Min drogfrihet går före allt annat!
Det är ytterst sällan men idag var jag en hårsmån från att falla, det skulle ha räckt med ett enda snedsteg för att det ska varit kört.
Det har hänt två gånger den senaste veckan att en person i min närhet har stövlat in i min tillvaro och rört upp i mitt inre så att kaos nära på inträffat. Nu i eftertankens kranka blekhet och efter en veckas ingående analys av den första händelsen inträffade det idag igen. Personen stövlar åter in i min tillvaro och rör upp ett hav av imorse ännu ej helt klarlagda känslor.
Nu har jag förstått att det handlar om en rädsla, hos personen i fråga, att hamna utanför en gemenskap. En rädsla att jag ska få tillgång till för mycket tid i en gemenskap där den rädde tror sig bli ställd utanför. Men denna analys av dessa händelser kan inte jag kommunicera med personen ifråga, därför att personen reagerar på min ton i mitt uttal i stället för att lyssna på vad jag har att säga. Personen ifråga hör bara mitt tonfall och inget mer, då blir jag osäker.
I detta läge, för att skydda mig själv, kapitulerar jag och beter mig som jag gjorde för 20 år sedan. Jag blir frustrerad därför att de kloka saker jag försöker förmedla inte tas emot, utan upplevs som ett påhopp. Även positiv kritik upplevs av personen som ett påhopp. Då blir jag elak och säger saker jag inte vill säga!!
Sedan blir jag ledsen, arg och rädd och ska försöka förklara för mig själv varför personen beter sig så emot mig. Det är då de kommer; förklaringarna! Det jag tror är avsikten? Och då vet jag ju helt plötsligt att det är mig det är fel på och börjar tvivla på mitt eget uppsåt? Beter jag mig som en otrevlig gammal gubbe? Är jag en elak person? Vill jag egentligen inte vara hederlig och drogfri? Dessa och andra destruktiva negativa energislukande känslor och tankar snurrar runt i kroppen och om jag inte är väldigt fokuserad och medveten just då så kan det dra iväg med mig till där jag var för knappt fyra år sedan. Knark och kriminalitet, det vill jag inte.
Då ere bara å bita ihop, vissla o se glad ut! Så jag tog med mig Techno min 54 kg varghybrid och gick en terapeutisk promenad med honom i skogen. Rensade ut alla tankar ur huvudet och bara fokuserade på nu, skog, hund, omgivning och att alltid vara den tiondels sekunden före hunden i nuet. Då går det inte att ha några snurriga destruktiva energislöseri känslor och tankar, varken i kroppen eller medvetandet. Då är det nu som gäller.
Klart medvetande, fokuserad realism, inga sårade känslor och en ny analys av läget. Jepp, de va nära ögat, men fokus på vad som är det viktigaste för mig gjorde att; De blev en bra da ida me. Dessutom, idag är jag en sådan egoist när jag prioriterar och gör mina val; min drogfrihet går före allt annat. Och, idag tog jag inget knark och imorgon lovar jag mig själv att inte ta något då heller. En dag i taget och det viktigaste först!
Exkriminell
