Sölving såg nöjd ut där han satt bakom ratten, landskapet for förbi i lagliga 90 km/tim, vi var på väg norrut och han började berätta om sig själv. Jag skulle nu få höra storyn om en av hans mest lyckade Tjänsteförrättningar. Den om hur han 1949 ensam lyckades skära upp valvet på Norges Riksbank i Oslo och komma undan med 249 000 Nkr. En mycket stor och avsevärd summa kontanter på den tiden.

Jag hade varit i Oslo och rekat, berättade han. Hälsat på en bekant som bodde där och som jag suttit i fängelse med under ett par år. Jag var inne på Riksbanken för att växla Skr till norska och som av en inneboende instinkt i mitt kriminella medvetande och sätt att se vilka möjligheter det kunde finnas att göra en kupp mot tjänstestället i fråga, tittade jag mig diskret omkring i lokalerna. Jag registrerade allt jag såg och kom fram till att det inte skulle vara omöjligt att kunna göra ett oanmält uttag. Därpå bestämde jag mig snabbt för att växla en större summa Skr, så att jag skulle kunna promenera in i banken för att växla tillbaka de Nkr jag inte skulle spendera.

Sagt och gjort, när min vistelse i den underbara staden Oslo var till ända gjorde jag ett nytt besök för att reka av det som jag nödvändigtvis måste veta för att mitt oanmälda nästa besök skulle bli givande. Jag växlade de Nkr jag hade kvar till Skr. När jag kom tillbaka till Göteborg, där jag bodde vid den tiden, bad jag min kära hustru att sömma ett antal rektangulära lakansstora tygstycken. Men de måste vara i svart kulööör, skrattade Sölving.

Jag hade slappnat av och började tycka att denna resa ju faktiskt inte var så oangenäm. Dessutom, att få lyssna till en av denne förbrytares kupper var ju faktiskt riktigt spännande och underhållande. Jag hade vant mig vid hans gammalmodiga sätt att prata och tyckte att han faktiskt var riktigt charmig och rolig i sitt sätt. Då och då hivade han upp kvartingen, bad mig skruva av kapsylen och tog sig en liten sup. Han erbjöd inte mig något mer, det var jag tacksam för.

Under en långhelg, när allt i Norge var stängt, hade jag diskret brutit mig in i ifrågavarande lokaliteter. Jag monterade upp tygstyckena över och runt hela valvet, det fick inte finnas den minsta lilla glipa. Jag ville ju inte att skenet från brännaren skulle avslöja vad som pågick inne i lokalen. Någon förbipasserande skulle ju kunna lägga märke till ljusskenet. Nu hör det till saken att jag redan på den tiden var skicklig i mitt arbete. Jag finner en ära i att utföra ett fullgott resultat av mina förrättningar och därför är jag alltid noggrann i förberedelser, under själva förrättningen men också hur jag på enklast och mest diskreta vis ska kunna ta mig ifrån platsen när uppdraget är slutfört, berättade han. Allt detta var noggrant förberett, själva inbrottet och att skära upp valvet var relativt enkelt även om det tog ett dygn. Men jag hade med mig matsäck att äta och vatten att dricka. När man skär upp ett valv, måste man vara noga med att inte skada reglarna som drar kolvarna som låser och låser upp. Det är dem man vill komma åt, reglarna fäster vid kolvarna och dem måste man kunna lossa för att kolvarna ska släppa, förklarade Sölving. Men till saken hör att på den tiden var det inte några legeringar i stålet som gjorde det besvärligt att skära, det var som att sticka en kniv i smöret. Det handlade bara om att få den exakta värmen för att stålet skulle smälta och smidigt rinna undan. Den härligaste känslan, berättade Sölving, är att skåpet ger ifrån sig en suck när man öppnar. Det beror på att syret i valvet eller skåpet har försvunnit av värmen när man skär eller spränger. Man bänder upp dörren och precis när den öppnas ger den ifrån sig en suck, det ger en mycket speciell känsla tycker jag, sa han. Det är en bekräftelse på ett bra utfört arbete. När jag såg sedelbuntarna ligga uppradade var jag glad för att jag tagit med mig de stora sjömanssäckarna. Det var mycket stålar tänkte jag i mitt stilla sinne, det var ju alldeles utmärkt att jag fick min lön för den möda jag hade lagt på denna tjänsteförrättning.

Det ska jag säga dig Exkriminell, det var en alldeles förnämlig känsla jag fick i min kropp när jag packade ner denna avsevärda summa stålar, skrattade han. Jag lämnade kvar brytutrustningen, tog bara med mig vattenflaskan och kofoten. Säckarna och portföljen drog jag fram till bakdörren. Jag tog portföljen och gick diskret ut på innergården, gick ut på gatan och runt hörnet där jag hade min amerikanare, en Buick. Startade bilen, körde runt och backade in på gården. In i Banken, lyfte ut kofot, vattenflaska och sjömanssäckarna. Lastade in allt utom vattnet i bagaget, stängde diskrét dörren till Riksbanken och luckan på bilen. Satte mig bakom ratten på Buicken och rattade hem till Sverige. När jag kom hem bar jag upp säckarna till ett utrymme jag hade i min bostad, där jag räknade min lön. 249 000 norska Riksdaler, därefter bjöd jag med mig min kära hustru på Restaurang Trädgården, där åt vi gott dansade och hade trevligt. Hur jag spenderade pengarna är en annan historia. Det kostade en del att få dem växlade till gångbara svenska kronor, men när man som jag lever på att göra sådana här tjänsteförrättningar träffar man alla sorters människor.

Vad blinkar han nu efter då, kommenterade Sölving barskt, bromsade försiktigt farten och svängde in på ett rastställe. Baby kom fram till oss och talade om att han behövde få sig en bit mat och därefter en dos Piggelin. Han undrade om inte vi var hungriga, visade en korg med mat som vår alltid lika pigga och alerta, skönhet Diana hade packat som färdkost. Sölving muttrade nöjt och stilla sitt godkännande.

Fortsättning följer;

Exkriminell

God morgon Exkriminell, dags att kliva upp kl är 0400. Jag tittade på Rolexen, prick 4. Jag tog handduken han lagt fram och klev in i duschen. Lite piggare men fortfarande trött – man sover inte mycket när man knarkar och har man väl somnat vill man gärna fortsätta .

I köket var framdukat havregrynsgröt, en kanna mjölk, strösocker och varsin ostfralla. Kokkaffet stod och drog i kannan. Du pratar i sömnen – jag sa ju att jag inte ville bli störd, muttrade Sölving surt. Jag ber så mycket om ursäkt, stammade jag. Hoppas att jag inte sa nåt begripligt, sa jag o försökte muntra upp stämningen. Han drog på läpparna som i ett litet leende. Nej, jag förstod inte ett skvatt och det var ju tur det, skrattade han. Jag har öronproppar som jag fick använda, du var ganska högljudd. Och ändå har jag lite nedsatt hörsel från alla gånger jag sprängt, sa han. Nu äter vi och tar en kopp kaffe, sen kan du gå upp till Baby och piggna till. Kom ner hit kl 0500, du får hjälpa mig att bära utrustningen till bilen. Baby åker i sin Volvo 245, du åker med mig i min Ford herrgårdsvagn.

Baby var redan pigg, när jag klev in. Han garvade, Diana provade värstingdamkläder som vi hade snott när vi tömde en boutique ett par dar tidigare. Hon var så jävla snygg och hon passade i precis allt, hon kom fram i värsta sexiga klänningen och gav mig en kyss. Har Sölving matat dig med gröt o fralla, fråga hon. Hehehe, jo då de förstod du va? Kom ska jag hjälpa dig me lite Piggelin, om jag känner Sölving rätt så har Baby o du en tid att passa, eller hur?

Vi tog med oss tjack så vi skulle klara oss ett dygn, om det skulle dra ut på tiden. Pigga och alerta knackade vi på hos Sölving prick 5. Han hade plockat fram attiraljerna som behövdes för jobbet. En liten vagn med skärbrännare plus två extra fem liters acetylen och syrgas, overaller tre stycken, ett paket med tändhattar och dynamit med tillhörande elektriska prylar, ett elektrisk mätverktyg med ett antal trådar i vars ände var små krokodilklämmor, plus diverse brytverktyg. Ja, de enda verktyg ni har med er är väl de där jävla knarkverktygen, sa Sölving barskt. Det är ju tur då att det är ordning och reda på mig så att vi får med oss det vi behöver, muttrade han surt, men med glimten i ögat.

Hugg i här nu, sa han och öppnade dörren. Baby och jag fick bära, Sölving haltade visslande före. Han öppnade bakluckan till Forden, lutade sig fram och lyfte luckan till reservhjulet. I stället för reservhjul fanns där remmar som var fastskruvade i chassiet, han frågade Baby om han hade hjulet i Volvon. Därefter bad han oss ge honom utrustningen i den ordning han sa till om, han spände vant fast tuber och allt det andra på avsedd plats, överst la han overallerna. Han tittade på sitt gamla armbandsur, av märket Millionier, nickade nöjt, hoppade in i bilen och backade ut på gatan, växlade och drog iväg ganska fort. Baby rusade iväg till Volvon och körde efter.

Jag plockade fram kassettbandet där jag spelat in mina favoritlåtar och tryckte in den i bilens bandare. Gasolin – ”This is my life”, började spelas upp. Sölving tvärnitade, lutade sig fram och tryckte ut bandet. Här ska faan inte spelas nån jääävla rockmusik, här ska KONVERSERAS, röt han innan han tog fram en kvarting Renat ur innerfickan skruvade av kapsylen och tog en djup klunk. Han vevade ner rutan för att kasta ut bandet, precis då dök Baby fram och tog bandet ur hans näve. Baby skrattade och sa att han hade förstått vad som hänt och ville rädda mitt band från att kastas. Jag bara satt och gapade, undrade stilla vad jag gett mig in på?

Sölving började konversera, ”jag har hört att du kan konversera både katter och hermeliner” sa han. Jasså, sa jag. Fattade inte riktigt med en gång vad han menade. Efter en stund gick det upp ett ljus. Han menade att jag har en förmåga att snacka mig ut ur knepiga situationer. Baby hade talat om för honom att jag klarat mig från ett bryt genom att snacka mig loss. Jag hade lurat vakterna att jag var Revisor och var tvungen göra en stor revision för ett stort oljebolag. Då hade jag, efter att ha varit där en hel påskhelg, klarat mig ut med en massa kontanter och företagscheckar som jag sedan löst in för stora belopp. Sölving ville höra storyn. Mer om de nån annan gång.

Fortsättning följer

Exkriminell