Kriminell . org

Tina hade tagit till sig rollen som den Betydande Revisorns upptagna sekreterare och vakterna hade snällt accepterat detta. Men hon hade också snabbt tagit till sig uppgiften som tjuv, hon hade forcerat jobbet och redan packat ner en hel del gods som vi skulle ta med oss. Vi hade också precis öppnat kassaskåpet.

Det var ett stort skåp med massor av utdragslådor och flera fack, några fack var låsta men nycklarna hängde i låsen. På hyllorna låg bland annat ett stort antal A4 kuvert, på dessa var skrivet namn på en rad olika länder. På en av hyllorna låg flera buntar med svenska sedlar, US$, engelska pund och annan europeisk valuta.

– Ojoj då, det verkar vara en hel del pengar, sa Tina och kramade min arm ganska hårt.

– Vi får packa ner allt i kabinväskan så kan vi räkna dem lite senare, men vad är det i kuverten, undrade jag.

Tina öppnade ett kuvert som det stod Venezuela på, i kuvertet låg en tjock bunt venezuelanska Bolivar, det landets valuta. Det var tydligen så att Oljebolaget var försett med olika oljeländers valutor för att snabbt kunna skicka representanter till respektive länder försedda med en rejäl handkassa. Vi rakade ner kuverten i kabinväskan.

De låsta facken innehöll mestadels aktiebrev utställda av olika oljebolag i världen, dessa lät vi ligga kvar. Vi låste skåpet och jag lade tillbaka nyckeln där jag hittat den, därefter gick vi till direktörens kontor tog med oss varsin dryck och satte oss att räkna pengarna.

– Skål på dig Tina, det här verkar ha gett en del kosing, sa jag. Hon skålade nöjt tillbaka.

När vi satt oss bekvämt tillrätta började Tina berätta om en polack hon träffat på det dygnet runt öppna rövarnästet Café Stockholm vid Norrtull. Denne polack körde svarttaxi och brukade ofta sitta på caféet och ragga kunder. Jag hade varit där periodvis under något års tid, mestadels för att träffa likasinnade rövare och berätta rövarhistorier men också för att göra upp någon affär eller planera för något kriminellt. I källaren fanns också en spelhåla där man kunde fördriva några timmar med att förlora pengar, eller i enstaka fall även vinna en hacka.

I alla fall hade denna polack fattat tycke för Tina och hade bjudit henne till sin familjs gård i Polen. Tina hade naturligtvis vägrat och frågat honom om han trodde att hon var någon sorts idiot, som utan vidare skulle kunna tänka sig att följa med en främling till hans hemland.

Polacken hade då erbjudit henne att ta med någon manlig bekant. Egentligen var han ute efter att skapa ett kontaktnät för att bygga upp en amfetaminliga och han trodde att Tina eventuellt kunde ha kontakter med storlangare som ville köpa större mängder amfetamin. Han ville helt enkelt visa Tina sin produktionskedja, för att övertyga henne om att han menade allvar. Han hade berättat att hans familj hade en etablerad amfetaminfabrik på gården och att de ville expandera också till Sverige.

Tina hade naturligtvis fortsatt vägrat, men hon hade blivit nyfiken och nu ville hon presentera mig för denne polack.

Om vi kom fram till att han var seriös kunde vi kanske acceptera hans erbjudande och åka på en rundtur i norra Europa, för att slutligen åka till Polen. Tina menade att vi kunde använda pengarna som vi tagit ur kassaskåpet för att finansiera resan, i vilket fall som helst skulle det ju kunna bli lite omväxling mot det monotona dygnet runt jobbet som knarkandet, inbrotten bedrägerierna och övriga verksamheter innebar.

Vi kunde ha lite kul för en gångs skull och unna oss en avkopplande rundtur i Holland, Belgien, Tyskland och eventuellt Polen, hon hade en del kontakter i dessa länder som vi skulle kunna hälsa på hos. Jag kände också några stycken.

– Det låter onekligen intressant, medgav jag. Vi kan ju börja med att du presenterar mig vid tillfälle då, sa jag.

– Vad roligt, sa Tina, jag vill verkligen bort från Stockholm ett tag och bara få koppla av och ha lite kul.

I vår bransch handlade det om att ”drifta”, att vara produktiv och att dra in så mycket pengar eller gods som möjligt, men att inte lyckas var också accepterat det vill säga om man var ute och i alla fall försökte. Låg man sin ”familj” till last och inte ens försökte, sparkades man ut ganska snart.

– Då kör vi på det, lovade jag. Men jag har inget giltigt pass och att ansöka om och att sedan få ut det tar ju så lång tid, hur ordnar vi det, frågade jag.

– Ähh, det grejar sig. Jag känner en person som jobbar med att förfalska pass och legitimationer. Min leg och mitt pass är ju förfalskningar som du vet, menade Tina.

Vi bestämde oss för att använda alla pengar förutom den valuta som fanns i kuverten till utflykten, det skulle bli alldeles för riskabelt att springa runt på banker och växlingskontor och växla in en massa konstiga pengar. Hälaren skulle få ta hand om dem. Den valuta från skåpet som vi skulle behålla, kunde vi låta hälaren ta hand om för vår räkning tills vi ville ta ut dem.

Vi började tycka att det var långtråkigt, det var bara natten till påskafton och det allra mesta var avklarat. Vi bestämde oss för att ringa till Stickan och tala om för honom att nu rensar vi haket på det vi tror att beställarna vill ha och ger faan i att stanna kvar här. Vi skulle bara passa in vakternas nästa rond, naturligtvis var det avgörande att vi skulle kunna få Bjarne Kärrskatt att komma med lastbilen i lagom tid förstås.

Stickan började domdera och stånka när vi ringde upp, han tyckte absolut att vi skulle stanna. Tina berättade att hon hade hittat allt på den lista han hade gett henne och då mjuknade han lite.

– Ring om en timma, sa han. Jag måste höra efter först om vad som kan vara viktigast att ni får med er.

Men nu hade Tina och jag bestämt oss för att avsluta brytet så fort som möjligt.

Vi drog i oss varsin saftig rökare och satte igång med nattarbetet. Vi prickade av det i kontoren som vi antog var attraktivt, i förråden hittade vi kartonger som skulle passa för att packa grejerna i. Vi gick igenom alla förråd och hittade lite andra nyttigheter, dessa packade vi och ställde på ett sådant sätt att de skulle vara lätta att lyfta ut och lasta på de lagerhyllor försedda med hjul som vi också hittat.

Vi räknade med att få ta hissen ner till lastkajen tre gånger för att kunna få med oss allt, dessutom kollade vi att hyllorna skulle få plats i hissen.

Jag ringde upp Stickan och han gav grönt ljus, Bjarne hade fixat lastbil och skulle kunna vara på plats sent på lördag eftermiddag. Jag räknade ut en tid som skulle passa utan att vi skulle riskera krocka med vakternas rond.

– Det fixar vi, Bjarne är på plats 20 minuter efter att du ringer, sa Stickan och bröt samtalet.

Tina och jag jobbade på, vakterna kom på sin rond och gluttade in i konferensrummet utan att besvära oss. Sent på lördagseftermiddagen hade vi packat allt vi skulle ta med oss och ringde upp och meddelade att Bjarne kunde komma. Vi hade redan börjat frakta ner godset till lastkajen, så om Bjarne kunde börja lasta in direkt när han kom skulle det bara vara bra.

Alla grejer vi skulle leverera till hälarens lager var packat i lastbilen och det vi skulle behålla hade vi lagt i en kartong som Bjarne kunde ta upp till Stickan. Det övriga som kabinväskorna med pengarna, kontoutdragen, firmatecknarnas namnteckningar och checkerna skulle Tina och jag ta med oss till det hotell hon bokat till oss.

Tina bad Bjarne att boka en tid hos hälaren åt henne på annandag Påsk, det var en angelägen sak hon måste diskutera med honom då. Jag visste att det var arrangemanget med pengarna som hon skulle prata med honom om, men det var onödigt att fler än hon och jag och i förlängningen hälaren visste om det.

Vi förklarade också att det var viktigt att Bjarne kom ner till hotellet så snart han var klar hos hälaren och hade levererat amfetaminet som vi skulle få för godset till Stickan, då kunde Stickan fördela de mängder som vi skulle få betala för våra vakters tjänster. Resten kunde han börja sälja av, men han måste lägga undan ett hekto till oss tre. Tina hade hyrt ett rum till Bjarne också.

Vi åkte med till närmaste taxiplats, på vägen dit såg vi några av våra vakter, de morsade och gjorde tummen upp. Bjarne släppte av oss och vi tog en taxi till hotell X som låg centralt inne i Stockholm. Väl där installerade vi oss och packade upp ett par öl och en flaska fin whiskey.

– Skål på dig Tina, det här gjorde vi bra eller vad tycker du, frågade jag.

– Jag vill älska, svarade hon med sin mest sensuella röst och började klä av mig.