Kriminell . org

Efter en av de mest märkliga presentationer jag dittills hade fått uppleva under den kriminella tiden, följde en lika märklig dag. Jag hade fått sova ut hos en av Sveriges mest profilerade kriminella person och det var en ovanlig och något frustrerande upplevelse. Jag hade inte riktigt greppat hur jag skulle handskas med situationen. Baby bara garvade och jag gjorde vad jag kunde för att flina med.

Efter att ha berättat Revisorstoryn för Sölving, nickade han stilla och grävde fram kvartingen med Renat. Han skruvade av kapsylen, jag trodde han tänkte ta sig en sup, men han gav mig pavan och sa till mig att ta en sup. Jag började protestera och sa att jag inte dricker sprit. Då sa han barskt; Hörrödudu! Att JAG ber någon dricka med MIG, DET hör faktiskt till ovanligheterna. Jag skulle aldrig drömma om att skåla med dig i vanliga fall, men nu sitter vi ytterst privat här i min bil och är på väg och ska arbeta på en av Sveriges största dansrestauranger. Jag tog reda på lite om dig, innan jag sa till igår att du skulle följa med på den här tjänsteförrättningen. Jag har lyssnat på din story och är glad för att jag har valt rätt, för du ska veta att det är många som vill följa med på ett sådant här uppdrag. Nu bjuder jag dig en sup för att jag tycker du är värd en sup, då är det bara att ta en liten rackare. Sölving talade lugnt och övertygande, jag började förstå att jag varit nära sumpa hela mitt renommé om ”katter och hermeliner”. Jag bockade och tackade så mycket för det förtroende han visat mig och tog en liten sup, han gav mig kapsylen och bad mig skruva på den.

Sölving såg nöjd ut där han satt bakom ratten, landskapet for förbi i lagliga 90 km/tim, vi var på väg norrut och han började berätta om sig själv. Jag skulle nu få höra storyn om en av hans mest lyckade Tjänsteförrättningar. Den om hur han 1949 ensam lyckades skära upp valvet på Norges Riksbank i Oslo och komma undan med 249 000 Nkr. En mycket stor och avsevärd summa kontanter på den tiden.

Jag hade varit i Oslo och rekat, berättade han. Hälsat på en bekant som bodde där och som jag suttit i fängelse med under ett par år. Jag var inne på Riksbanken för att växla Skr till norska och som av en inneboende instinkt i mitt kriminella medvetande och sätt att se vilka möjligheter det kunde finnas att göra en kupp mot tjänstestället i fråga, tittade jag mig diskret omkring i lokalerna. Jag registrerade allt jag såg och kom fram till att det inte skulle vara omöjligt att kunna göra ett oanmält uttag. Därpå bestämde jag mig snabbt för att växla en större summa Skr, så att jag skulle kunna promenera in i banken för att växla tillbaka de Nkr jag inte skulle spendera.

Sagt och gjort, när min vistelse i den underbara staden Oslo var till ända gjorde jag ett nytt besök för att reka av det som jag nödvändigtvis måste veta för att mitt oanmälda nästa besök skulle bli givande. Jag växlade de Nkr jag hade kvar till Skr. När jag kom tillbaka till Göteborg, där jag bodde vid den tiden, bad jag min kära hustru att sömma ett antal rektangulära lakansstora tygstycken. Men de måste vara i svart kulööör, skrattade Sölving.

Jag hade slappnat av och började tycka att denna resa ju faktiskt inte var så oangenäm. Dessutom, att få lyssna till en av denne förbrytares kupper var ju faktiskt riktigt spännande och underhållande. Jag hade vant mig vid hans gammalmodiga sätt att prata och tyckte att han faktiskt var riktigt charmig och rolig i sitt sätt. Då och då hivade han upp kvartingen, bad mig skruva av kapsylen och tog sig en liten sup. Han erbjöd inte mig något mer, det var jag tacksam för.

Under en långhelg, när allt i Norge var stängt, hade jag diskret brutit mig in i ifrågavarande lokaliteter. Jag monterade upp tygstyckena över och runt hela valvet, det fick inte finnas den minsta lilla glipa. Jag ville ju inte att skenet från brännaren skulle avslöja vad som pågick inne i lokalen. Någon förbipasserande skulle ju kunna lägga märke till ljusskenet. Nu hör det till saken att jag redan på den tiden var skicklig i mitt arbete. Jag finner en ära i att utföra ett fullgott resultat av mina förrättningar och därför är jag alltid noggrann i förberedelser, under själva förrättningen men också hur jag på enklast och mest diskreta vis ska kunna ta mig ifrån platsen när uppdraget är slutfört, berättade han. Allt detta var noggrant förberett, själva inbrottet och att skära upp valvet var relativt enkelt även om det tog ett dygn. Men jag hade med mig matsäck att äta och vatten att dricka. När man skär upp ett valv, måste man vara noga med att inte skada reglarna som drar kolvarna som låser och låser upp. Det är dem man vill komma åt, reglarna fäster vid kolvarna och dem måste man kunna lossa för att kolvarna ska släppa, förklarade Sölving. Men till saken hör att på den tiden var det inte några legeringar i stålet som gjorde det besvärligt att skära, det var som att sticka en kniv i smöret. Det handlade bara om att få den exakta värmen för att stålet skulle smälta och smidigt rinna undan. Den härligaste känslan, berättade Sölving, är att skåpet ger ifrån sig en suck när man öppnar. Det beror på att syret i valvet eller skåpet har försvunnit av värmen när man skär eller spränger. Man bänder upp dörren och precis när den öppnas ger den ifrån sig en suck, det ger en mycket speciell känsla tycker jag, sa han. Det är en bekräftelse på ett bra utfört arbete. När jag såg sedelbuntarna ligga uppradade var jag glad för att jag tagit med mig de stora sjömanssäckarna. Det var mycket stålar tänkte jag i mitt stilla sinne, det var ju alldeles utmärkt att jag fick min lön för den möda jag hade lagt på denna tjänsteförrättning.

Det ska jag säga dig Exkriminell, det var en alldeles förnämlig känsla jag fick i min kropp när jag packade ner denna avsevärda summa stålar, skrattade han. Jag lämnade kvar brytutrustningen, tog bara med mig vattenflaskan och kofoten. Säckarna och portföljen drog jag fram till bakdörren. Jag tog portföljen och gick diskret ut på innergården, gick ut på gatan och runt hörnet där jag hade min amerikanare, en Buick. Startade bilen, körde runt och backade in på gården. In i Banken, lyfte ut kofot, vattenflaska och sjömanssäckarna. Lastade in allt utom vattnet i bagaget, stängde diskrét dörren till Riksbanken och luckan på bilen. Satte mig bakom ratten på Buicken och rattade hem till Sverige. När jag kom hem bar jag upp säckarna till ett utrymme jag hade i min bostad, där jag räknade min lön. 249 000 norska Riksdaler, därefter bjöd jag med mig min kära hustru på Restaurang Trädgården, där åt vi gott dansade och hade trevligt. Hur jag spenderade pengarna är en annan historia. Det kostade en del att få dem växlade till gångbara svenska kronor, men när man som jag lever på att göra sådana här tjänsteförrättningar träffar man alla sorters människor.

Vad blinkar han nu efter då, kommenterade Sölving barskt, bromsade försiktigt farten och svängde in på ett rastställe. Baby kom fram till oss och talade om att han behövde få sig en bit mat och därefter en dos Piggelin. Han undrade om inte vi var hungriga, visade en korg med mat som vår alltid lika pigga och alerta, skönhet Diana hade packat som färdkost. Sölving muttrade nöjt och stilla sitt godkännande.

Fortsättning följer;

Exkriminell