Kriminell . org

Hejdå Amfetamin,

Nu är det slut, nu är det äntligen över, nu får det vara nog, jag har ingen känsla kvar för dig längre. Jag har älskat dig över allt på denna jord, du har varit den eldigaste och mest kåta älskarinna jag någonsin har haft. Men det är kanske inte så konstigt, du har ju gjort mig blind för alla annat.

Nu är jag nyfiken på hur livet skall bli utan dig.

Vi har levat tillsammans i nästan 40 år och det har varit ett stormigt förhållande. Nu orkar jag inte längre, jag måste börja tänka på mig själv. Om du och jag fortsätter att leva tillsammans kommer jag att dö, men du kommer att klara dig utan mig. Du är ju odödlig och kommer alltid att dra till dig nya förälskelser och nya kärleksrelationer. Jag vet att jag kommer att sakna dig och att jag alltid kommer att försöka ljuga för mig själv för att åter få inleda ett förhållande. Men då ska jag tänka på de gångerna när jag levde i misär och alla de hemska konsekvenser som min relation med dig har fört med sig för mig och mina kära och för en mängd andra människor som har råkat komma i min närhet.

I början 1966 när vi var förälskade då levde vi livet, du och jag kunde försätta berg. Ingen eller ingenting kunde stå emot oss, vi var oövervinnliga.

Jag kommer ihåg stunder då jag kunde färdas 30 mil eller mer för att få ha en kort seans med dig, det var tider det. Du konkurerade ut alla mina andra förhållanden, det var ju dig jag var kär i. Fy fan, hur dum kan man bli egentligen. Du har ju så otroligt många älskare och älskarinnor och alla tror de att de kan ha kontroll över dig. Lika jäkla dum var jag, jag kunde hantera dig det var min övertygelse i alla dessa år.

Men så kom det då en dag då jag insåg att det var du som bestämde allt i mitt liv. Att jag inte hade fattat det långt tidigare, det övergår mitt förstånd. Du gjorde mig blind för allt som inte passade dig, du bestämde över mina val. Inte bara ibland, utan jämt – precis jämt. Gjorde jag inte som du sa, då hypnotiserade du mig och intalade mig att du visste bäst vad som var bra för mig. Jag hade inte insett att jag förlorat kontrollen över mitt liv, förrän den dagen.

Det låter som om jag skyller ifrån mig, men jag var maktlös. Till råga på allt så blev du ju också sämre och sämre, jag gick omkring de senaste 20 åren och väntade på att allt skulle bli som förr. Men också då lurade du mig och sa att det berodde på mig själv, antingen att jag tog för lite eller att jag tog för mycket. När jag började tvivla på det så sa du att du bara skulle ta en sväng till Holland, eller Polen eller Tyskland då skulle allt bli bättre. Javisst jag trodde på de lögnerna också, när jag började tvivla igen, då sa du att receptet hade blivit lite fel och att nästa gång skulle du bli bättre. Tvivlet kom tillbaka och då sa du att jag skulle hälsa på hos A, eller B, eller X, eller Y och så vidare.

OK du får vara hur effektiv du vill för mig i fortsättningen, men jag ska göra allt jag kan för att inte hamna i ditt garn igen. Jag har insett att vi växt ifrån varandra och att du bara är ett gammalt vrak, precis så som jag själv var på god väg att bli. Du är inte vacker längre, du har inte åldrats med charm, du har ingen klass längre och du är ful i mina ögon.

Du har styrt allt i mitt liv, trots det kan jag inte säga att jag ångrar mig. Vem kan ångra ett så långt kärleksförhållande. Du har öppnat mina ögon för svårigheterna i livet, du har härdat mig, du har gjort mig tolerant, du har sopat bort många av mina fördomar och du har visat mig livets svåra sidor. Jag skulle aldrig ha kommit hit där jag är idag utan dig och för det älskar jag dig. Alla sensationer och extraordinära verklighetstillstånd som vi upplevt tillsammans, det är nog dessa jag kommer att sakna allra mest. Min övertygelse var att det endast var genom dig jag kunde få tillgång till dessa sensationer. Jag har förstått att du lurat mig där också. Jag tror någonstans att de finns kvar i mitt hjärta och någon gång när jag minst anar det kan de säkert visa sig utan dig.

Nu när jag har förstått att jag saknar kontroll och är maktlös, har jag blivit övertygad om att det finns en annan kraft som är starkare än din. Nu har jag lagt mitt liv i denna krafts händer.

Från och med nu är det bara väldigt dåliga repriser du har att erbjuda mig. Jag skulle inte orka se mig själv i en spegel om jag skulle ta dig igen, jag skulle få svår ångest och börja tycka illa om mig själv om jag skulle ta dig. Allt som jag byggt upp under tiden som jag varit ifrån dig skulle rasa samman. Alla goda krafter som har samlats runt mig för att skydda och stötta mig skulle för alltid dra sig tillbaka. Jag skulle få så svåra konsekvenser av dig att du förmodligen skulle ta mig med i min grav och det vill jag inte.

Jag vill leva resten av mitt liv i lugn ro. Jag vill utvecklas till den människa som jag vet är annorlunda, utan din påverkan. Jag är nyfiken på hur denna människa är. Jag vill lära känna mig själv och mina kära på ett sätt som jag vet kommer att bli annorlunda än det sätt som hittills har varit. Jag är nyfiken och kan knappt bärga mig. Jag vill också inleda vänskaps relationer med andra människor som liksom jag har tröttnat på dig. Jag vill utan dig utforska den goda världen som jag vet finns där, för att upptäckas. Jag vill att mitt fortsatta liv utan dig, ska vara värt att levas. Jag är nyfiken på varje ny dag och jag vill leva det värdiga livet. Jag vet att mitt liv, har varit, och är värt att levas.

Det har du alltid hindrat mig från att göra tidigare, du har till och med fått mig till att ta till vapen för att skydda dig. Jag har setat i fängelse under många år, när jag stulit, rånat och bedragit för att få mer av dig. Det är inte det livet jag vill fortsätta att leva. Jag vill upptäcka det livet jag inte tidigare, tillsammans med dig, har upptäckt.

Men jag vet att du alltid kommer att lägga ut snaror för att få mig fast igen och därför ska jag aldrig mer ha bråttom. Jag ska ha dig i minnet som den som fick mig dit där jag är idag och jag ska alltid veta att jag inte kunde komma längre tillsammans med dig.

Därför min älskade säger jag farväl och, trots allt ont – tack också för det goda. Tack för att du trots allt inte skadade mig mycket värre än du kunde ha gjort. Du tog nästan allt, men du sparade i alla fall mitt förstånd och du tog inte mitt liv.

exkriminell