Rövarhistoria från den kriminella tiden; del 4:1 av 6
Efter att ha blivit presenterad för Sölving av Baby, var vi på väg norrut från Stockholm. Vi skulle bryta en av Sveriges största dansrestauranger. Jag hade inte ännu fått reda på vart vi skulle, Sölving ville bara konversera. Men han hade berättat om när han skar upp valvet på Norges Riksbank i Oslo och jag började känna mig bekväm i hans sällskap. Det kanske var det som var meningen, han ville nog lära känna mig på sitt eget sätt- trodde jag!!.
Dianas matpaket var alltid underbara, hon hade packat ned mat som hon visste att vi föredrog. Lite kraftigare kalla pannbiffar med lök o kokt potatis till Sölving. Till Baby och mig, tunna bitar kallskuret med potatissallad. Vi lät oss väl smaka alla tre. Vi åt o småpratade, efter en stund ville Baby höra lite detaljer om stället vi skulle klippa? Sölving muttrade lite surt men började sen o förklara. Det är så här förstår ni, sa han. Vi är på väg till staden X, där finns ett stort nöjespalats. Faciliteten ligger i ett eget hus, centralt i staden och består av tre våningar med restauranger, barer och dansbanor. Allt är samlat i samma hus, det vill säga kontoren där kassaskåpen finns ligger på översta våningsplanet. Enligt de uppgifter jag fått finns där tre skåp, vilka fabrikat jag för övrigt är väl bekanta med, faciliteterna är öppet fem dagar per vecka. Idag och imorgon är det stängt. Vi kommer ha hela palatset för oss själva. Det är så här förstår ni att; Den här månadens hela intäkter ligger nu i dessa skåp och väntar på oss. Vi ska bara gå in, öppna skåpen, ta pengarna och sedan ge oss iväg, dessutom ska vi ta med oss all sprit och tobak som vi kan komma över. Det blir er uppgift att packa detta det är därför vi har två bilar, jag lokaliserar och öppnar skåpen.
Vi är framme vid 1630 i eftermiddag och vi ska gå in vid 0100 inatt, det innebär att ni får disponera cirka sju timmar bäst ni vill. Vi kommer att parkera bilarna på en för ändamålet lugn och avskild P-plats, sedan åker vi fram och parkerar i närheten av faciliteten. Jag kommer disponera min tid till diverse uppgifter som måste utföras innan vi kan gå in. Det är att kontrollera om vissa förberedelser och åtgärder jag gjorde, när jag rekade av palatset, fortfarande är intakta.
Han pratade så allmänt så jag hade lite svårt att föreställa mig själva upplägget, så jag ställde två som jag tyckte, raka frågor som hade kunnat besvaras enkelt. Så jag kläckte ur mig en tydligen jävligt korkad fråga; Hur ska vi ta oss in och är inte stället larmat. Baby började skratta och sparkade mig på smalbenet under bordet. Sölving stramade upp sig och vände stelt på överkroppen mot mig där jag satt bredvid honom vid ett bord på rastplatsen. Hörrödudu, litar du inte på det jag säger, kommenterade han min fråga. Det är kanske du som ska leda hela den här förrättningen. Vad säger du Baby, ska vi låta vår unge vän Exkriminell här leda hela det här bestyret. Baby skakade menande på huvudet och sa till mig att vi kanske skulle gå o ta varsin rökare, för vi hade båda säkert blivit trötta i huvudet av allt det här planerandet som inte vi ville veta så mycket om. Vi skulle ju bara vara Sölving behjälpliga i denna förrättning, gudbevars.
Han tog tag i min arm och vi gick emot hans bil, på vägen dit mumlade han att; Han e lite känslig Sölving på detaljerna o vi behöver inte veta mer än det han säger till oss. De handlar om att lita på att han har alla detaljer klara och det ska du veta, att de har han – gubben. Han kan va lite jobbig ibland, men bry dig inte, han har glömt din fråga redan. Men var beredd på att det kan komma nån halvgiftigt kommentar när vi ska åka igen. Å särskilt nu när vi ska ta varsin färdknäpp, nu kommer han å testa dig, eftersom han gillar å driva med oss som tar tjack. Han har ju aldrig knarkat själv o han gillar inte snurriga pundarjävlar, som han uttrycker sig. Hahaha, men de e bara o hålla med han å ge fan i å komma med några smarta lösningar. Så ta de lugnt bara. Jag började känna mig lite obekväm igen å sa till Baby att; Va fan, vicken stånkig jävel de e de där du. Baby garva o höll me. Men som sagt, han kan de här bitarna, så de e bara å haka på å göra som han säger. OK? Jaja, svara jag, höll med om att de e nog säkrast så.
Vi tog de lite lugnt i bilen o lyssna på Gasolins This is my life, rökte en holk o punda lite me diverse småpund. Efter en stund haltade Sölving fram till Volvon o sa barskt; Det är dags att fortsätta vår färd mot förrättningsstället, om det passar herrarna? Eller Ni kanske hellre vill stanna här och punda hela eftermiddagen? grymtade han. Han vände tvärt på klacken o haltade snabbt iväg till sin ögonsten, bilen – Forden. Hörru, rappa på nu för helvete, för han drar iväg direkt när han startat bilen, hojtade Baby. Jag greppade en vattenflaska å rusade iväg, hann precis hoppa in innan han drog iväg me en jävla fart. De skrek till när däcken kanade iväg å drev upp tjock rök ur asfalten. Jag drog igen dörren å satte mig tillrätta. Fan, du kör ju som en jävla biltjyv ju – Sölving, försökte jag starta den nya konversationsomgången med.
Hörrödudu, du ska veta att jag var mycket väl bekant med din Gudfar – Baronen. Så många timmar, dagar, månader och år, som vi satt internerade på Härlanda och andra fängelser under 50 och 60-talen. De gånger under straffarbetet som vi hade möjligheter att konversera han och jag, berättade han alltid om sin lilla Gudson. Den lilla krabaten – Exkriminell, Baronni’s ögonsten som han kallade dig och som han var så engagerad i. Och här sitter han alltså, Exkriminell, livs levande bredvid mig i min Ford på väg till en tjänsteförrättning och tror att han ska få leda förrättningen!
Han började gapskratta, det trodde du inte va? Nu blev du allt väldigt förvånad va? Nu fick jag dig allt med knarksprutan i armvecket, nu blev du allt jävvvliiigggt förvånad va? Att jag skulle börja berätta om Gudfar Baronen, det var det sista du kunde föreställa dig, va? Hahaha, nu blev du svarslös, men det är bra för så vill jag ha dig just nu, förstår du. Det snurrade till i min amfetaminhjärna och jag svalde snabbt en halv Fortalgesic. En smärtstillande och för oss tjackpundare lugnande receptbelagd medicin, som var jävligt effektiv vid plötsliga orostillstånd som kunde förvärras av tjacket. Sölving, slet upp kvartingen ur innerfickan. Gav den till mig och sa skål, ta nu en rejäl sup och visa att du är Baronens Gudson, för din Gudfar det var en jävel på att kunna ordna hembränt när vi satt internerade. Dessutom så knarkade han aldrig heller, han höll sig till spriten precis som jag.
Återigen satt ja bara och gapa, inte första gången sen jag blev presenterad för denne man. Å de hade inte ens gått ett dygn. Jag hade inte en aning om att han kände Baronen. Visst visste jag att min Gudfar hade varit kriminell och setat i fängelse åtskilliga gånger. Att han dessutom allt sedan jag var en liten parvel hade förmedlat kriminella koder nödvändiga för min utveckling för att tillägna mig en kriminell livsstil, hade jag ju också förstått sent omsider. Men han hade aldrig någonsin berättat om någon kriminell bekant och han hade heller aldrig låtit mig träffa någon i hans sällskap. Nu förstod jag att han i stunder av förtroende, som det lätt utvecklas till, när män tvingas umgås i fängelser under strikt disciplin ibland under många år – hade berättat om sin Gudson. Säkert hade han fått samma sorts förtroenden i gengäld.
Ta en rejäl sup nu och luta dig tillbaka, så ska jag berätta en underhållande historia för dig, pratade Sölving. Det är några timmars färd kvar innan vi är framme och jag tänker inte ge dig något mer tillfälle att komma med någon stollig fråga. Sölving gapskrattade slog sig på sitt onda knä med knytnäven, grymtade till o roffade åt sig kvartingen, tog en sup, slängde tillbaka pavan till mig och sa att jag kunde dricka upp resten. Sedan började han berätta om Baronens hembränningsapparat i biblioteket på Härlanda.
Fortsättning följer; Del 4:2 publiceras samma tid om ett dygn.
Med vänlig hälsning
Exkriminell
