Kriminell . org

 Vi var på väg norrut från Stockholm, Sölving, Baby och jag, för att klippa en av norrlands största dansrestauranger. Jag åkte med Sölving i hans Ford, Baby färdades i sin 245:a. Jag hade begåvats med utdrag ur Sölving’s brottskarriär, men han hade också börjat berätta om min Gudfar – Baronen – som han hade tillbringat fängelsetid tillsammans med under 50- och 60-talen. En annan gammal kriminell och väl känd personlighet – Sniff, hade tillsammans med Baronen börjat förbereda för att kunna koka sprit på Härlandafängelset i Göteborg.

Baby, som var transvestit, började sminka sig. Läppstift knallrött – blå ögonskugga som han tyckte matchade till sitt en gång blonda numera gråblonda hår och svart eyeliner. Han frågade om det såg okey ut? Sölving muttrade nåt om tokiga jäkla halvfruntimmer och knarkarjävlar. Baby flörtade mot Sölving och tittade sen mot mig. Jag nickade mot Baby och sa att det såg helt okey ut. Han garvade högt och frågade Sölving va han tyckte om klänning eller jeans under själva brytet? Vi skall byta om till overaller, muttrade Sölving surt. Han slog ut med armarna och ruskade uppgivet på huvudet, tittade på mig o frågade; Hur tusan står du ut? Hehehe, skrattade jag. Jag har ju Diana, när jag vill umgås med en riktig tjej.

Nu ska ni bara veta att vi kommer att vara tvungna att klättra en våning upp på en stege, för att kunna ta oss in genom ett fönster som ska stå uppställt. Du Baby får klättra först och ta emot mig och du Exkriminell kommer vara tvungen bära mig på dina axlar uppför stegen. Mina knän klarar inte av klättra på stegar, upplyste Sölving oss om. Jag hjälper förståss till med balansen och genom att dra oss uppåt med mina armar. Så tack och lov för dessa overaller, det är mig totalt främmande att vara tvungen att glo uppåt på nakna mansben, eller en mans underkropp iklädd damtrosor, eller i allra värsta fall en mans nakna underkropp under klänningen. Nej fy tusan, frustade Sölving, det skulle jag aldrig klara.

Men va fan Sölving, sa jag, klarar du inte av o klättra själv? Måste jag bära upp dig? Jag tänkte på att det skulle bli jävligt jobbigt att klättra med honom sittande på axlarna. Ojojoj, läspade Baby, å himlade med de sminkade ögonen mot mig, gjorde små menande uttryck med kroppen och kliade sig på sidan av huvudet. Jag förstod att jag gjort bort mig igen med en stollig fråga. Hörrödudu, röt Sölving åt mig han var alldeles röd i ansiktet och saliven stänkte runt munnen när han fortsatte; Hörrödudu, röt han lite lugnare, JAG ska tala om för dig att det enda fängelse JAG inte rymt ifrån, det är Kumla. Men JAG hade kunnat rymma därifrån också. Vid den stora rymningen från bunkern, var JAG med och planerade hela rymningen. Men jag ville inte följa med, på grund av att jag strax skulle mucka. Så kom inte här och prata strunt om klättra på stegar med MIG. JAG ska tala om för dig att JAG sprang uppför muren och svingade mig över på flera av de fängelser jag suttit på, fråga Baby här han har själv sett det. Baby hummade och tittade menande på mig. Jag började inse att det hade varit en till ”stollig” fråga som jag kläckt ur mig.

Baby fortsatte å sminka sig och Sölving tog en sup ur kvartingen. Jag försökte låssas som om jag inte hade ställt den där stolliga frågan. Himlade lite med ögonen, tände en cigarett å tog en klunk kaffe. Det kom in en bil på rastplatsen, men det brydde varken Sölving eller Baby sig om. Baby sminkade och Sölving röt, jag satt och tittade upp mot ett moln som sakta flöt iväg norrut i den svaga brisen. Sölving började berätta, Baby suckade och sparkade mig hårt på smalbenet under bordet. Ajajaj, skrek jag. Personerna som just klivit ur den bil som parkerat stirrade mot oss och kastade sig in i bilen igen och drog iväg, fort som fan.

Jo alltså, det ska JAG säga dig Hörrödudu, spottade Sölving; att den gången i bunkern var vi 11 man, nio rymde. Å det skall JAG säga dig att där kommer din jäkla stege inte ens i närheten. Baby satte på sig en peruk och plutade med läpparna, kladdade på ett tjockt lager läppglans över det ilsket röda. Jag stirrade på honom och himlade efter hans hjälp. Baby bara garvade, han drog av sig sin t-shirt för att sätta på sig en blommig blus och sa till mig; nu ska du få höra Sölving dra en story. Luta dig tillbaka o dra i dig en rökare, men va säker på att han kommer skylla på dig om vi blir försenade. Helst skulle jag vilja sjunka genom jorden, jag längtade hem till Dianas tröstande famn. Men, men ska vi inte fortsätta åka nu, vi kanske blir försenade. Jag hade fortfarande inte en aning om vart vi skulle, men försökte leda uppmärksamheten på vår avbrutna resa. Hörrödudu, frustade Sölving. Komma här och komma, med ditt imbecilla prat om stegar. Nu ska du få höra hur det gick till när VI planerade rymningen från Kumla!!! Sölving var i sitt esse, han var i ett extatiskt tillstånd och gick inte att stoppas. Baby gapskrattade, peruken satt snett och läppstiftet hade smetats ut över halva hans ansikte, jag ville bara bort därifrån.

Jag rusade iväg till 245:an för att dra upp ett par meter å dra i mig. Baby gapskrattade, han låg dubbelvikt över bordet, ropade efter mig att göra i ordning en holk och ta med varsin Fortalgesic när jag fått i mig rökarn. Jädra stegfetischist ropade Sölving efter mig. Situationen var futuristisk och jag fattade inte va fan de va frågan om. Jag rappade på, fort som fan svalde jag en fortis drog upp ett par meter o daskade i mig. Jag lutade mig tillbaka, tryckte in bandet i bandarn, drog upp volymen på topp Vaya con Dios låt, Puerto Rico spelades upp. Slappnade av och försökte ta kontroll, men kaos härskade och jag släppte taget, vimsade bort i tankar på vad som hittills hänt under det senaste dygnet. Jag gav fan i att försöka rekonstruera, nu var jag så jävla maxad så jag släntrade ut med holken tände den, satte mig bredvid Baby drog i mig några kraftiga bloss och skickade Diggern vidare till Baby. Han hummade och skrattade lättad. Jaha, har du fattat nu? Hehehe, jag fattar ingenting sa jag och fnittrade till.

Det är tamigfan för Djäkligt gastade Sölving, nu har vi gjort honom upprörd Baby. Vad ska vi ta oss till med denne Exkriminell? Har du nåt bra tips, Baby? skrattade Sölving. Du kanske ska dra storyn om rymningen snabbt, sen kan vi åka, menade Baby. Sölving harklade sig och spottade ut en loska, glodde stint på mig och Baby och började berätta. Jo, det var så här förstår ni. Någon av oss hade lyckats göra avtryck av ett gäng nycklar som en fångvaktare hade slarvigt lagt ifrån sig, mös Sölving. Någon annan hade lyckts fixa till kopior på nycklarna och nu var ju, så att säga, halva rymningen avklarad. Jag och Kalle, hade bestämt oss för att inte följa med, men Kalle som var liten till växten skulle först begära inlåsning på eftermiddagen. En av oss övriga skulle sedan låsa upp Kalles celldörr, släppa ut honom, därefter låsa cellen varvid Kalle skulle gömma sig i ett av förvaringsskåpen i vårt kök. Sagt och gjort, allt gick som på rälsen. På kvällen blev alla vi övriga inlåsta i våra celler, eftersom Kalle redan var inlåst brydde sig fångvakterna inte om att kolla hans cell. Framemot nattkröken smög sig Kalle ut och låste upp samtligas celler, alla som skulle rymma var klara med sin respektive utrustning färdigpackad. Jag och Kalle låstes in i våra celler och de övriga låstes också. Gänget drog iväg klättrade över muren och rymningen var ett faktum.

Nu hör det till saken att Kalle och jag var de som fixade kaffe och frukost på mornarna och vi var de som blev utsläppta först. Vi brassade kaffe och kokade lite gröt, satt oss och åt och tittade lite spänt mot fångvakterna när de började låsa upp de övriga cellerna. Va ända inni helvete hörde vi den första reaktionen, efter det slentrianmässiga gomorron, vart är Pettersson? Kalle och jag släntrade dit, tittade in i cellen, stirrade fångvaktaren in i ögonen och frågade; Har ”synaren” synat ventilen? Varefter vi lade oss på golvet i korridoren och skrattade som vi inte hade gjort på många år. Vi var ju alla långtidare vi som satt på bunkern. Fångvakterna skulle ju naturligtvis då direkt ha låst in oss i våra respektive celler, men de var ju så chockade att detta glömde de ju bort. Därför kunde vi vara åskåda vittnen till hur de för varje cell de låste upp blev mer och mera chockade, för varje cell de låste upp skrek vi nya frågor. Om de hade synat under sängen, under madrassen, i handfatet och så vidare. Det slutade med att de fick bära oss två gapskrattande fångar in i våra celler, för vi skrattade så mycket så vi förmådde inte gå själva. När de låste in Kalle hörde jag honom skrika, ”Nu växer det ut vingar på mig, jag krymper och flyger ut genom vädringsluckan” Fångvakterna ryckte upp han celldörr och rusade in för att förhindra ytterligare en rymning. Jaaa, det ska jag säga er var den roligaste rymning jag varit med om och jag har rymt flera tiotals gånger jag, frustade Sölving. Baby och jag vred oss av skratt, slog varandra och Sölving på skuldrorna och vrålade skrattande rakt ut i luften. Ja, det var en berättelse det, sa Baby. Den blir bättre och bättre för varje gång, Sölving höll med.

Jaha, nu är det inte många mil kvar sa Sölving och talade om vart vi skulle. Jaha, tänkte jag de va ju skönt de då. Äntligen snart på plats. Ja, vi fortsätter väl dådå, sa Baby. Ja, så ska jag berätta färdigt för Exkriminell här om när Baronen och Sniff kokade hembrännt finbrännvin på Härlanda. Baby garvade, ja jag kände ju också Baronen, har nåra minnen av honom. Vi ska presentera dig för Sniff föresten efter det här brytet, han vill träffa dig sa Sölving, innan vi satte oss i bilarna och drog iväg.

Fortsättning följer;

Exkriminell