Läkemedelsbolagen drar in tonvis med USdollar till sina ägare, läkarna mutas med feta gratifikationer och recepten sprutar ut Ritalin till missbrukarna.

Missbrukarna gnäller därför att man inte når ända fram i påtändningen, den liksom fastnar nån stans på vägen. Biverkningarna skördar följdsjukdomar och självmorden ökar.

Jag känner massor med ADHD diagnostiserade före detta missbrukare som faktiskt klarar sig utan dessa mediciner. Jag ska också erkänna att jag känner några som faktiskt också verkar att må bra av medicineringen, men i nästa andetag medger de att de hellre skulle vilja ta sig en riktig ”rökare” emellanåt.

Mary Ann Block är helt rätt ute!

exkriminell

Bokstavshysteri

Den nu uppmärksammade knarkardöden gäller DJ AM, som dog av överdos i sin 14 miljoner dollar lägenhet i fassionabla Soho i New York, enligt Expressen sörjs han av sina rika vänner i jetsetvärlden. Arrham dog i kåkstaden Sinshoe i Bombay igår, han sörjs av sina vänner och sin familj, han dog av en överdos heroin.

Båda knarkarnas dödar var lika ovärdiga, det finns ingen skillnad mellan den ena knarkarens överdos eller den andres.

Människor dör av knark, thats it!

exkriminell

http://www.expressen.se/noje/musik/1.1688795/kandisvannerna-fortvivlade-efter-dj-am-s-dod

Det är tragiskt, men knark dödar faktiskt!

Exkriminell

http://www.expressen.se/noje/1.1688110/dj-am-hittades-dod-i-sitt-hem-i-new-york

Mexiko har gått lite längre, där stiftades en lag att tillåta fem gram marijuana, 0,5 gram kokain, 0,05 gram heroin, 0,04 gram methamfetamin och 15 microgram LSD. Skillnaden med Sydamerikas fyra länders tillåtande är att deras är ingen lag. 

Alla användare av knark blir inte narkomaner, brukarna som jag föredrar kalla dem använder knarket med oregelbundna tillfällen. Däremot missbrukarna, “torskarna”, det är de som blir narkomaner.

Det mest troliga är kanske? att de har en predistination att torska på droger. De har det i sig så att säga. Sedan kan drogen variera, det vanligaste i Sverige är alkoholen, skulle inte knarket finnas , är det väl troligt att narkomanerna skulle blivit alkoholister.

Dock, måste jag fråga mig, vad blir nästa steg?

Skall man låta de som “torskar” gå utan behandling, de har ju nu samhällets stöd att knarka och de begår inget brott. Skall man då kunna kräva att samhället ställer behandlingresurser till förfogande för dessa “torskar”?

Exkriminell

http://www.dn.se/nyheter/varlden/argentina-tillater-marijuana-for-privat-bruk-1.938436

Det är mycket jag var tvungen vara medveten om när jag tog beslutet att lägga av med knarket, i mitt fall amfetamin. Efter 39 års knarkande hade jag lärt mig mycket om min omgivnings beteenden. De jag tog allra mest hänsyn till var mina nära och kära, men naturligtvis ödelade jag den tillit de skulle ha kunnat få till mig. Tillit stavas på samma sätt från båda håll, ger man tillit ska man få tillit. Att lita på handlar om att inte svika tillit.

En ”självuppfyllande profetsia” är inte enkelt förklarat, det handlar om att de man svikit många gånger skyddar sig själva genom att inte riktigt ge tillit. De vill jättegärna och tror också att de ger, men omedvetet agerar de som om de förväntar sig att bli svikna på nytt. Ett fullt förståeligt agerande efter att så många gånger tidigare ha givit tillit och det inte givits dem tillbaka. De har fått många skador i sin tillit till mig, mitt arbete är att bygga upp deras tillit igen det kan ingen annan än jag göra. Här vilar ett enormt ansvar på mig, därför att varje gång jag sviker blir skadan värre. Jag måste alltid låta bli att ta amfetamin igen, dels för min egen tillit skull menviktigare också för deras tillit skull.

Det är absolut nödvändigt att vara medveten om detta fenomen när man ska bygga upp tillit igen. Dessutom kan man inte begära att de ska förstå, eftersom de är omedvetna om ”självuppfyllande profetsia”. Jag kan alltså inte kräva att de skall lita. Men jag kräver av mig själv att jag ska lita. Jag måste vara medveten, alert och känslig för deras omedvetna signaler.

”Självuppfyllande profetsia” är en av mina största svårigheter att bemästra, jag får inte göra det de omedvetet förväntar sig att jag ska göra. Svårigheten är att i svaga ögonblick agerar man som omgivningen förväntar, det är ju ett sedan många år inlärt mönster. Att förändra mönster som sitter i ryggmärgen kan man bara göra genom att ständigt vara medveten och att aldrig släppa fokus.

Vad är fokus? Jo, för mig är det att aldrig glömma att frestelsen att ta amfetamin kan överrumpla mig när jag minst anar det. Min första prioritering är att alltid vara beredd, annars kan jag stupa.

Jag har börjat varje ny dag med att lova mig själv; ”idag skall bli en bra dag” och ”idag ska jag inte ta amfetamin”. Det gör mig stark och fokuserad. Varje morgon i tre och ett halvt år nu, men jag får aldrig släppa fokus.

exkriminell

Nu – 2009 - produceras mer än det dubbla årsbehovet av opium i Afghanistan. Priset på opium i landet har sjunkit med 80 procent jämfört med 2001. I Afghanistan odlas opiumvallmo på en yta av 157 000 hektar. Det är enorma arealer opiumvallmo som odlas i ett av världens fattigaste länder.

Jag kommer ihåg hur vår dåvarande justitieminister Thomas Bodström deltog i kriget mot opiumet. Han stod i ett vallmofält med en machete och mejade ner plantor. Denna handling skulle vara en symbol för hur världen skulle stoppa opium produktionen i Afghanistan. Förra året förstördes 3,5 procent av odlingarna. Kriget har alltså misslyckats, nu formuleras en ny strategi. Under tiden fylls de multinationella bankernas konton med heroinets förtjänster.

-We want to create a flood of drugs within Afghanistan. There will be so much opium inside Afghanistan unable to go out that the price will go down, säger Antonio Maria Costa chefen för the United Nations Office on Drugs and Crime (UNOCD).

Handeln med opium och heroin drar in fyra miljarder dollar, drygt 30 miljarder SKr, till Afghanistans korrupta ekonomi. Genom att ”dränka landet med droger”, skall landets narkotikaindustri knäckas. På det sättet skall man tvinga bönderna att odla vete, något som faktiskt skulle kunna löna sig eftersom vetepriserna sköt i höjden förra året. Men nu e de ju så olyckligt att de multinationella vetebaronerna inte vill köpa afghanskt vete, de vill hellre handla med sitt eget. FN:s eget World Food Programme bidrar också till att hålla nere priserna.

Redan innan FN:s nya strategi ”att ”dränka …” ens har kommit igång har den stött på patrull och detta av inga mindre än landets olika departement och regering.

Afghanistans ”försvar” av sina gränser övervakas av två ???(2) UNODC tjänstemän. De har, tillsammans med dåligt beväpnade och underbetalda gränsvakter, stått beredda att tillsammans med iranska gränspatruller övervaka den långa gränsen mot Iran. Men president Hamid Karzai, ja just det Afghanistans president, utfärdat ett dekret som i princip avfolkar alla byar i gränstrakterna. Han har stängt de gränsmarknader som under 1000-tals år har dragit in legala pengar till landets ekonomi.

Detta dekret innbär att gränstrakternas befolkningar tvingas in i smugglingstrafiken därför att det blir det enda sättet för dem att överleva.

Slutligen så börjar kinesiska knarkkungar vilja handla med det prisdumpade afghanska opiet/heroinet. Nu när den hastigt växande armén av kinesiska heroinister kräver allt större mängder heroin klarar inte kinesernas traditionella marknad ”gyllene triangeln” av att förse den kinesiska marknaden med  heroin längre.

UNOCD:s egna tjänstemän varnar nu för att kineserna kommer att köpa upp det afghanska överskottet.

Narkotikabiljonerna kommer att rulla snabbare och snabbare ner i de multinationella bankernas och de korruptas kassavalv. 

Länk; http://www.guardian.co.uk/world/2009/may/25/drugs-united-nations-afghanistan

exkriminell

Rubriken ovan som låter mycket bättre på engelska, det myntades av författaren Rudyard Kipling ni vet han med Djungelboken –  men han var också  den store brittiske författaren som skildrade 1800-talets främre och bortre ”orienten”, som det engelska imperiet kallade sina asiatiska kollonier.

Idag ser vi frukterna av det brittiska imperialistiska förfallet. Så länge det fungerade för den brittiska ekonomin - och de var ensamma om den globala makten – då gick det bra med att diplomatiskt hota till sig ytterligare makt. Men när sovjetblocket och USA ville ha en större del av kakan, då fick diplomatin stryka på foten. Britterna lade bit för bit ner kolonialmakten, Sovjet-staten och USA-imperialismen tog över rodret. Olje- och vapenhandeln blev de styrandes ekonomiska maktmedel. 

Afghanistan, ett land där hövdingar alltid härskat över sina domäner. Idag ett land styrt av marionetter som tillåts göra sig förmögenheter på korruption. De skulle inte klara sig en månad utan de regionala hövdingarnas stöd. Ett stöd de kan räkna med så länge de tillåter odlingarna av opiumvallmo. Afghanistans bördiga trädgårdar skrev Kipling om i sina böcker, men han skildrade också det afghanska folkets orubbliga lojalitet mot sina hövdingar. Han skildrade de fanatiska krigarna som i sina egna berg bekämpade alla de fiender som hövdingarna pekade ut.

Ingen av alla de erövrare som försökt kuva Afghanistan har lyckats. Djengis Khan, Alexander den store, brittiska imperiet och Sovjetmakten, samt alla andra här inte nämnda, ingen har lyckats. Nu är det den Natoledda internationella insatsstyrkan plus den amerikanska armén som skall göra den slutliga erövringen!!!!

Landets trädgårdslika odlingar, Kiplings Edens lustgård, finns inte längre. Nu odlas enorma arealer vallmo och cannabis, allt med maktens goda minne. Vete och majs endast för syns skull och dessa är för den delen inte ens naturliga afghanska grödor. Borta är alla frukträdgårdarna som alla poeter, författare och skildrare av landet under 1000-tals år lyriskt beskrivit.

Nu odlas opium för världens alla opiatmissbrukares  behov. Enorma mängder. Utländska underrättelsetjänster tar sin andel av vinsten och brodern till Afghanistans president tar sin andel, kända fakta som inte tillåts spridas i världens media. Hövdingarna tar sin andel och de fattiga afghanska bönderna som odlar grödan för sitt livsuppehälle, så som de alltid gjort oavsett gröda de odlat, får sin minimala andel. 

Men Kipling skrev också om den lyckliga afghanske bonden som odlade med glädje alla de goda grödorna för  sin familjs-, för sitt behov av byteshandel- och för marknadernas besökares behov. Visst odlades vallmon då också, men opium har under 1000-tals år varit den lokala doktorns och familjens bästa huskur.

När Sovjetstaten invaderade Afghanistan sjönk först opiumproduktionen dramatiskt, innan sovjets invasion producerades det mesta av opiet i gyllene triangeln och till afghanistan angränsande stater. När talibanerna började bekämpa invasionsmakten började mer poium produceras, detta för att finansiera talibanernas motstånd. När Sovjet lämnade Afghanistan låg produktionen av vallmo på en förhållandevis låg nivå. Det var när USA förklarade sitt krig mot talibanerna som produktionen exploderade. Hövdingarna som hållits tillbaka av talibanerna fick då fritt spelrum att dramatiskt utöka sina vallmoodlingar.

Ingen makt bryr sig i dag om att försöka begränsa opieproduktionen i Afghanistan, det är stora starka ekonomiska multinationella intressen som styr världsmarknaden av denna sorts narkotika idag.

Brittiska samväldet grundlade sin enorma blomstrande ekonomi på 17-1800 talet delvis på opiumhandel. Det var först för drygt 100 år sedan som opiumhandeln till Kina förbjöds. De kinesiska upproren ”Boxarupproret” och ”opiumkriget” mot Storbritannien grundades i kinesernas protester mot att en mycket stor mängd av den kinesiska befolkningen hade förslavats under opiumets bedrägliga välbefinnande.

Idag är kriminaliteten den största ekonomin i världen, därefter kommer handeln med olja och därefter handeln med vapen. I kriminaliteten är trafficking av människor för allehanda ändamål den största biten, därefter kommer narkotikahandeln, på tredje plats kommer bedrägeribrotten.

Vem i hela världen kan någonsin inbilla sig att en sådan lönande ekonomi som kriminalitet skulle stå utanför den multinationella ekonomiska intressesfären!!

I slutändan av produktions- och distibutionskedjan finns alla de miljontals opiat- heroinberoende missbrukarna, det är de som får betala med sina liv för att underhålla det aldrig sinande inflödet av kapital till de multinationella ekonomiska företagarna.

Exkriminell

Det är en hel del elände som automatiskt följer med i en sådan tillvaro, inget som han vill rekommendera. Och att ta sig ut ur den positionen var också påfrestande för X.

Det är i alla fall ett intressant liv X har levat och reportaget kommer att bli mycket läsvärt. Hoppas att Ni nyfikna kan bärga er tills augusti?

Nu följer en hel del research för att bekräfta vissa av de uppgifter X lämnade under intervjun samt ytterligare några intervjuer, bland annat med en av de poliskommissarier som grep X innan han dömdes till sin sista långa volta –7 år – i början av 90-talet.

OK kära läsare, jag har ett intressant drog- kriminellfritt liv numera, det enkla ansvarslösa och många gånger okomplicerade liv jag levde tidigare vägs gott och väl upp av den sysselsättning jag numera ägnar mig åt – att skriva.

Ex-kriminell

Nu är det slut, nu är det äntligen över, nu får det vara nog, jag har ingen känsla kvar för dig längre. Jag har älskat dig över allt på denna jord, du har varit den eldigaste och mest kåta älskarinna jag någonsin har haft. Men det är kanske inte så konstigt, du har ju gjort mig blind för alla annat.

Nu är jag nyfiken på hur livet skall bli utan dig.

Vi har levat tillsammans i nästan 40 år och det har varit ett stormigt förhållande. Nu orkar jag inte längre, jag måste börja tänka på mig själv. Om du och jag fortsätter att leva tillsammans kommer jag att dö, men du kommer att klara dig utan mig. Du är ju odödlig och kommer alltid att dra till dig nya förälskelser och nya kärleksrelationer. Jag vet att jag kommer att sakna dig och att jag alltid kommer att försöka ljuga för mig själv för att åter få inleda ett förhållande. Men då ska jag tänka på de gångerna när jag levde i misär och alla de hemska konsekvenser som min relation med dig har fört med sig för mig och mina kära och för en mängd andra människor som har råkat komma i min närhet.

I början 1966 när vi var förälskade då levde vi livet, du och jag kunde försätta berg. Ingen eller ingenting kunde stå emot oss, vi var oövervinnliga.

Jag kommer ihåg stunder då jag kunde färdas 30 mil eller mer för att få ha en kort seans med dig, det var tider det. Du konkurerade ut alla mina andra förhållanden, det var ju dig jag var kär i. Fy fan, hur dum kan man bli egentligen. Du har ju så otroligt många älskare och älskarinnor och alla tror de att de kan ha kontroll över dig. Lika jäkla dum var jag, jag kunde hantera dig det var min övertygelse i alla dessa år.

Men så kom det då en dag då jag insåg att det var du som bestämde allt i mitt liv. Att jag inte hade fattat det långt tidigare, det övergår mitt förstånd. Du gjorde mig blind för allt som inte passade dig, du bestämde över mina val. Inte bara ibland, utan jämt – precis jämt. Gjorde jag inte som du sa, då hypnotiserade du mig och intalade mig att du visste bäst vad som var bra för mig. Jag hade inte insett att jag förlorat kontrollen över mitt liv, förrän den dagen.

Det låter som om jag skyller ifrån mig, men jag var maktlös. Till råga på allt så blev du ju också sämre och sämre, jag gick omkring de senaste 20 åren och väntade på att allt skulle bli som förr. Men också då lurade du mig och sa att det berodde på mig själv, antingen att jag tog för lite eller att jag tog för mycket. När jag började tvivla på det så sa du att du bara skulle ta en sväng till Holland, eller Polen eller Tyskland då skulle allt bli bättre. Javisst jag trodde på de lögnerna också, när jag började tvivla igen, då sa du att receptet hade blivit lite fel och att nästa gång skulle du bli bättre. Tvivlet kom tillbaka och då sa du att jag skulle hälsa på hos A, eller B, eller X, eller Y och så vidare.

OK du får vara hur effektiv du vill för mig i fortsättningen, men jag ska göra allt jag kan för att inte hamna i ditt garn igen. Jag har insett att vi växt ifrån varandra och att du bara är ett gammalt vrak, precis så som jag själv var på god väg att bli. Du är inte vacker längre, du har inte åldrats med charm, du har ingen klass längre och du är ful i mina ögon.

Du har styrt allt i mitt liv, trots det kan jag inte säga att jag ångrar mig. Vem kan ångra ett så långt kärleksförhållande. Du har öppnat mina ögon för svårigheterna i livet, du har härdat mig, du har gjort mig tolerant, du har sopat bort många av mina fördomar och du har visat mig livets svåra sidor. Jag skulle aldrig ha kommit hit där jag är idag utan dig och för det älskar jag dig. Alla sensationer och extraordinära verklighetstillstånd som vi upplevt tillsammans, det är nog dessa jag kommer att sakna allra mest. Min övertygelse var att det endast var genom dig jag kunde få tillgång till dessa sensationer. Jag har förstått att du lurat mig där också. Jag tror någonstans att de finns kvar i mitt hjärta och någon gång när jag minst anar det kan de säkert visa sig utan dig.

Nu när jag har förstått att jag saknar kontroll och är maktlös, har jag blivit övertygad om att det finns en annan kraft som är starkare än din. Nu har jag lagt mitt liv i denna krafts händer.

Från och med nu är det bara väldigt dåliga repriser du har att erbjuda mig. Jag skulle inte orka se mig själv i en spegel om jag skulle ta dig igen, jag skulle få svår ångest och börja tycka illa om mig själv om jag skulle ta dig. Allt som jag byggt upp under tiden som jag varit ifrån dig skulle rasa samman. Alla goda krafter som har samlats runt mig för att skydda och stötta mig skulle för alltid dra sig tillbaka. Jag skulle få så svåra konsekvenser av dig att du förmodligen skulle ta mig med i min grav och det vill jag inte.

Jag vill leva resten av mitt liv i lugn ro. Jag vill utvecklas till den människa som jag vet är annorlunda, utan din påverkan. Jag är nyfiken på hur denna människa är. Jag vill lära känna mig själv och mina kära på ett sätt som jag vet kommer att bli annorlunda än det sätt som hittills har varit. Jag är nyfiken och kan knappt bärga mig. Jag vill också inleda vänskaps relationer med andra människor som liksom jag har tröttnat på dig. Jag vill utan dig utforska den goda världen som jag vet finns där, för att upptäckas. Jag vill att mitt fortsatta liv utan dig, ska vara värt att levas. Jag är nyfiken på varje ny dag och jag vill leva det värdiga livet. Jag vet att mitt liv, har varit, och är värt att levas.

Det har du alltid hindrat mig från att göra tidigare, du har till och med fått mig till att ta till vapen för att skydda dig. Jag har setat i fängelse under många år, när jag stulit, rånat och bedragit för att få mer av dig. Det är inte det livet jag vill fortsätta att leva. Jag vill upptäcka det livet jag inte tidigare, tillsammans med dig, har upptäckt.

Men jag vet att du alltid kommer att lägga ut snaror för att få mig fast igen och därför ska jag aldrig mer ha bråttom. Jag ska ha dig i minnet som den som fick mig dit där jag är idag och jag ska alltid veta att jag inte kunde komma längre tillsammans med dig.

Därför min älskade säger jag farväl och, trots allt ont – tack också för det goda. Tack för att du trots allt inte skadade mig mycket värre än du kunde ha gjort. Du tog nästan allt, men du sparade i alla fall mitt förstånd och du tog inte mitt liv.

exkriminell