Reflektion om kriminell etik kontra mäklarens
När inte lagstiftningen räcker till för att skydda familjen Muda, som blivit blåsta på 515 000 kr, och man börjar snacka om mäklaretik och annan skit för att skydda bedragaren. Då börjar jag i mitt stilla sinne att undra om inte den kriminella etiken ute i de kretsar där jag tidigare hade min vardag, i alla fall är att föredra.
Där tog man med sig ett par elaka, gick upp till bedragaren, slog in dörren och tog tillbaka pengarna. Snabbt och smidigt och alltid utan någon form av ytterligare våldsamheter.
Dessutom spred man ryktet att den där bedragaren skulle "folket" akta sig för, sedan var denne märkt i kretsen som en opålitlig.
I vårt samhälle är naturligtvis inte detta förfaringssätt att rekomendera, men reflektionen flög hastigt genom mitt, å familjen Mudas vägnar, upprörda sinne.
Jag hoppas den skenhelige kriminelle får sig en anständig läxa och fattar att; man ska inte ge sig på hederligt vanligt folk.
exkriminell
Hej!
Tack för stödet! Vi borde ju egentligen vara mest arga på säljaren och inte på mäklaren, men vårt förtroende för mäklaren var vid köpet högt. Hade säljaren sålt direkt till oss utan en mäklare skulle vi haft samma information som mäklaren hade och då hade vi kunnat skydda oss.
Att en person som redan sitter i fängelse och inte har något att förlora rent ekonomiskt försäker sig på ytterligare ett bedrägeri är på något sätt lättare att förstp än att en etablerad mäklarfirma är delaktiga i samma bedrägeri.
/Christian