Kriminell . org

 Jag hade på ett märkligt sätt blivit presenterad för den förste och störste dynamitarden i Sverige, på den tiden det begav sig. Efter en tallrik gröt och ett par ostfrallor, somnade jag som en stock i Sölving’s utdragssoffa i hans vardagsrum. Det gällde att ha sovit ut för jag skulle följa med på ett bryt som jag inte hade en aning om vad det innebar, eller vart i Sverige det låg någonstans. Det enda jag visste var att kl 4 skulle jag väckas.

God morgon Exkriminell, dags att kliva upp kl är 0400. Jag tittade på Rolexen, prick 4. Jag tog handduken han lagt fram och klev in i duschen. Lite piggare men fortfarande trött – man sover inte mycket när man knarkar och har man väl somnat vill man gärna fortsätta .

I köket var framdukat havregrynsgröt, en kanna mjölk, strösocker och varsin ostfralla. Kokkaffet stod och drog i kannan. Du pratar i sömnen – jag sa ju att jag inte ville bli störd, muttrade Sölving surt. Jag ber så mycket om ursäkt, stammade jag. Hoppas att jag inte sa nåt begripligt, sa jag o försökte muntra upp stämningen. Han drog på läpparna som i ett litet leende. Nej, jag förstod inte ett skvatt och det var ju tur det, skrattade han. Jag har öronproppar som jag fick använda, du var ganska högljudd. Och ändå har jag lite nedsatt hörsel från alla gånger jag sprängt, sa han. Nu äter vi och tar en kopp kaffe, sen kan du gå upp till Baby och piggna till. Kom ner hit kl 0500, du får hjälpa mig att bära utrustningen till bilen. Baby åker i sin Volvo 245, du åker med mig i min Ford herrgårdsvagn.

Baby var redan pigg, när jag klev in. Han garvade, Diana provade värstingdamkläder som vi hade snott när vi tömde en boutique ett par dar tidigare. Hon var så jävla snygg och hon passade i precis allt, hon kom fram i värsta sexiga klänningen och gav mig en kyss. Har Sölving matat dig med gröt o fralla, fråga hon. Hehehe, jo då de förstod du va? Kom ska jag hjälpa dig me lite Piggelin, om jag känner Sölving rätt så har Baby o du en tid att passa, eller hur?

Vi tog med oss tjack så vi skulle klara oss ett dygn, om det skulle dra ut på tiden. Pigga och alerta knackade vi på hos Sölving prick 5. Han hade plockat fram attiraljerna som behövdes för jobbet. En liten vagn med skärbrännare plus två extra fem liters acetylen och syrgas, overaller tre stycken, ett paket med tändhattar och dynamit med tillhörande elektriska prylar, ett elektrisk mätverktyg med ett antal trådar i vars ände var små krokodilklämmor, plus diverse brytverktyg. Ja, de enda verktyg ni har med er är väl de där jävla knarkverktygen, sa Sölving barskt. Det är ju tur då att det är ordning och reda på mig så att vi får med oss det vi behöver, muttrade han surt, men med glimten i ögat.

Hugg i här nu, sa han och öppnade dörren. Baby och jag fick bära, Sölving haltade visslande före. Han öppnade bakluckan till Forden, lutade sig fram och lyfte luckan till reservhjulet. I stället för reservhjul fanns där remmar som var fastskruvade i chassiet, han frågade Baby om han hade hjulet i Volvon. Därefter bad han oss ge honom utrustningen i den ordning han sa till om, han spände vant fast tuber och allt det andra på avsedd plats, överst la han overallerna. Han tittade på sitt gamla armbandsur, av märket Millionier, nickade nöjt, hoppade in i bilen och backade ut på gatan, växlade och drog iväg ganska fort. Baby rusade iväg till Volvon och körde efter.

Jag plockade fram kassettbandet där jag spelat in mina favoritlåtar och tryckte in den i bilens bandare. Gasolin – ”This is my life”, började spelas upp. Sölving tvärnitade, lutade sig fram och tryckte ut bandet. Här ska faan inte spelas nån jääävla rockmusik, här ska KONVERSERAS, röt han innan han tog fram en kvarting Renat ur innerfickan skruvade av kapsylen och tog en djup klunk. Han vevade ner rutan för att kasta ut bandet, precis då dök Baby fram och tog bandet ur hans näve. Baby skrattade och sa att han hade förstått vad som hänt och ville rädda mitt band från att kastas. Jag bara satt och gapade, undrade stilla vad jag gett mig in på?

Sölving började konversera, ”jag har hört att du kan konversera både katter och hermeliner” sa han. Jasså, sa jag. Fattade inte riktigt med en gång vad han menade. Efter en stund gick det upp ett ljus. Han menade att jag har en förmåga att snacka mig ut ur knepiga situationer. Baby hade talat om för honom att jag klarat mig från ett bryt genom att snacka mig loss. Jag hade lurat vakterna att jag var Revisor och var tvungen göra en stor revision för ett stort oljebolag. Då hade jag, efter att ha varit där en hel påskhelg, klarat mig ut med en massa kontanter och företagscheckar som jag sedan löst in för stora belopp. Sölving ville höra storyn. Mer om de nån annan gång.

Fortsättning följer

Exkriminell