Ja, en av männen fick gå, då skälen för häktning inte var tillräckliga. Då inställer sig frågan, känner dessa gripna varandra överhuvudtaget? Finns det överhuvudtaget några bevis mot de två?

Jag säger som jag sagt i tidigare bloggar; Polisen är ute och cyklar.

Fel män är gripna och polisen kommer misslyckas gripa de skyldiga. Det är kanske dags att söka blickarna åt ett annat vädersträck. Och polisen skall definitivt söka blickarna i de mer respektabla områdena i kranskommunerna!

exkriminell

Helikoptermännen, …

I Stockholmsområdet har flera stora välplanerade rån skett de senaste tio åren, vid dessa rån har ingen gärningsman blivit gripen. Detta helikopterrån tillhör exakt den typen av rån och rånare. Dessa rånare kommer inte heller att gripas.

Har de fått 67 miljoner som vissa media rapporterar, kommer det antagligen dröja tre-fyra år innan vi ser dessa rånare i farten igen.

Polisens inre stridigheter och rånarnas väl utvecklade kunskaper om hur polisen arbetar, ger rånarligan extra skydd.

De klarade sig denna gång också, men nästa gång kanske de torskar?

exkriminell

Två av” halmstråna” släppta

Hon har enligt domstolens ordförande uppvisat “avsevärda tecken på att ha rehabiliterats” och har tagit ansvar för sina brott.

Vad som i verkligheten har hänt; är att den där mördeerskan hela tiden hon setat på Hinseberg, klagat på medfångarna och tyckt att hon är mycket bättre än de. Hon har gnällt över att hon ska behöva sitta i ett fängelse där det sitter “vanliga” kriminella. Hon har alltså tyckt sig själv stå över den vanliga människan. Hennes mord tycks enligt henne vara “berättigade” tiill skillnad mot den vanliga mörderskans.

Hon anger i sin ansökan hälsoskäl som en grund för frigivning i förtid. Hon mår psykiskt dåligt över att behöva sitta i fängelse med brottslingar.

Javisst, släpp ut henne i förtid, men utvisa henne då till Bosnien, här i Sverige ska hon inte få en fristad. Om hon släpps till Serbien, är risken att hon “hedras” för sin insats alltför stor. Precis som Lockerbie bombaren som nyligen släpptes ur ett skotskt fängelse till Libyen.

exkriminell

Bosnien serbiske ledaren Plavsic kan friges

Gång på gång får vi höra om hur kommunala verksamheter säljs ut för underpriser. En olaglig verksamhet som kommuner och köpare totalt struntar i.

Den kriminella verksamheten pågår för fullt trots att Länsrätt och Kammarrätt konstaterat att försäljningarna – eller avknoppningarna som det så jättegulligt döpts om till – strider mot kommunallagen.

Problemet med denna omfattande korrupta verksamhet, är att den inte ses som kriminell. Den strider mot förvaltningslagarna, men om man bryter mot en förvaltningslag ses man inte som brottslig.

Nu är det är verkligen dags för lagstiftaren att se över dessa lagar. För in förbrytelserna mot förvaltningslagarna till brott enligt brottsbalken och döm ut kännbara straff för dessa grova kriminella handlingar.

exkriminell

Dags föra in brott mot förvaltningslagar till brottsba…

Läste DN nyss, fyra rånare rånar restaurang. Uppretade kroggäster följer efter till fots flyende rånare och kör på en av dem med sin bil. Rånaren skadas och får föras till sjukhus.

Då inställer sig frågan, kan ändamålet helga medlet så till den grad att den uppretade får begå en mängd lagbrott. En av rånarna åkte ju fast?

Vad har den uppretade då gjort sig skyldig till, förutom att tillgripa större våld än nöden kräver?

Ett klart fall av försök till mord! Han har i vilket fall gjort sig skyldig till grov vårdslöshet i trafik, vållande till kroppskada och säkert ett flertal andra grova brott.

Förvåningen blir oändligt mycket större när jag fortsättningsvis läser; Polisens befäl på plats ger den uppretade kroggästen beröm och menar att han gjort helt rätt, beroende av handlingar som rånarna skulle ha begått.

Vilka handlingar framgår ej av artikeln!

Med lagens rätt fängslas förövaren. Men, skall den andre förövaren av mycket grova brott, få beröm av polisen och premieras för sin brottslighet.

Vi närmar oss anarki när grov brottslighet berömmes av lagens väktare!

exkriminell

http://www.dn.se/nyheter/sverige/retad-kroggast-korde-pa-ranare-1.939942

Sedan, när det blir frågan om en konfrontation, där en misstänkt står uppradad tillsammans med sex polismän, innanför en spegelvägg, för att bli utpekad av eventuellt åsyna vittne. Denna vittneskonfrontation faller direkt på det enkla faktum att vittnet kan ha sett den misstänkte personen på polisens hemsida. Case closed, den misstänkte går fri! Detta är bara ett skäl till det orimliga i polisens begäran. Det finns fler.

Kolla in polisens hemsida, där finns två bilder på de misstänkta, i det fall polisen vill lösa. Bilderna är från oktober förra året, ett gammalt fall. Bilen de snodde är värd 840 000 kr och fördes med all säkerhet ut ur landet per omgående. Tillvägagångssättet pekar på att dessa tjyvar visste vad de gjorde, det är inte ens säkert att personerna på bilderna var med vid själva stölden? Här riskerar oskyldiga “look alike” drabbas. De kanske bara blev ombedda att transportera en bil till uppgiven adress utan att veta bilen var stulen.

Nej, med alla de tekniska hjälpmedel polisen har till sitt förfogande, sofistikerade dataprogram och liknande, kan polisen säkert spåra personerna ändå, utan den stora detektiven allmänhetens hjälp. Det steg polisen nu tar är enbart till för att “nagga lagarna i kanten”, testa och se “hur långt kan vi gå”?

Polisens uppdrag är att lösa brott på ett polisiärt sätt, inte att förenkla för sig själva genom att sätta oskyldiga personers integritet på spel. Det har hänt/händer allt för ofta ändå.

exkriminell

http://www.dn.se/nyheter/sverige/skanepolisen-vill-hanga-ut-misstankta-brottslingar-1.939608

http://www.dn.se/sthlm/anna-odell-infor-ratta-1.936887

Vi stannade till på första bästa rastplats, där vi fick slå i oss varsin rökare, Baby och jag. Vi satt och snackade en stund om hur vi skulle göra när vi kom hem. Sölving tyckte att jag och han skulle köra över grejerna till hälaren, vi skulle släppa av Baby hemma först. Han skulle ta med sig det vi skulle behålla av ciggen och spriten plus pengarna, där skulle han räkna igenom pengarna och dela upp dem i tre andelar. Hur mycket vi skulle få för ciggen och spriten, var en förhandlingsfråga, men vi tyckte vi skulle begära 70 kr limpan. Det var standardpriset för cigglimpor. Spriten skulle vi begära lika mycket för per pava. Enkelt och smärtfritt, vi skulle få bli av med allt på enb gång utan krångliga mellanhänder och annat tjafs. För ciggen skulle de bli 40 000 och för spriten ungefär lika mycket. Baby och jag resonerade en stund om vi skulle ta cash eller tjack för de pengar vi skulle få för grejerna, vi kom överens om att vi skulle begära sex hekto tjack för vår andel. Sölving skulle ta ut sitt i cash. OK då kör vi på det, nu glider vi iväg hemåt, sa Sölving.

Resan gick lugnt, vi stannade på ett ställe till o drog i oss varsin rökare, sista biten åkte jag med Baby. När vi kom fram tog Baby med sig ölkassen, nåra limpor cigg, kartongen med Sölvings renat och bagen med pengarna, Diana kom ner och hjälpte Baby bära upp grejerna. Jag följde med upp så Diana fick hjälpa mig sätta en macka, sen ner till bilen där Sölving väntade. Jag kör före, men håll dig nära mig hela tiden, sa han. OK, svarade jag. Vi åkte in mot stan och kom fram till en lägenhet, där hälaren väntade.

Tjena Sniff, sa Sölving, här har vi exkriminell som vi har hört Baronen snacka så mycket om under åren på kåkarna. Sniff betraktade mig ingående. Han var mycket exentrisk till sitt yttre. Jag fick omedelbart en djup respekt för honom, hans blå ögon som vänligt undrande sökte mina. Hans första ord till mig, jag hade väntat mig en snabb blick och sedan direkt på affärerna. I stället, ett djupt långt leende och en klurig blick. Hans stora mustasch svängde snyggt uppåt, vaxade. Han såg mycket engelsk ut. Sen frågade han: Vad har du lärt dig det senaste dygnet? Jag hajade till, det var det sista jag väntat mig. Uhuumm, sa jag, Det viktigaste jag lärt mig är väl att det är många som ska dela på kakan, svarade jag efter en kort stunds eftertanke. Sölving började gapskratta, han slog mig i ryggen och nickade menande mot Sniff, som nickade uppmuntrande. Baby och Sölving har väl inte slitit ut dig hoppas jag, skrattade han. Jag tittade mot Sölving och sa att; den där djävulen höll på att få mig att bli tokig. Hade inte Baby varnat mig flera gånger under det senaste dygnet, hade jag nog hoppat av tåget, svarade jag. Sölving frustade högljutt. Jag förstår att du skött dig sa Sniff, annars hade Sölving aldrig tagit med dig hit.

Jag vill att vi bär in allt gods hit in i denna lägenheten, kan du greja det tillsammans med X. Sniff hade nämnt ett namn som jag hört talas om, men inte hört varken Baby eller Sölving nämna tidigare. När han sa namnet, kom en stor kraftig man med östeuropeiskt utseende in till oss. Han räckte fram den största näve jag någonsin sett och presenterade sig. Tjena, de e jag som e X. Tjaa, sa jag o ja e exkriminell, trevligt å träffas. Desamma, sa han, o granskade mig värderande. Här är en leveranssedel, stoppa den i fickan, ta den mellan läpparna när du kliver ur bilen och börjar bära in grejerna i trappen, sa han med ett leende. Jag tittade snabbt på blanketten, vek ihop den o stoppade ner den. OK, sa jag, med ett flin. Alla tre garvade. Höhöhö, fan vad du är allvarlig, garvade Sölving, här är vi alla polare. Hehehe, skrattade de andra menande. Jag bockade respektfullt och sa, ska vi gå då, får jag dina bilnycklar Sölving.

X ställde upp dörrarna under tiden jag backade fram Forden. X väntade i trapphuset och tog emot kartongerna, jag hade leveranssedeln mellan läpparna under tiden jag bar in kartongerna. X tog emot dem en efter en och ställde upp dem i trapphuset. Snyggt jobbat, sa han när vi tömt båda bilarna. Jag gav honom leveranssedeln och frågade under tiden han reglade porten; ska vi bära in allt i lägenheten? Jepp, svarade han med ett tufft flin. Okey, då hugger vi i igen då, sa jag. De va fan, tänkte jag, va smidigt de här går. Sölving satt i vardagsrummet tillsammans med Sniff, de hade varsin grogg framför sig på bordet.

Jaha, sa Sölving, vi är klara med hur mycket kosing vi ska ha för godset. Jag tar min betalning i cash, sa han. Hur vill ni ha det? frågade han mig. Sniff och X granskade mig återigen värderande. Jaah, Baby o ja kom överens om att vi skulle vilja ha tjack i stället för pengar, sa jag prövande. De går säkert ordna, sa X. Hur mycket? Sex hg, sa jag. Ok, svarade han. Då ska du och Baby åka ner imorgon bitti kl 06.00, Baby vet vart ni ska åka. Det är en av våra adresser.

Nu ska du ta dig en ordentlig grogg, sa han. Jag tittade på Sölving, han granskade mig, prövande. Jaha asså, sa jag osäkert. Jag tog sats med mitt motargument som kändes otoligt svårt att få ut. Det är som så, sa jag osäkert, att jag är väldigt ovan vid sprit och om det händelsevis skulle vara så att jag skulle bli stoppad av snuten, skulle jag komma av mig. Jag måste känna mig väldigt bekväm för att trassla mig ut ur knepiga situaioner och om jag luktar sprit är det ett hinder för mig, så jag måste tyvärr avböja Ert vänliga erbjudande. Men Ni får gärna bjuda mig på en cigarett, sa jag. Alla tre börjde asgarva, de va en jävel å kunna snacka gapade X dubbelvikt av skratt. Sniff och Sölving skrattade i soffan så jag trodde de skulle kvävas.

Här ta en limpa, sa Sniff.

Jag hakade på Sölving som körde före, när vi passerade grannhuset lade jag märke till en okänd, men tydligen en rövare, som morsade. Sölving hälsade tillbaka. Detta upprepades vid varje kvarter hela vägen ut ur stadsdelen, efter andra gången någon hälsade började jag hälsa tillbaka.

THE END

Exkriminell.

NU FÅR NI TA ME FAN FÖRKLARA VA FAN DE FRÅGAN OM, skrek jag. Vadå IMPROVISERA?        Han kan skrika sa Sölving till Baby, de va fan. Tror du han kan tala med? Baby började skrattade, han höll på att storkna. Tala om för han va fan de e som har hänt, sa han. Jo, förstår ni, sa Sölving. Jag har kopplat in mig på larmanläggningen, så nu är larmet urkopplat, sa han med en menande blick på mig och snurrade den elektriska apparaten med sladdarna över huvudet. Perfekt, sa Baby. När jag hade gjort det så tittade jag in på kontoret, de tre kassaskåpen var borta. Vet ej vad som hänt, men vår inofficiella förklaring mellan oss är att det pågick en renovering och därför hade dessa skåp forslats bort nånannanstans. Den officiella förklaringen är att nåra jävla inbottstjyvar har snott dom, forslat bort dom med innehåll och allt. Så ligger det till.

Skulle vi mot all förmodan torska så är vi de där jävla tjyvarna, så ligger det till. Fan de e ju för jävligt, de dräller tydligen av tjyvjävlar på de här haket, sa Baby och gapskrattade. Han gick fram mot mig dubbelvikt och försökte få med mig i garvet, slog mig på skuldrorna och frågade om vi skulle dra i oss en rökare och röka en feeeet jävla holk. Sölving fnös, när han kom med sin vanliga kommentar; Ett sånt jävla knarkarpack, ja begriper då rakt inte varför de inte kan ta sig en rejäl fylla som vanligt folk. Jävla knakarpack, sa han igen och ruskade på skallen.  Så vi skall alltså IMPROVISERA, sa jag med tillkämpat lugnt. Jag började förstå att världen var lite större  än den lilla krets banditer jag hittills hade hunnit lära känna! Jehepp, sa Sölving. Vi ska ta med oss så mycket sprit och tobak som vi kan packa in i bilarna, dessutom så finns det två små värdeskåp på varje våning som innehåller en del kosing, sa han. Han packade ner elapparaten i bagen och gav oss varsin ficklampa. Ni letar reda på skåpen så bryter jag upp dem. Sedan kan ni börja packa ner sprit och tobak. Jag går och hämtar bilarna, när jag brutit skåpen, sa Sölving.

Baby och jag gick bakom bardisken, öppnade nåra skåpluckor och mycket riktigt, där var två värdeskåp av plåt fastmonterade. Sölving kom fram och började bryta direkt, titta här nu exkriminell, sa han, så ska jag visa dig hur man enklast bryter upp såna här små skitskåp. Han tog en liten slipad kofot och tryckte in den i nedre hörnet och bände lite. Därefter en mejsel modell större som han tryckte in i glipan. Sen den stora kofoten, lade tyngden mot och tryckte till. Grejen är alltså att man måste veta exakt var skåpets svaga punkt är, i det här fallet är det precis i anslutning till där kolven går in i gaveln. Det sa tjong, tjong, smack sedan var dörren öppnad. I skåpet låg tre kassalådor och cirka 50 rullar med diverse växelmynt. Han tog fram en låda räknade sedlarna, jaha, sa han. Det är cirka tretusen i sedlar, det innbär att i samtliga sex skåp är det ungefär 60 000 kronor. Dåså, då vet vi hur mycket vi får in i kontanter, sa han.

Jag skulle tro att skåpen är placerade på ungefär samma platser på de övriga våningarna, så ni kan ju börja packa de andra varorna. Bär ner allt till varuintaget som ligger en trappa ner, jag går ut den vägen när jag hämtar bilarna. Ge mig dina bilnycklar Baby, jag backar in bilarna till lastkajen när jag kommer tilbaka. Baby och jag gick ner till varuintaget för att lokalisera sprit och tobaksförrådet, som vi antog låg i närheten av varuintaget. Mycket riktigt i ett rum, bredvid en liten vaktmästareverkstad, var ett förråd. Där fanns 15 oöppnade cigarettkartonger, varje kartong innehöll 40 limpor. Där fanns kartonger med fin sprit. Cognac, Champagne, Scotsch whiskey och andra fina sorter. Kolla om det finns renat, vi tar me en kartong sånt me då blir Sölving glad, sa Baby. Vi måste räkna ut hur mycket vi kan få med oss i bilarna, sa han sen.

Sölving kom in i rummet, jag tar med mig bagen och slänger in den i din 245:a Baby, sa han. Så kör jag hit den först. I min Ford får det plats 20 cigarettkartonger, sa han. Men spriten tar för stor plats om vi ska ha kvar pavorna stående i originalkartongerna. Vi får ta och lyfta ut dem och lägga dom om lott i kartongerna, tyckte Sölving. Jag är tilbaka om cirka 20 minuter, sa han innan han gick. Baby och jag packade som Sölving hade föreslagit,mycket riktigt, i stället för 12 flaskor fick vi plats med 18. Så det var bara o jobba på. Efter ungefär en halvtimme kom Sölving tillbaka, slängde till Baby hans nycklar och bad mig hälpa honom lasta in ciggkartongerna först. Vi tar dem i min Ford, sa han.

Sölving verkade vara avslappnad, hans tvära sätt var som bortblåst. Han sa; Jag hoppas du förstår att det är många som ska vara med och dela på ett sånt här jobb? Jag nickade att jag förstod, men jag var fortfarande sur för att de inte hade sagt nåt. Så jag sa till Sölving, att det var ett jävla sätt att driva med mig så som dom gjort under hela resan! Sölving svarade, det var för att försöka tona ner allvaret, vi har förstått att du alltid är så jävla allvarlig när du bryter. Det är väl OK när du bryter ensam, men när vi är ett team måste vi veta vem som ska göra vad. Och, vem som bestämmer. Där måste vi kunna lita på varandra till etthundra procent, sa  Sölving.

Men, det viktigaste av allt, vi måste kunna slappna av och ha kul. Vafan, under tiden vi är ute i frihet så måste vi ha roligt och vi måste ha lite Rövarhistorier att berätta när vi gör våra år på kåkarna, skrattade han.  Vi packade bilarna fulla, Baby tog med en kasse bärs också. Engelskt öl, som han visste att jag föredrog. Vi drog iväg hemmåt, Baby hakade på bakom oss och Sölvings Ford puttrade på i laglig fart.

Vi stannar till vid nästa rastplats, så kan ni ta och få i er lite piggelin , sa Sölving. Då vet vi att Baby i alla fall inte somnar bakom ratten. När vi kommer till Stockholm ska du få träffa Stockholms största hälare, han vill träffa dig har han sagt. Det är han som ska ta hand om vårt gods.

Fortsättning följer;

Exkriminell

Den 4 augusti flyttades några av Sveriges mest rymningsbenägna fångar till den helt nya Kumlabunkern, ett hårdbevakat superfängelse i fängelset. Därifrån ska det i princip vara omöjligt att rymma. Här kommer de fångar att placeras som tidigare rymt, planerat fritagningar, särskilt farliga gängmedlemmar, våldsbrottslingar, och fångar som ingår i internationella brottsnätverk med stora kapitalresurser.

Superbunkern på Kumla är den första av tre planerade. Den har fyra separata avdelningar med sex platser i varje. Två av avdelningarna kommer ha hög säkerhet, vilket innebär inga obevakade besök och hög närvaro av särskilt specialutbildad personal.

Sedan 2004 har inga bunkerfångar kunnat ha obevakade besök, något som kriminalvården fått hård kritik för. Denna aspekt har man tagit med vid byggandet av de nya säkerhetsavdelningarna.

– Det är inget självändamål att fylla varje avdelning, det optimala antalet är fyra på varje avdelning. Vad som är bra nu är att vi kan ha olika säkerhetsnivåer på de olika avdelningarna och syftet med olika nivåer är att vi ska ha rätt intagen på rätt plats. I en av avdelningarna ska klienter finnas som kan godkännas för obevakade besök, säger säkerhetschef Christer Isaksson vid Kriminalvården, till Drugnews.

Vitsen med de mindre slutna avdelningarna är också att kunna separera olika gängmedlemmar från varandra.

På Hall utanför Södertälje öppnas nya säkerhetsavdelningar i vinter och på fängelset Saltvik utanför Härnösand öppnas en bunker 2010. Sammanlagt 60 platser vid tio avdelningar kommer det att bli vid Kumla, Hall och Saltvik.

exkriminell

Denna artikel har också varit publicerad i Drugnews.nu

 Eru hungrig? frågade Baby. Ja, de e ja faktiskt. Ska vi gå o få oss en matbit dådå? Jepp, de låter jävligt bra de, svarade jag. Risken e ju att vi somnar om vi trycker i oss för tungt käk, vi kanske kan få oss en omelett o en bärs, sa han.

Vi knallade iväg till restaurangen som Sölving rekomenderat. De va en liten krog och det satt folk vid alla de åtta borden. Det vanliga klientelet, ölgubbar, nåra rövare och en del jobbare. Vi gick fram till baren och beställde varsin öl. Har ni så man kan få en omelett ? frågade Baby. Jorå, svarade en härdad halvgammal hårdsminkad brud. Jag ska bara ordna så ni får ett bord, här är ölen så länge sa hon innan hon gick och sa till ett par gubbar att flytta över till ett annat bord där det satt ett par polare till dem.  Hon torkade av bordet och vinkade dit oss. Vi tackade gubbarna och berömde tjejen för den fina servicen. Ni ser ut att behöva ett eget bord, sa hon med ett snett leende. Du vet vad du vill du, skrattade Baby. Vi flinade alla tre, gubbarna vid bordet bredvid garvade och talade om att Greta här hon sätter sig ingen på! Hur vill ni ha omeletten? Frågade Greta. Vi tar husets special svarade Baby. Gubbarna på krogen sneglade lite mot oss, men efter en stund brydde ingen sig längre. Greta kom tillbaka med omeletten och frågade om vi ville ha nåt annat? Baby flörtade med henne och frågade när hon slutade för kvällen? Hon flinade, vände och gick tillbaka mot baren. Hennes stjärt vickade utmanande mot oss när hon skrattande seglade iväg.

 Ja den satt fint den omeletten, tackade vi när vi betalade och gick. Vi går till bilen o knyter oss en stund, lite sömn skulle va bra nu. Jag känner mig lite seg i pallet sa jag. Sagt och gjort, vi vevade ner sätena och somnade på stört. Klockan 12 kom Sölving och knackade på sidorutan. Jag tittade på Rolexen, vi har en stund på oss att fixa till oss va? frågade jag. Fixa och fixa, det är ett jävla fixande här hela tiden muttrade Sölving. Baby skakade på skallen och flinade. E allt klart Sölving? frågade han. Klart och klart, svarade han barskt. Det har varit klart ända sedan jag sa till att vi skulle iväg på den här tjänsteförrättningen, trodde ni något annat svarade han surt. Va har du gjort då Sölving? frågade jag. Ja det ska jag säga dig att det har du inte med att göra, men om ni nödvändigtvis ska veta så har jag faktiskt varit och hälsat på en gammal flamma som bor här i staden. Vi tittade på varandra, Baby och jag. Fan gubben är ju över 70 år och har varit och hälsat på en brud i stan. De va fan, sa jag. De e krut i gubben. Hähä, skrattade han. Det är en flamma som jag lärde känna för 40-45 år sedan och hon är lika trevlig fortfarande, myste Sölving.

Jaja, jag har faktiskt sovit fyra- fem timmar också sa han. Och det är ju bra att ni också har fått lite sömn. Jaja, fixa iordning er nu då så kan vi åka iväg sedan. Han haltade iväg till sin bil. Efter några minuter startade han bilen och körde iväg. Vi fick bråttom och haka på. Efter en stund hade vi tydligen kommit fram, vi parkerade våra bilar inne på en gård. Det såg jäkligt lugnt ut. Sölving klev ur sin  Ford och kom fram till oss, vi fick byta om till overallerna och sedan gick Sölving före. Han gav mig en bag, där det låg lite verktyg och ficklampor, den elektriska apparaten med en massa trådar låg också i bagen.

Vi gick ett kvarter innan vi kom fram till palatset. Här ser ni sa Sölving när vi kom in på innergården, är det ett fönster till en toalett som står uppställt. Stegen ligger lutad mot väggen, så det är bara att sätta igång. Baby reste stegen och klättrade upp, bagen hade han tagit med sig. Han tryckte upp fönstet och klättrade in. Jaha, sa Sölving. Jag kan ta mig upp ett par steg, men sen får du sätta din ena axel under mig och hjälpa mig uppför stegen. Det ska nog gå bra det här ser du, det är ju bara en våning. Det gick förvånansvärt lätt, han segade sig uppåt och jag hjälpte till med att lyfta honom uppför varje steg. Baby tog emot honom. Vi var inne.

Fortsättning följer;

exkriminell

I denna blogg förklaras hur jag som före detta kriminell handskas med min sorg, saknad, skam och skuld nu då jag blivit hederlig och drogfri.

Men även kriminella som ännu inte lagt av kommer kunna få en röst här.

Här är den nakna kalla sanningen porträtterad. När man lever ett liv som kriminell/narkoman, har man inte tid och ork att känna efter hur man mår och hur ens brott påverkar brottsoffren, ens nära och kära och sig själv.

Man dövar alla känslor, som tränger sig på, genom att ta knark. Det är när man åker fast som känslorna, sorgen, skammen och skulden tränger sig på. Det är då man är som mest mottaglig för att kunna påverkas till förändring.

Det är när man sitter fängslad, utan tillgång till droger, som motiverande samtal verkligen biter. Det är då många av oss för första gången fick en vision av att det finns en möjlighet till förändring.

Ha en omtumlande återkommande läsupplevelse

Med vänlig hälsning

Exkriminell