Kriminell . org

I en artikelserie kommer jag då och då berätta om händelser, och personer jag lärt känna under de 45 år jag levde med en kriminell livsstil. Många av personerna är numera avlidna och de brott jag berättar om är preskriberade.

 Vid ett av de första beställda inbrotten jag deltog i, utspelade sig följande intressanta händelser. Vi skulle ”klippa” – på den tiden – Norrlands största dansrestaurang.    Vid detta tillfälle lärde jag känna Sveriges första och mest kända dynamitard. ”Sölving”, då var han i 70-årsåldern och var detta uppdrags chef.

 – Hej, är det du som är ”Exkriminell”? Jag tittade på ”Baby”, en gammal internerad gangster i 60-årsåldern, som jag bodde inneboende hos för tillfället. Han flinade och signalerade nickande att jag skulle säga ja!

– Jaha, bra! Kl 20.00 skall Du komma ner till mig. Du får sova hos mig inatt, för tidigt imorgon skall Baby, Du och Jag åka iväg på en Tjänsteförrättning, kommenderade han; nickade, haltade ut och slog igen dörren.

Jag satt och gapade. Baby och Diana gapskrattade efter en stund förklarade Baby, fortfarande skrattande.

– De där, de va Sölving. Han e lite pompös och gammalmodig av sig, men du ska veta att den mannen har alla hemma! Han har valt ut dig att åka med oss till ett ställe som vi ska klippa. Jag får inte berätta mer och fråga inte när du kommer ner till han. Han e van o bestämma i såna här bryt. De e han som håller upplägget så att säga, berättade Baby.

 Jag hade gjort en serie lyckade inbrott och bedrägerier som uppmärksammats av denna speciella krets av banditer som jag nu arbetade tillsammans med. Det började med att jag blev uppsökt av en person som jag kände flyktigt, efter att ha träffat honom hos en av de amfetaminlangare jag lärt känna redan på 60-talet. Till saken hör att jag köpte ganska stora mängder amfetamin för eget bruk. Jag tog god tid på mig när jag planerade mina inbrott och andra kriminella aktiviteter jag sysslade med. För det mesta gick det bra och jag behövde inte bryta ”varje natt” så att säga.

Den här personen frågade ut mig och bjöd med mig på ett enkelt inbrott, de va inga problem, jag gjorde som han sa. Vi gjorde ett flertal ganska avancerade kupper efter det, men det återkommer jag till i en annan artikel i serien.

 I alla fall så presenterade han mig för Baby och på den vägen var det. Prick Kl åtta ringde jag på hos Sölving, jag var ganska nervös, hade inte en aning om vad som skulle hända?

Han öppnade och visade in mig i köket, där var dukat med två ostfrallor och en tallrik mannagrynsgröt. Strösocker, kanel och en kanna mjölk stod på bordet. Sölving beordrade mig att äta kvällsmaten, men först visade han mig till utdragssoffan i vardagsrummet där han bäddat åt mig. Jag sover i mitt sovrum sa han och jag vill inte bli störd, sa han barskt.     Vi gick ut i köket; ”ät du” sa han, ”jag har redan ätit”. Han var inte mycket för att prata, utan han satt och betraktade mig när jag åt. Efter en stund sa han; ”Det är bra att du äter, fastän att du tar sådant där jävla knark”. Jag nickade bara. ”Det är bäst att du går och lägger dig utan att ta något mer nu i kväll. Du behöver sova, för vi ska upp tidigt. Jag väcker dig kl 0400”, sa han och gick in till sig och stängde dörren försiktigt. Efter en stund ropade han, ”och jag vill inte bli störd, förstår du det?” Jorå, god natt, svarade jag.

 Fortsättning följer;

 exkriminell