Kriminell . org

Det var skönt att Tina kommit, hon hade utan dramatik hjälpt mig bestämma mig för att skita i att stanna kvar och därför avbryta inbrottet på bästa möjliga sätt. Vi hade fått med oss mycket mer än någon kunnat begära och alla borde vara nöjd och belåtna. För mig hade det utvecklats från ett vanligt dussin-inbrott till något i hästväg.

Det var ganska sent på kvällen när Bjarne Kärrskatt kom tillbaka, i sitt sällskap hade han en mycket snygg och sexig kvinna – Nina en tjej som ibland dansade på svart- och nattklubbar. Han hade ordnat så att allt gods hade blivit omhändertaget, fått betalt i amfetamin och lämnat över ett knappt kilo till Stickan, till oss hade han tagit med sig ett hekto. Vi gjorde det bekvämt för oss, någon satte på en av hotellets porrfilmer på Tv:n och vi provade tjacket. Efter en stund gick Bjarne och Nina över till sitt rum, innan de gick kom vi överens om att de skulle komma tillbaka på söndag eftermiddag, Tina stängde av Tv:n sen gick vi och lade oss för att gosa med varandra.

När vi vaknade beställde vi upp brunch och gick igenom hur vi skulle lägga upp strategin för att kunna börja ta ut pengar på företagscheckerna. Firmatecknarnas namnteckningar hade vi och kontots saldo var det inga problem med, dessutom skulle vi ha cirka två veckor på oss innan det blev revision på kontot. Ingenting skulle kunna gå fel kom vi fram till.

– Men ibland är det bra att inte ta ut för mycket pengar också, vakterna har ju kunnat få ett ordentligt signalement på dig. Risken är ju ganska stor att de kan spåra dig och fingeravtryck lär det ju finnas gott om, menade Tina.

– Jo, det har du ju rätt i, men ibland kan det vara bra att ha en rejäl laddning cash undanstoppade också. Jag tycker vi ska köra så det ryker, om jag torskar så flyger jag vare sig det är lite eller mycket pengar det handlar om, svarade jag.

Vi kom överens om att ta ett ordentligt snack med Bjarne Kärrskatt om vad han tyckte. Bjarne var en erfaren kriminell, han var i 60-årsåldern och hade gjort sina år på kåken. Han var en av de gamla rövare som hade gjort sina voltor som internerad och hade suttit på de flesta fängelser i landet.

– Finns det några affärer öppna idag, frågade jag Tina. Jag tycker vi ska dra ut på staden och köpa lite kläder till oss. Du kanske vill ha lite fräscha kläder om du ska plocka ut pengar i banker. Vi hör efter med Bjarne och Nina också om de vill följa med, jag behöver i alla fall kalsonger, skor och lite annat.

– Ja vad kul, vi drar ut och shoppar. Vi har ju pengar så det räcker till och blir över, vi tar med oss några häften Rikskuponger också, så kan vi dra på krogen, jublade Tina.

Hon ringde upp våra kompanjoners rum via hotellets interna telefonsystem och talade om den tydligen goda nyheten för Nina som genast kom över till oss glatt pladdrande om sexiga underkläder, tajta jeans, kortkorta kjolar med mönstrade nätstrumpor samt snygga pumps och läckra stövlar. Jag sprang in i duschen för att slippa höra tjejernas pladder om shopping, när jag duschat klart satt Bjarne också i vårt rum, nyduschad och fräsch, med en kall öl. Han öppnade en till mig också och vi skålade i varsin skummande bägare. Tjejerna hade fixat varsin drink ur spritförrådet som vi lagt undan till oss själva.

– Vad säger du Bjarne, ska vi gå på shoppingrunda med tjejerna, frågade jag.

Han stönade och menade att det inte riktigt var hans grej, han tyckte vi skulle släppa lös damerna och själva gå på någon rövarkrog och snacka rövarhistorier. Och förresten behövde han inga kostymer för att plocka ut pengar på checker, han föredrog att klä sig som en hantverkare. Om tjejerna tyckte han behövde några trasor så kunde de ju köpa med något i hans storlek.

Men jag visste var skon klämde, Bjarne Kärrskatt var inte den typen som ville gå på krog och bära på shoppingpåsar. Han ville hellre gå på svartklubb och bära på tjackpåsar, snacka skit med andra rövare och kanske sälja en påse tjack eller två. Även om han inte behövde pengarna för stunden, tyckte han att han gjorde en insats och dessutom höll han sig uppdaterad om vad som var på gång i svängen.

– Gå ner på staden och beckna av och lite tjack, jag följer med tjejerna så får de hjälpa mig välja lite kläder, vi ses på klubben sedan, sa jag.

Nina började hjälpa Bjarne att väga upp amfetamin i engramspåsar och Tina ringde efter en taxi. Jag städade bort skrymmande saker som städerskan eventuellt skulle kunna reagera negativt på. Pengarna, checkerna och blanketter låste jag in i rummets värdebox.

– Hur mycket pengar får vi ta med oss och handla för, undrade flickorna.

Bjarne och jag tittade på varandra och sedan på tjejerna, vi kom fram till att vi inte hade en aning om vad kläder kostade. De gånger när vi skaffade nya kläder så var det då vi hade tömt en klädbutik eller skoaffär.

– Ta med det ni tror att ni behöver, men bara svenska pengar, sa jag.

Tina och Nina kastade sig jublande runt halsen på oss.

Därefter delade Tina och jag på det sista fintjacket hon hade kvar, sedan drog vi alla ner på staden.

– Vi letar reda på kläder till Bjarne och dig först, sen kan väl Nina och jag få gå och shoppa själva, frågade Tina.

– Självklart, gör som ni vill så ses vi på hotellet någon gång i kväll, svarade jag lättad. Skulle aldrig klara av att gå på shoppingrond med dessa två pladdriga klädmedvetna damer.

Jag letade upp Bjarne och vi for runt på staden åtskilliga timmar, åkte hem och hälsade på bekanta och gjorde lite affärer. Bjarne sålde tjack och jag sålde av ett gäng Rikskuponger, nöjda och belåtna drog vi sent på kvällen hem till hotellet.

Vi gick till baren för att svalka oss med en kall öl, men där stod också våra damer uppvaktade av ett koppel sprättiga hotellgäster.

– Ja dem går det då ingen nöd på, skrattade Bjarne.

– Ähh, vi åker direkt upp och tar en bärs på rummet, sa jag.

Bjarne nickade instämmande, vi lämnade ett meddelande till bartendern att vi var hemma, som denne diskret vidarebefordrade till damerna.