Exkriminell o Jens Lapidus i tidigare samarbete
Kommande texter; Personporträtt av fem KRISmedlemmar
I ett samarbetsavtal som KRIS har med författaren Jens Lapidus, är dessa porträtt av anonyma KRISmedlemmar publicerade på www.jenslapidus.se Syftet med porträtten är att visa vanligt folk, den nakna verkligheten av hur det är att leva som kriminell/narkoman. I denna nedanstående text förklaras hur många av oss KRISare handskas med vår sorg, saknad, skam och skuld nu då vi blivit hederliga och drogfria. Syftet med dessa personporträtt är att visa vanligt folk, som går in på hemsidan, den nakna verkligheten av hur det är att leva som kriminell/narkoman. Här är den nakna kalla sanningen porträtterad.
När man lever ett liv som kriminell/narkoman, har man inte tid och ork att känna efter hur man mår och hur ens brott påverkar brottsoffren, ens nära och kära och sig själv. Man dövar alla känslor, som tränger sig på, genom att ta knark. Det är när man åker fast som känslorna, sorgen, skammen och skulden tränger sig på. Det är då man är som mest mottaglig för att kunna påverkas till förändring. Det är när man sitter fängslad, utan tillgång till droger, som motiverande samtal och besök av till exempel företrädare för Kriminellas Revansch I Samhället (KRIS) verkligen biter. Det är då många av oss KRISare för första gången fick en vision av att det fanns en möjlighet till förändring.
När jag skrev dessa porträtt valde jag medvetet att inte lägga in de bitarna av sorg, skuld och skam man oundvikligen känner av att ha levt ett så destruktivt liv. Jag valde istället att i denna förtext försöka förklara hur alla vi cirka 5 300 KRISare, som idag finns i Sverige, arbetar med oss själva och tillsammans i vår gemenskap för att gottgöra vår skuld till samhället, brottsoffren, våra nära och kära och oss själva.
Självhjälpsgrupper, programverksamhet, terapeut- och psykologsamtal
Många av oss KRISare har tagit hjälp av de så kallade självhjälpsgrupperna – AA Anonyma Alkoholister, NA Anonyma Narkomaner, DAA Anonyma Drog Missbrukare – som arbetar efter den så kallade 12-stegsmodellen. Genom att delta i dessa gruppers möten och gemenskap arbetar man aktivt med att betala av på sina sorg-, skam- och skuldkänslor. Genom att gå i stegarbete, från 1 till 12, bearbetar man aktivt samtliga konsekvenser som ens liv har inneburit för sin omgivning och för sig själv. KRIS har också ett utvecklat samarbete med psykologer och terapeuter dit de som känner att de behöver, kan vända sig för att få hjälp. KRIS har också stått för utbildning av ett 15-tal egna terapeuter. Förutom dessa aktiva åtgärder kör också KRIS programmet Kriminalitet som Livsstil. Ett program där man får lära sig sina egna personliga kriminella tankemönster och vilka drivkrafter som ”triggar” igång de kriminella handlingarna. Här får man lära sig att avslöja sig innan man har begår den kriminella akten. Programmet har utvecklats efter svenska förhållanden av Gunnar Bergström.
Ungdomarna i Unga KRIS har en hel del övriga programverksamheter som de själva utbildas i så att de också ska kunna bedriva egna kurser för ungdomar som söker sig till Unga KRIS. KRIS viktigaste uppgift är att besöka intagna på häkten och fängelser. Unga KRIS besöker också ungdomar som vistas på ungdomshäkten samt på Statens institutions Styrelse (SiS) olika institutioner. Vid dessa besök informerar vi de intagna om vad KRIS är för något. Vi talar om för dem att KRIS behöver deras hjälp och vi frågar dem vad de tror att de kan göra för att hjälpa oss i vårt arbete. Vi berättar också vilka möjligheter vi har att kunna hjälpa dem så att de så småningom ska kunna hjälpa andra som befinner sig i samma situation som de nu befinner sig i. Många av de vi träffar på anstalterna har ingen aning om hur de ska kunna ta sig ur sin situation. Det ligger så avlägset så det är inte ens ett alternativ, de har inget de skulle kunna göra i stället för att fortsätta med drogerna och/eller kriminaliteten. Att hitta detta alternativ känns som det allra viktigaste för oss på KRIS att kunna visa dessa personer. Vi får tala om för dem att de har en chans att kunna förändra sin tillvaro.
KRIS har på de flesta orter vi finns ett stödboende, där kan de nya medlemmarna bo under en övergångsperiod. Under tiden de bor där får de stöd att ta tag i sina sociala goda nätverk och utveckla dessa. Förvånansvärt många klarar att gå in i samhället igen efter att ha varit på KRIS. Många stannar också på KRIS och arbetar vidare med att hjälpa andra i samma situation. KRIS ställer två krav på sina medlemmar; Drogfrihet och Hederlighet. I utbyte lämnar KRIS engagemang; Kamratskap och Solidaritet.
Dessa ovan nämnda fem texterna kommer publiceras här med jämna mellanrum
Ha en omtumlande läsupplevelse
Med vänlig hälsning Ex-kriminell fd. chefredaktör vid KRIS tidning Vägen Ut
