Kriminell . org

Efter att ha lurat i vakterna att jag som Betydande revisor var tvingad arbeta på oljebolagets huvudkontor hela påskhelgen, hade jag fritt fram. Och efter att nödvändiga prioriteringar i det fortsatta arbetet var uppställda, kunde jag lugnt påbörja mitt arbete i bolagets kontor för Kassa- och revisionsavdelning.

Hå-hå jaja och Hå o Hej, tänkte jag när jag traskade fram till kontorets avdelning för Kassa-transaktioner, detta kommer att bli riktigt – spännande!

Jag gled ner på den stora kontorsstolen av svart läder, bakom det exklusiva skrivbordet, lutade mig bakåt och kände mig riktigt bekväm i rollen som ”Kassachef”. Kastade en snabb blick i agendan och fann några poster om att verkligt stora överföringar inom kort skulle ske från bolagets dotterbolag ”Oljeprospektering AB”. Det var sjusiffriga belopp.

Ojojoj då, tänkte jag. Det här var ju verkligen intressant, men det är ju trots allt ett bolag som sysslar med att leta efter olja och det vet ju alla – att leta olja – det kostar pengar. Jag noterade informationen. Prio 1, hitta detta bolags företagscheckar.

Skrivbordet hade en hel mängd lådor, i den översta till höger, brukar alltid diverse nycklar vara slarvig gömda. Antingen ligger de gömda längst in under en massa Post-it lappar och annat skräp eller också ligger de under ett löstagbart fack för pennor, gem och andra attiraljer.

– Jahapp, sa jag till muntert mig själv, när jag hittade två nyckelämnen under pennfacket.

Då ligger säkert själva nycklarna som man skruvar på ämnena längst in under ”bråten” i lådan.

Jajja männsan, där låg de. Raskt skruvade jag på kassaskåpsnyckeln på nyckelskaftet, och detsamma till värdeskåpet. Nu tyckte jag att det var dags att belöna mig med en liten-liten sup. Därför drog jag ut den nedersta skrivbordslådan som alltid är störst och där det nästan alltid, i alla fall i chefens kontor, ligger en pava whiskey av exklusivt märke.

– Jahapp, Balvenie Scotch Whiskey, upprepade jag muntert till mig själv. Skruvade av kapsylen och tog mig en mun. Jag lät den lilla mängden rulla runt i munnen innan jag belåtet svalde.

Med de båda nycklarna bollandes från hand till hand och nynnandes på Svensktopps låten, dansade jag ner till kontorets entré, där de båda skåpen stod. Jag granskade kassaskåpets larmtråd och sedan skåpets lås och kom fram till att larmet troligtvis skulle avaktiveras när jag låste upp. Men jag ville inte riskera att ett eventuellt dolt larm skulle gå av, därför bestämde jag mig för att skåpet skulle jag öppna det sista jag gjorde innan jag lämnade kontoret.

Däremot öppnade jag dokumentskåpet. Tre stora kassaskrin, röda. Nycklarna dinglade glatt från låsen och med ett nöjt leende – låste jag upp. Det första skrinet var fullt med ett drygt 100-tal Rikskupong häften, var och en värd ungefär 3-400 kronor. Va bra, tänkte jag. Då kan vi behålla ett antal och gå på restaurang och käka lite gott. De båda övriga skrinen innehöll kontorets handkassa, den ena med svenska sedlar, den andra med utländsk valuta, kände att jag inte hade tid att just då räkna pengarna. Tittade på min Breitling och såg att tiden dragit iväg, dags att förbereda rollen som den stressade revisorn igen. Men innan jag tog på mig den masken hämtade jag en kabinväska, modell större, och packade över Rikskupongerna och kontanterna. Jag låste skrinen och värdeskåpet, men innan jag stängde skåpet noterade jag bunten med företagscheckar utställda på Oljeprospektering AB.

– Jippi, jublade jag lite lagom tyst. Nu var nästa Prio att leta reda på firmatecknarnas namnteckningar.

Jag tog med mig kabinväskan och nycklarna till konferensrummet, satte på en kanna kaffe, flyttade runt lite papper på konferensbordet, kluddade lite sifferkolumner på White boarden och kopplade upp datorn. Jag jobbade på en stund, ville att ”flitens lampa” skulle lysa över mig när vakterna kom.

Blev lite hungrig och tittade i skafferiet bredvid kylskåpet, där hittade jag en burk köttbullar som jag värmde, till det kokade jag lite pasta. Sedan tog jag mig en kopp kaffe.

Mätt och belåten, med det jobb jag hittills uträttat, hälsade jag hastigt på vakterna när de tittade förbi. Pekade på bryggaren och bjöd dem på en kopp kaffe om de händelsevis skulle ha tid att ta sig en fikapaus.

– Tack men nej tack, svarade de artigt, innan de hastigt marscherade iväg.

När de lämnat kontoret gick jag och körde igång bastun. Därefter blandade jag till en lite lagom dos amfetamin, som jag skulle ta mig när jag bastat klart.